Efter år av längtan har Sid Meier’s Pirates! äntligen återuppstått. En ny och uppdaterad version har släppts, och det är tydligt att Sid Meier och utvecklarna Firaxis Games varit originalet troget.

Jolly Roger
Smattrande flaggor, vindsvullna segel och mullrande kanoner är vad som erbjuds i Sid Meier’s Pirates!. Gott om det dessutom. För nyversionen ser alldeles fantastiskt bra ut rent grafiskt, men vad viktigare är – det polerade utanpåverket fullkomligt bågnar av tyngden från all spelglädje titeln proppats full med. Ett exempel på detta är de kärleksfulla detaljer utvecklarna smyckat spelvärlden med. 1600-talets karibiska övärld, som utgör skådeplats för Pirates, är underbart återgiven, och tumlande delfiner samsas med välfyllda handelsfartyg på världskartan. Man har lyckats skapa en oerhört levande miljö, där mörka stormmoln sveper fram över havet samtidigt som effektfulla sammandrabbningar mellan krigande nationers örlogsfartyg utspelar sig under fiskmåsars vakande blickar.
   Det är en ren fröjd att som ung och aspirerande pirat-wannabe inta denna värld och segla runt i jakt på lättförtjänta pengar i form av intet ont anande handelsmän eller illa försvarade städer.

Olagligheter
Man behöver för den delen inte hysa några piratambitioner för att ha glädje av Sid Meier’s Pirates!. Det går alldeles utmärkt att välja en karriär som piratjägare för någon av de fyra inkluderade nationerna, och tjäna sitt levebröd på ett helt och hållet lagligt sätt. Vilken väg man än väljer så står i alla fall en sak klar; förr eller senare måste du ta till våld för att få din vilja igenom.

Klart till drabbning!
För att erövra ett fartyg krävs att du inleder en bordningsoperation och utkämpar en svärdduell mot kaptenen. Här krävs inte så värst mycket finess då ett gott sinne för tajming gör processen förhållandevis kort med de flesta motståndare du får möta. Ett antal hugg eller pareringar kan användas, och målet är att kasta din opponent överbord för att på så sätt ta kontroll över hans fartyg. Ett kul om än lite väl simpelt upplägg.
   Landstriderna har fått sig en rejäl översyn. De är nu omgångsbaserade, och ditt manskap delas in i olika truppslag som du måste använda på bästa sätt. När en stad erövras kan du välja vilket land du vill att den ska tillhöra. Spelar du till exempel som engelsk piratjägare kan du tillsätta en engelsk guvernör för att erhålla befordringar och berömmelsepoäng.

Taktiska sjöslag
Sjöslagen är för mig spelets höjdpunkter. Den taktiska nyanseringen är lite mer påtaglig här än i fäktningsavsnitten. Har du till exempel en liten slup med relativt få kanoner och möter en spansk gallion med rader av kanonmynningar pekandes mot dig, gör du bäst i att utnyttja din rörlighet för att undvika träffar. En välriktad bredsida från en sådan best till båt är tillräckligt för att ända din karriär snabbare än du kan säga landkrabba.
   Ett antal olika typer av ammunition finns att använda på det mest destruktiva sätt du kan tänka dig. Rensa däcken på fiendefartyget med dödliga metallfragment från en karteschladdning eller rasera hans master med hjälp av ett välriktat kedjeskott.

Smygande
En annan nyhet är smyginslaget. Har du uppträtt alltför nesligt mot någon nation finns risken att de inte vill släppa in dig i sina städer, och du kan behöva smyga dig förbi stadsvakterna. Här gäller det att trippa nätt på tå, och snabbt gömma sig bakom en höbal om någon vakt skulle komma i din väg. Om du inte har möjlighet att smyga dig på honom bakifrån och däcka honom med ett välriktat slag vill säga.
   Samma moment dyker även upp om du råkar hamna i fängelse och någon vänligt sinnad (läs mutbar) vakt låter dig gå fri.

Kurtiserande
Om du för en stund skulle tröttna på spelets våldsammare inslag kan du – i sann piratanda – roa dig med någon av Karibiens många (överdrivet) storbystade kvinnor. Städernas guvernörer belönar dig nämligen med befordringar och markområden som tack för väl utförda tjänster. När du uppnått en viss rang kan du bli bjuden på bal av dennes dotter, och lyckas du imponera på henne med dina danskunskaper är det inte alls omöjligt att hon förser dig med något föremål som du kan ha hjälp av på dina resor. Ett par välbalanserade svärd gör dig till exempel till en ypperlig fäktare, och kommer väl till pass när en motsträvig handelskapten måste kuvas.

Skatter
Skattletande är en annan sysselsättning pirater gärna ägnar sig åt. Spelet är fullkomligt nedlusat med skattkartor, och varenda sjörövare med självaktning har naturligtvis begravt en kista pengar någonstans. Det står dig fritt att lägga vantarna på någon annans surt förvärvade slantar, men förvänta dig inte att bli förlåten för ditt tillfälliga ”snedsteg”. Konfrontationsrisken är påtaglig om du skulle råka stöta på den rättmätige ägaren.

