Den senaste veckan har jag haft en hel del hyss för mig. Jag har kidnappat hembiträden, utbildat en privatarmé, gasat ihjäl privatdeckare, stulit Eiffeltornet, avlivat turister som sett kropparna i mitt kylrum, klämt folk i bokhyllor, satt stopp för countrymusiken och mycket annat. Någonstans i virrvarret av förvridna tankar i mitt huvud fanns en plan. Den hade något med ondska och världsherravälde att göra.
   Skurkarna har alltid varit de mest intressanta gestalterna i böcker och på film, och ju värre skurk desto större har fascinationen varit. I Evil Genius har utvecklaren Elixir tagit fasta på detta och inspirerats av Bondfilmernas många superskurkar. Resultatet är en slags blandning av Austin Powers, The Sims och serietidning.

Var en superskurk
Det finns tre alter egon att välja mellan, alla lika galna och illasinnade. Från en underjordisk bas på en tropisk ö någonstans är det din uppgift att sprida din ondska över världen, för att i slutändan uppnå världsherravälde.
   När spelet startar är både resurser och manskap begränsade. Ditt startkapital räcker till att bygga några korridorer, enklare fällor och en del grundläggande rum. Men efterhand blir fler val och möjligheter tillgängliga. Tanken är att basen ska innehålla övervakningssystem, förvaringsutrymmen, strömförsörjning, kontrollrum, bankvalv, forskningscentraler och allt annat som ett galet geni kan tänkas behöva.
   Utöver sådana praktiska faciliteter behövs nöjes-, avslappnings-, och träningsinrättningar, såväl som mat- och sovsalar. Din förväntat stora och ständigt växande skara av undersåtar behöver nämligen må bra och trivas för att kunna utvecklas till dugliga och pålitliga redskap.
   När din superskurk anländer till ön är det i sällskap av tre gulklädda arbetare och en så kallad hantlangare, en unik karaktär som är lite bättre och lite starkare än alla andra. Det är förutom superskurken bara hantlangarna du kan styra direkt. Övrigt folk agerar automatiskt utifrån dina order, vilket är mycket smidigt.

Nyfikna turister och agenter
Din bas må vara underjordisk och hemlig, men ön är det inte. Tvärtom är den i sin paradisiska prakt attraktiv för turister. I takt med att din tvivelaktiga verksamhet expanderar kommer också agenter och andra myndighetspersoner besöka dig och de är ett betydligt allvarligare hot än några vilsna semesterfirare.
   När det dyker upp inkräktare i din bas – och det kommer det göra ofta då den verkar ha svängdörrar – har du lite olika ageranden att välja mellan. Är du på gott humör kanske du nöjer dig med att försöka vända över inkräktaren till din sida. Men som den komplette galning du förmodligen vill vara lär du snarare försöka döda eller fånga den nyfikne, och kanske ägna lite tid åt att pressa denne på information i någon av dina förhörsmaskiner. Är läget riktigt illa och basen stormas av agenter kan du slå på larmet så att dina tappra undersåtar beväpnar sig med de skjutvapen som du förhoppningsvis köpt in.

Bli så ond som möjligt
Mest tid spenderas med att sköta om och bygga ut basen. Men en lika viktig del av spelet är den färgglada och spelplanslika världskartan. Där placeras undersåtarna ut i form av små spelpjäser för att kidnappa, stjäla, spionera, intrigera eller utföra andra illdåd. Det gäller dock att se upp, för händer det för mycket på ett och samma ställe är risken stor att världens rättsskipare avslöjar dig.
   I kartans nederkant finns en lång grön mätare som talar om hur elak du är. För varje ondskefull handling du gör ökar den ett snäpp och målet är att fylla den. Mätaren är samtidigt en indikator på din status i den undre världen och ju ondare du är desto lättare har du att knyta kontakter med andra kriminella.
   Ett effektivt sätt att höja mätaren är att stjäla artefakter och andra ovärderliga föremål som finns utspridda i världen. När ett föremål väl finns i din ägo är det en bra idé att placera ut det i basen, eftersom det har en positiv inverkan på dina mannars moral och välbefinnande.

Girly men
En av de absoluta tjusningarna med Evil Genius är att upptäcka hur genomarbetat allting är. För att du ska få tillgång till nya sorters undersåtar måste du kidnappa personer med rätt kunskap. Vill du till exempel kunna utbilda vakter måste du först kidnappa en sådan. Därefter tvingar du av honom hans yrkeshemligheter genom förhör och förutsatt att du byggt en träningslokal och köpt träningsredskap kan du sedan utbilda en egen vaktstyrka.
   Användningen av fällor är ett annat exempel på spelets väloljade system. Gasburar, falluckor och eldturbiner är några grundläggande apparater. Varje fälla måste vara kopplad till en utlösare för att fungera och det fina är att flera fällor går att länka till samma utlösare. På så sätt kan du med lite uppfinningsrikedom improvisera fram egna raffinerade dödsmaskiner. Bara fantasin sätter gränser.
   Sedan är det de små, obetydliga men smakfulla, sakerna som glädjer. Som den äkta superskurk du är består till exempel ditt kapital av guldtackor istället för sedlar, och dina soldater klär sig i moderiktiga orangea overaller. Sådant är viktigt för en superskurk och det vet Elixir. Och att se hur en arbetare tar av sig sin lilla mössa, stoppar ner den i bältet, och tar på sig ett headset när han sätter sig framför en bildskärm är smått rörande. Evil Genius är fyllt av liknande detaljer och alla vittnar de om vilken omsorg utvecklarna ägnat sitt spel.
   Här och där har roliga nutidsreferenser lagts in. En Michael Jackson-imitation används till exempel som tortyrmetod. Och en skjutglad ryss vid namn Ivan, talar engelska med österrikisk brytning och säger saker som ”kill all girly men”. Det är stor humor.

Nosar på näst högsta
Evil Genius är ett spel som imponerar på samtliga plan. Grafikens färgglada serietidningsstil är skön och den blanka, rena designen känns välvald. Animationerna är fina och härligt överdrivna. Pistoler och gevär låter ungefär som knallpulvervapen, vilket är helt rätt i sammanhanget. Den lätthanterliga kameran, den goda inzoomningsfunktionen och den enkla kontrollen gör det smidigt att spela. Det enda negativa jag kan komma på är att undersåtarna uppträder lite förvirrat ibland och att tempot kan vara tålamodskrävande.
   Det var längesen jag föll pladask för ett PC-spel. Men Evil Genius trycker på mina knappar flera gånger om och förvånar gång på gång med sitt finurliga upplägg. Det är så bra att det nosar på det näst högsta betyget.