 |
Soul Calibur II Skrevs 2003-10-02 07:25:39 av Håkan Persson
De två spelglada kusinerna hade inhandlat ett nytt slagsmålsspel till sin Playstation vid namn Soul Blade någon gång 1997. Aldrig tidigare hade de spelat ett så komplett och imponerande slagsmålsspel sedan Street Fighter 2 härjade på Snes. Introduktionsfilmen var snyggare och häftigare än allt annat som fanns att tillgå. Dessutom var Soul Blades spelsätt mycket aggressivare och snabbare än Namcos andra fightingspel Tekken och det otroligt underhållande enspelarläget Edge Master Mode gjorde spelet väldigt långlivat.
När dess arvtagare, Soul Calibur, kom till Segas Dreamcast 1999 återfann sig samma imponerande och storslagna känsla jag fick vid åsynen av originalet. Än idag har spelet ett av slagsmålgenrens vackraste grafik och mest underhållande spelsätt.
Men när den efterlängtade uppföljaren till Soul Calibur anlände var jag inte längre lika imponerad.
Welcome to the stage of history
Som de två föregående spelen kretsar även Soul Calibur 2 kring det onda, men otroligt kraftfulla och åtråvärda, svärdet Soul Edge.
Fyra år efter händelserna i Soul Calibur är det åter dags för de vapenförsedda kämparna att finna det mytomspunna svärdet innan någon annan gör det. Alla har sin egen orsak att få tag på svärdet, såväl onda som goda grunder. Den som dock får tag på svärdet löper en stor risk att bli besatt utav Soul Edge, som Siegfried blev i del två. Vissa paralleller kan dras mellan svärdet Soul Edge och ringen i Härskarringen, då de båda är svåra att använda för goda syften.
Från start har du tillgång till 15 stycken karaktärer och kan under spelets gång låsa upp flera figurer via Weapon master mode, mer om Weapon master mode senare. De nya kämparna i Soul Calibur 2 är som följer:
Cassandra - Denna unga kvinna är Sophitias lillasyster och likt sin syster slåss hon med sköld och kortsvärd. Två gånger tidigare hade hon sett sin syster åka iväg för att sätta stopp för det onda svärdet Soul Edge och nu tar Cassandra själv på sig uppgiften.
Necrid - Är skapad av Todd McFarlanes produktionsbolag, som även ligger bakom Spawn. Necrid var en av dem som fick tag i det onda svärdet Soul Edge vilket förtärde hans själ och förvandlade honom till ett människoliknande kreatur. Necrids mål är att finna alla delarna av Soul Edge i förhoppning att det ska lindra hans konstanta smärta.
Raphael - När denne franske fäktare gömde sig för sina förföljare träffade han en ung kvinna som han blev förälskad i och tillsammans flydde de undan kriget. En dag hittar Raphael ett brev som förklarar vad Soul Edge är. För att skydda sin nyvunna flickvän ger Raphael sig ut på jakt efter svärdet.
Talim - Talim är en 15-årig sydasiatisk tjej som slåss med två svärdförsedda tonfas. En dag kommer en främling till Talims by med en mystisk metallbit. Hon känner ondskan inom objektet och beslutar att försöka placera det där det hör hemma. På sin väg känner hon att det finns flera metallföremål i världen och bestämmer sig för att hämta dem också.
Yunsung - 18-årige Yunsung är tränad av samme man som tränade Hwang och är nu ute efter att utmana Hwang och bevisa att han är starkare än sin före detta förebild. Hwang vill inte möta den yngre Yunsungi, utan åker iväg för att försvara sitt hemland. Yunsung bestämmer sig för att hitta det svärd som Hwang så länge har letat efter, Sword of Salvation. Om han hittar det måste Hwang respektera honom och så småningom utmana Yunsung.
De karaktärer som har hängt med sedan de föregående spelen är: Astaroth, Ivy, Kilik, Maxi, Mitsurugi, Nightmare, Taki, Voldo och Xianghua.
