När man spelar Crimson Skies har man lite svårt att tänka sig att det från början är baserat på och inspirerat av ett brädspel. Det är nämligen ett väldigt actionpackat spel där det snarare handlar om att vara en snabb och säker pilot med precision i skotten än att taktiskt planera sina uppdrag. Flygaction helt enkelt. Riktigt bra sådan.

Shablonfyllda pirater hade behövt bättre manus
Du är den shablonfyllde hjälten Nathan Zachary. Ditt land är USA, men det är ett land i spillror. Uppdelat i "regionala nationsstater" med miliser som inte kan "sluta strida med varandra" är USA ett näst intill laglöst land där flygplan och zeppelinare blivit det vanligaste transportmedlet. Vilken tur då att du och ditt gäng ("The Fortune Hunters") är luftburna pirater som tar från de rika och ger till det fattiga. Det passar ju som hand i handsken i historien. Allt berättas med radiosamtal under spelets gång där du kan få tips och information om vart du bör åka härnäst och genom riktigt snygga filmsekvenser, som dock hade mått bra av lite bättre manus emellanåt. Jag dras aldrig riktigt in i handlingen och jag kan inte få bort den alltför vanliga känslan av att handlingen anpassats efter spelsekvenserna. Lite synd, det hade behövts för att spelet skulle höja sig de där sista stegen.

Inte ens Wings är i närheten
Du flyger runt i ett gammaldags plan och kan förutom att skjuta med kulspruta och skicka iväg missiler, som är en aning målsökande, också göra en del trixiga rörelser. Det finns en slags mätare som töms lite grand varje gång du använder boosten, gör en roll eller en så kallad immelman (tvärvändning). Dessa specialrörelser är väldigt viktiga att klara av för att ha en chans på de svåraste banorna eller på de högsta av spelets fyra svårighetsgrader. Det gäller att bli ett med sitt plan och eftersom det känns så bra att kontrollera blir det en av spelets största ljuspunkter. Efter någon timme med spelet har man verkligen full kontroll på sitt plan och de luftstrider som uppstår blir bländande uppvisningar i flygkonster och prickskytte. Jag har ärligt talat aldrig kört ett roligare flygactionspel. Inte ens Wings till Amigan som jag körde som en tok är i närheten.

Flyg med ditt favoritplan
Kontrollerna som jag nämnde i förra stycket gäller för det första skeppet du har tillgång till, Devastator. Senare i spelet kommer du få tillgång till nio andra olika flygfordon som alla har olika fördelar, nackdelar och vapen. Eftersom du inför de flesta uppdrag får välja vilket plan du ska köra gäller det att planera vad som lämpar sig bäst för situationen. Men du kan också få en favorit bland planen och kanske välja att köra med den lite oftare än du bör.

Leta uppdrag i de olika områdena
Spelet har en röd tråd som du måste följa för att komma framåt i spelet, men eftersom en viktig del av Crimson Skies är att samla på sig pengar och så kallade upgrade tokens för att förbättra sitt plan så kan det vara värt att strunta i handlingen ett tag och istället utforska banorna.
   Det är hela tiden uppdelat i områden, du kan aldrig flyga runt över hela spelvärlden, men det tackar vi för, det hade blivit alldeles för dryga transportsträckor. Varje område har en mängd olika instanser där du kan reparera ditt plan, återvända till moderskeppet Pandora för att byta flygplan eller hitta uppdrag. De flesta handlar om att du ska skjuta ner något visst plan, agera beskydd åt något viktigt fordon eller kanske skjuta ner en zeppelinare eller tre. Men det händer också att du ska köra race eller försöka flyga exakt som ett annat plan. Det kan inte vara lätt att komma på någon större variation bland uppdragen i ett sådant här spel, men Fasa Studio har verkligen försökt. Bland annat genom att införa lite bosstrider på sina håll. Det räcker dock inte riktigt ända fram. Jag tycker det blir lite för tjatigt efter i och för sig ganska många timmar, men kan inte komma på någon sorts uppdrag jag skulle velat se i spelet. Kanske lite fler bossar?

Växla mellan kanontorn och ditt flygplan
Ett försök till variation är att du i de flesta uppdrag och även online kan hoppa in i olika kanontorn längs banorna. Jag var väldigt skeptisk till detta i början, men det är faktiskt en frisk släkt av variation i spelet. De är oftast flera till antalet på varje bana och du kan enkelt hoppa mellan de som finns eller hoppa ut i ditt plan igen med en knapptryckning. Det finns flera olika kanontorn; de som skjuter kulspruta, de som skjuter missiler och de som skjuter luftvärnseld. Gemensamt för dem är att du kan zooma in för att ha större chans att pricka på håll, samt att de har en viss tålighet innan de går sönder och du dör. Om du dör under ett uppdrag kan du börja om det från början väldigt snabbt. Sådant gillar vi.

