När Mario Kart släpptes skapades en subgenre till bilspel; en mer oseriös tackling av racing-genren, inklusive överdrivet färgglada banor och diverse lustiga vapen. Trots att det har forsat ut liknande spel har Mario Kart-serien alltid legat på topp, även om de två senaste konsolversionerna inte nådde den potentialen som fanns. I min mening var de för simpla, för enkla och saknade fartkänsla. Kan DS-versionen rätta till de problemen?

Guppande kullar
En annan sak som Nintendo har fått mitt i prick är bandesignen. I övriga Mario Kart-spel har det mest känts som att man har kört runt mellan pappkulisser, men i DS-varianten upplevs allt mer levande. Det är fullproppat med detaljer så som fiender, publik och diverse interaktiva delar vart man än tittar.
   Sedan är ett par av banorna rent utsagt geniala. Att köra runt på flipperspel, bossbåten i Super Mario Bros 3 och Luigis spökhus kommer jag aldrig att tröttna på. De flesta sträckorna är fyllda med variation och bakom varje hörn väntar en ny fara.
   Antalet banor räcker gott och väl, även om alla inte är i samma suveräna klass som de nyss nämnda. En gemensam nämnare för dem alla är att de är galet snygga och färgglada. Allting flyter på perfekt och grafikmissarna är ytterst små. Dessutom gör den kuperade terrängen att fartkänslan får sig en knuff, vilket gör att även 50cc-klassen känns hyfsat snabb.
   Extra kul blir det att olika förare passar för olika racinglinjer. Den ultimata svängtagningen för Peach passar till exempel inte alls för Yoshi. Att varje karaktär dessutom har flera olika bilar gör att det finns mängder med körstilar att bemästra.

De första stegen
Mario Kart DS är lite oväntat en stor milstolpe för Nintendo; det är nämligen deras första egentillverkade spel som går online över hela världen.
   DS:en har det som behövs för att komma online inbyggt, fast det behövs en trådlös Internetuppkoppling för att det ska fungera. Har du en trådlös router är det bara att knappa in säkerhetsnyckeln och köra. Om du saknar en router kommer Nintendo inom kort att släppa en USB-adapter till datorn. Utöver det krävs det självklart att man har bredband eller adsl.
   För att ge sig ut på nätet i spelet väljer man ”Nintendo WFC” i huvudmenyn. Därefter får man bestämma vilka som ska mötas: vänner, kontinentalt eller globalt. Om man väljer något av de två sista alternativen söker spelet automatiskt upp tre motståndare, vilket tar någon minut.
   För att spela mot vänner, eller fiender, måste man prata med dem och erhålla en kod som ska knappas in i en meny. Ett hyfsat enkelt och snabbt alternativ till vänner-lista i alla fall.
   De lopp jag har spelat online hittills har flutit på perfekt och saknat all antydan till lagg, trots att jag enbart har mött amerikaner.
   Dessvärre finns det ett enormt minus med onlinedelen; Battle Mode fungerar inte. Visst är det roligt att köra race, men Battle Mode har ändå alltid varit hjärtat av multiplayer i Mario Kart-serien.

Bäst
Mario Kart DS är suveränt. Det var länge sen jag hade så här kul med ett spel. Att plocka upp spelet och lattja runt en liten stund har jag gjort galet många gånger. Att spela i över en timme skulle jag troligtvis aldrig orka dock. Visst kan man träna in kurvtagning i flera dagar, eller känna av vilken bil som passar bäst till vilken bana – för att sedan härska online och mot kompisar. Även om jag tycker det är "fel" sätt att spela Mario Kart på.
   Hur som helst har seriens största behållning alltid varit flerspelardelen, något som stämmer bra även här. Har du en bunt kompisar med DS-maskiner kommer ni aldrig att ha tråkigt igen.
   Å andra sidan gör de finurliga banorna att även ensamma spelare har kul, särskilt då AI:n är lika elak som vanligt. Dessutom tycker jag, för första gången faktiskt, att Time Trial är roligt. Att pressa tider är inte någon favorit för mig, men i Mario Kart DS finns det så mycket att se överallt att det till och med blir skoj att spela ensam.
   Mario Kart DS tar sig lätt in på listan över årets fem bästa spel. Det är fortfarande lite för likt det första spelet i serien, och passar betydligt bättre för multiplayerfester än långa enspelarpass. Att onlinefunktionen fungerar smärtfritt är extra kul, då det förhoppningsvis leder till att mängder av DS-spel kommer att fungera över Internet.