Exklusiva karaktärer
Som de flesta vet är Soul Calibur 2 ett mulitplattformsspel, med andra ord har det alltså släppts till de tre stora konsolerna; Gamecube, Playstation 2 och Xbox. Till varje konsol har Namco valt att göra en plattformsexklusiv karaktär. Till Gamecube hittar vi Zelda-seriens hjälte Link, Playstation 2-versionen har fått Heihachi från Tekken i sin startuppställning och Xbox-ägarna har Spawn till sitt förfogande. Huruvida de nyss nämnda karaktärerna passar in i spelet är en smaksak, men Heihachi är väl det svarta fåret eftersom han inte har något vapen.
Att styra kämparna i Soul Calibur 2 är en riktig fröjd. Spelkontrollen är näst intill perfekt - bra balanserad, tillräckligt simpel för nybörjaren och med lagom djup för den mer härdade fantasten. Med fyrkant slår man ett horisontellt slag, trekant svingar man sitt vapen vertikalt, cirkel används för att sparka och slutligen använder man kryss för att blockera attacker. Om man använder sig utav originaluppställningen av kontrollen vill säga.
Som i alla andra spel i samma genre kan man kombinera knappar och/eller trycka dem i rätt följd för att utföra mindre slagkombinationer och specialattacker.
Genom att snabbt trycka framåt eller bakåt på styrkorset samtidigt som man blockerar ett anfall kan figuren ta emot eller slå tillbaka attacken och göra angriparen försvarslös under en kort stund.
På jakt efter Soul Edge
I dagens slagsmålsspel är vissa spelsätt obligatoriska såsom Arcade, Versus, Time Attack, Survival, Team Battle och Practice. Alla dessa återfinns även i Soul Calibur 2 och behöver ingen närmare förklaring. Däremot ska vi kika närmare på en av spelets många höjdpunkter; Weapon Master-läget.
I Weapon Master väljer spelaren en figur och beger sig ut på sin långa vandring mot Soul Edge-svärdet som är det slutgiltiga målet. Under resans gång träffar man olika personer som utmanar spelaren och vid varje nytt kapitel, som äventyret är uppbyggt av, förs berättelsen framåt.
Varje kapitel innehåller flera olika uppdrag som måste avklaras för att man ska kunna gå vidare. Till en början fungerar uppdragen som lektioner för att spelaren ska lära sig grunderna i Soul Calibur 2. Det kan handla om allt från att lära sig slå vertikala slag eller parera attacker. Så småningom börjar uppgifterna innehålla olika kriterier som måste uppfyllas eller att spelaren får sämre förutsättningar att klara uppgiften. Dessa kan vara allt från att den valda kämpen är förgiftad och måste besegra sin motståndare innan hans hälsomätare blir tom eller att fienden enbart kan besegras genom att man slår ut honom eller henne ur arenan.
För varje besegrad motståndare erhåller spelaren erfarenhetspoäng och pengar. Erfarenhetspoängen fungerar som vilket rollspel som helst. Vid tillräckligt mycket poäng "levlar" karaktären upp sig.
De pengar man samlar in kan spenderas på nya vapen, utstyrslar med mera. Vapnen är väldigt intressanta och ger ett helt nytt djup och extra dimension till spelet. Varje karaktär kan få elva stycken personliga vapen vilket gör att över totalt 200 olika vapen kan inkasseras. Varje vapen har sina fördelar och nackdelar. Ett visst vapen kan vara längre än ett annat, men istället kanske det är mycket svagare. Dessa vapen kan sedan användas i andra spellägen.
När vissa uppdrag fullbordas kan belöningar ges till spelaren i form av gömda karaktärer, nya banor eller vapen.
Inte längre imponerande
Tyvärr är skillnaden mellan Soul Calibur och Soul Calibur 2 inte speciellt stor. Visserligen var det förstnämnda spelet flera år före sin tid, men Namco borde åtminstone ha kommit upp i samma klass som Team Ninjas Dead or Alive 3. Det bör dock sägas att grafiken i Soul Calibur 2 är riktigt snygg, men överväldigar tyvärr inte längre som dess förlaga gjorde 1999.