När spelkänslan rinner över
Crimson Skies skulle inte vara så bra som det är om det inte hade ett så bra onlinestöd. Upp till 16 personer kan ge sig ut på nätet för att försöka skjuta ner varandra och det är naturligtvis här som den stora utmaningen och de riktigt häftiga eldstriderna kommer att äga rum. Spel som kan få en att skrika rakt ut för att man blir överfull av spelupplevelse är viktiga. En situation som fick mig till just detta skedde häromdagen. Jag spelade en dogfight mot några riktigt bra spelare och jag fick kämpa hårt för varje kill. Det var alldeles för ofta som jag var bytet och hade svårt att skaka av mig motståndarna. En av dem fick plötsligt "svans" på mig och förutom att jag upptäckte honom på radarn såg jag också hur skotten smattrade mot bergväggen bredvid mig för att inte tala om i plåten på mitt plan. Jag tryckte boostknappen i botten och kastade planet i lodrät vinkel för att in genom ett snävt pass. Sedan tog jag en kraftig högersväng. Jag visste att jag bara hade en dryg sekund på mig innan fienden skulle dyka upp och träffa med de sista förödande skotten. Jag chansade att han inte skulle se mig som en röd fyrkant som markerar plan som är bakom en bergvägg och störtdök rakt ner mot ravinens botten i full fart. Efter en sekunds lodrät, hisnande tur dunkade jag frenetiskt på bromsen, svängde upp planet 180 grader och fick till min glädje se att han missat mig och nu flög förbi. Jag tog snabbt fart efter honom, siktade noga och sköt iväg en dödande missil. En mycket känslomässig kill, som fick spelkänslan att rinna över i ett triumferande utrop.

Jaga vild kyckling online
Det finns sex olika spelsätt över Xbox Live:
• Dogfight: Alla mot alla. Skjut ner så många motståndare som möjligt på en viss tid eller till ett visst antal kills.
• Team Dogfight: Som Dogfight, men man spelar i två olika lag.
• Keep Away: Hitta ett föremål och håll dig sedan undan från alla andra i en viss tid. Den som först hållt sig undan med föremålet en viss sammanlagd tid vinner.
• Team Keep Away: Som Keep Away, men man spelar i två olika lag.
• Flag Heist: Ett vanligt capture the flag-läge för två lag.
• Wild Chicken: En kyckling flyger runt på spelplanen. Om du fångar den och åker till en bas får du sju poäng. Ett nedskjutet plan ger en poäng.

Upplev spelets bästa sida
Självklart stödjer spelet snack via headsetet både i lobbyn där man ställer in vilket lag man ska tillhöra och vilket plan man vill ha, ranking, kompislistor, inställningar för hur långa matcher man vill spela och lite annat smått och gott. Du kan också låta en polare logga in med ditt konto som gäst via din xbox om du vill, men denna kan då inte använda headset.
   I början trodde jag att spelet online skulle vara ganska mycket baserat på tur och att det skulle vara svårt att urskilja vilka som var bra på spelet eftersom allt går så snabbt. Men det var helt fel. Redan efter någon timme online förstod man om man tillhörde de som verkligen var duktiga på spelet eller de som kämpade med en eller två kills i en tiominutersmatch. De som var duktiga låg alltid på många kills, medan vi andra sakta men säkert höjde oss och när man började bli så pass bra att man kunde hänga med i vilda akrobatiska dogfights med ett tiotal plan; det är då som man upplever Crimson Skies från dess bästa sida.
   Förutom onlinespel stödjer Crimson Skies också upp till fyra spelare på samma skärm och system link.

Två brister sänker intresset
Både ljud och grafik håller riktigt hög klass i spelet. Musiken består av pampiga, lätt ålderdomliga musikstycken av orkesterstuk. Ljudeffekterna är ganska sparsmakade, men fungerar fint och rösterna duger även de. Grafiken är riktigt snygg med mängder av detaljer i de stora, väldesignade banorna av högupplösta texturer. Planen är riktigt tufft designade och det ska till 16 spelare online samtidigt för att jag ska reagera på en något taskig bilduppdatering.
   Det är med andra ord ett riktigt välgjort spel det här, men naturligtvis har det sina brister. Den absolut största, som jag nämnt tidigare, är att jag tycker det blir lite för tjatigt i offlineläget efter ett tag. Även om uppdragen låter olika när man får dem så tenderar de att sluta i samma sorts flygstrider i alla fall till slut. Det handlar om att skjuta ner ett tiotal fiendeplan och någon zeppelinare och även om AI:n är helt ok så kan det inte hålla uppe mitt intresse hela vägen. Handlingen och framför allt hur den berättas räcker inte riktigt heller till för mitt intresse. Men det är långt ifrån dåligt och som vanligt bör det påpekas att jag är känslig för sådant.

Test av Xbox Live medföljer
Slutsatsen blir att Crimson Skies är ett väldigt bra spel. Det är action i dess bästa form och även om jag tröttnade på offlineläget efter ungefär sju timmar så lever spelet vidare online. Här är det intensiva, kaotiskt härliga och actionpackade eldstrider som gäller. Som en slags bättre variant av Unreal fast i luften. Ett givet köp för många av er som har det minsta intresse i flygaction. Tänk på att det medföljer två månaders gratis test av Xbox Live när ni köper spelet också. Det ni!