Uppdrag och topplistor
Det finns även en stor mängd olika uppdrag att utföra om andan faller på. Spelets grundstory och huvudkaraktärens motivation för att ge sig in på den kriminella banan som sjörövare, är det faktum att hans familj förts bort av en illasinnad adelsman, och några av de uppdrag man kan tilldelas går ut på att återfinna dessa förlorade släktingar. Det kan innebära en vild klappjakt tvärs över Karibiska havet i jakt på en person som kan tänkas veta något om var dina familjemedlemmar hålls fångna. De här uppdragen måste inte genomföras, men vill man avancera på piraternas tio-i-topp-lista krävs lyckosamt slutförda uppdrag för att kunna inkassera berömmelsepoäng.
   Uppdragen får man av skumma typer i de minst lika skumma tavernor som finns utspridda runt om i Karibien. Guvernörsdöttrarna du uppvaktar kan även de ge ledtrådar om olika vinstbringande uppgifter, och deras fäder är inte heller sena att be dig om hjälp med eventuella problem.

Bytesrätt
Man har löst svårighetsinställningarna på ett mycket fiffigt sätt. Den besättning du rekryterar till din flotta vill naturligtvis ha något i utbyte. Utöver den mat du förser dem med kräver de betalt, och de accepterar inte plundringståg som drar ut alltför mycket på tiden. Blir de för missnöjda krävs en uppdelning av det byte ni insamlat och för din del betyder det även en paus i sjörövandet.
   Efter en tids semester på någon av de ägor du förmodligen belönats med av en eller annan välbärgad guvernör ges du dock chansen att vinna ytterligare ryktbarhet med en ny besättning. Var din tidigare raid framgångsrik erbjuds du då möjligheten att kliva upp ett steg i svårighetstrappan eller fortsätta på samma nivå som tidigare. Ett smidigt tillvägagångssätt som snyggt låter dig anpassa ditt spelande och växa i takt med utmaningarna du möter.

Specialister
Dina besättningars sammansättning spelar också roll för hur framgångsrik du blir. Det finns en mängd olika experter som kan tvingas i tjänst på något av dina fartyg efter att en slagen fiende kapitulerat. Kockar, snickare, navigatörer, segelmakare, alla kan de vara till stor hjälp när situationen verkar som mest hopplös. En navigatör gör till exempel så att din flotta färdas snabbare medan en snickare kan laga skrovet i ditt skepp utan att du behöver ankra i en hamn och uppsöka en skeppsbyggare.

Nästan perfekt
Sid Meiers Pirates! är en nästintill komplett spelupplevelse. Det är inte perfekt, men att säga att Firaxis Games kommer nära är ingen överdrift. Det må vara att spelet lider lite av enformigheten i ”jaga handelsfartyg-plundra-gräv upp skatter”-cykeln, men man har lyckats blanda in så mycket glädje och kortsiktiga mål att det är svårt att sluta spela.
   När jag väl tvingat mig själv till en paus dröjer det inte länge innan mina tankar åter börjar kretsa kring knarrande barkasser och klirrande gulddubloner. För hur mycket jag än spelar så får jag aldrig riktigt nog av den värld som målas upp för mig. Det finns alltid en skatt kvar att gräva upp någonstans, och kanske kommer det att bli den största hittills.

Detaljrikedom
Det som gör spelet så bra är kanske främst sinnet för detaljer man uppvisat i skapandet av Pirates!. Känslan av tillfredställelse när en massiv bredsida med ett brak träffar sitt mål måste upplevas för att förstås. De underbara animationerna, de vajande flaggorna och fartygsutkikarnas hojtande då de passerar dig efter ett överraskande mitthavsmöte 20 dagars seglats från närmaste hamn. Allt detta bildar en nästan oförskämt bra helhet som jag med gott samvete kan rekommendera alla att pröva.
   Ett varningens finger bör kanske höjas för det faktum att vissa kan anse spelet vara lite väl enformigt. För egen del har det efter över 25 timmars spelande inte varit ett problem, och är föregångaren något att gå efter så lär jag kunna investera närmare hundratalet timmar till innan jag tröttnar. Det finns heller inget flerspelarläge, något som hade passat alldeles utmärkt för den här typen av spel. Att få plaska runt i Karibiska havet tillsammans med en hel drös andra spelare låter onekligen lockande i mina öron.

Romdoftande mästerverk
Det råder väl vid det här laget inga tvivel om att jag tycker mycket om Sid Meier’s Pirates!. Det öppna spelsättet och den levande världen man skapat tilltalar mig och får mig att vilja spela vidare i all oändlighet och lite till. Jag känner mig nästan som Johnny Depp i filmen Pirates of the Caribbean när jag besegrat någon stackars spansk örlogskapten.
   Det här är stor underhållning som dessutom bjuder på en riktigt skön nostalgitripp för de av oss som var med när det begav sig. Jag kan inte annat än lyfta på min plymförsedda hatt åt Sid Meiers rom- och krutröksdoftande piratmästerverk.