Slagskämparnas rörelsescheman är otroligt läckert animerade, även om Namco har återvunnit de flesta animationerna från Soul Calibur. Allt från Voldos märkliga anfallsmetoder till Mitsurugis vinnarpose är tjusigt animerade in i minsta detalj.
Karaktärsdesignen är som vanligt helt klockren. De nya figurerna passar perfekt in i det gamla sällskapet.
Arenorna som fejderna utspelar sig på är snygga och har till skillnad från föregående del utplacerade väggar på vissa banor vilket ger ett litet annorlunda spelsätt. Dock saknar jag till en viss del interaktivitet på arenorna som vi till exempel finner i Dead or Alive 3.
Om man jämför med Dreamcast-originalet så är Soul Calibur 2 marginellt snyggare men snäppet snabbare.
Musiken är ljuvlig. Mörka stråkar komponeras med pampiga orkestrar. Stridsropen och vapenskramlet bidrar också väldigt mycket till den musikaliska helheten. Ett stort plus med ljudet är att man kan få karaktärerna att tala japanska istället för de otroligt krystade och töntiga engelska rösterna som är standard.
Soul Calibur 1.5
Även solen har sina fläckar och likaså har Soul Calibur 2, även om de inte är speciellt många. På sätt och vis tycker jag Namco har varit lite snåla och stundtals känns spelet enbart som en smärre uppgradering av Soul Calibur på grund av återanvändningen av nästan all grafik, animationer och spelsätt. Men allt fungerar väldigt bra ändå, så egentligen skulle det bara vara dumt av Namco att ändra något som klaffar så väldans bra.
Vilken version väljer du?
För de spelare som enbart har en konsol blir valet ganska enkelt. Mer problematiskt blir det för dem som har två eller alla tre konsolerna. Vilken version ska man egentligen välja?
Gamecube har den minst lämpade handkontrollen för slagsmålsspel, men fungerar faktiskt helt okej efter ett antal omgångar. Konsolen har även den mest intressanta plattformsexklusiva karaktären, Link.
Playstation 2 påstås ibland lida utav dalande bilduppdatering, men personligen har jag aldrig upplevt det. Själv tycker jag Dual Shock 2 är den skönaste handkontrollen gällande beat´em up.
Xbox drar grafiskt det längre strået i och med snyggare och skarpare texturer, skuggor och ljuseffekter. Dessutom har den betydligt kortare laddningstider än föregående två.
Vilken version man än väljer kommer man att få ett eminent slagsmålsspel som fungerar otroligt väl, även om man bortser från de överhypade plattformsexklusiva karaktärerna.
Det bästa har blivit bättre
Namco har inte haft det lätt att följa upp sitt otroligt välfyllda och underbara Soul Calibur. Men deras senaste alster överglänser faktiskt Dreamcast-spelet. Namco har slipat ner alla ojämnheter och balanserat karaktärerna ännu bättre och förfinat spelkontrollen ytterligare.
Marknadens absolut bästa beat´em up finner ni i Soul Calibur 2 och är ett måste för alla som har någon form utav intresse i genren.
Eriks synvinkel
Det är ingen tvekan om att SC2 är ett riktigt bra spel. Kontrollen är fulländad, karaktärerna lagom unika och tuffa och karriärläget oväntat smart. Jag anser till och med att SC2 är det bästa fightingspelet som du kan få tag på i dagsläget.
Men det har tagit väldigt lång tid att skapa ett spel som är nästan löjligt likt föregångaren. När ska det hända något nytt i slagsmålsgenren? När ska vi kunna skapa en egen, unik och detaljerad karaktär att träna upp i ett riktigt bra karriärläge? När ska det bli standard med onlinespel? När ska utvecklarna ta genren till nästa nivå?
Dessa frågor kan jag inte bortse från under mina timmar med spelet och därför är jag lite mer skeptisk till spelet än vad Soul Calibur-experten Honken är.
Betyg: 8
|

|
 |