Recension: Titanfall
Skrevs 2014-03-13 10:33:00 av Viktor Eriksson
Årets kanske mest hypade actionspel är äntligen här. Modern Warfare-skaparnas kärleksbrev till onlineshooters och stora robotar, Titanfall.
Efter att ha i stort sett definierat actiongernen under den sjunde konsolgenerationen med Call of Duty 4: Modern Warfare tackades Jason West och Vince Zampella genom att sparkas från Infinity Ward. Företaget de själva en gång varit med om att grunda. Som följd gick duon och startade en ny studio, Respawn Entertainment, och började planera för sin återkomst.
   Samtidigt mjölkade Activision sönder Call of Duty-serien och lät varumärket devalvera för varje nytt spel och år som gick. Grundformeln som givit upphov till succén gjorde man högst marginella förändringar i, i hopp om att inte rubba den perfekta blandningen i receptet. 

   När det nu är det dags för en ny generation är både Jason West och Vince Zampella tillbaka för att röra om i grytan. Eller rättare sagt, slänga ner robotar i den.
Titanfall-420
Online är framtiden
Titanfalls upplägg är som följer. Någon gång i framtiden uppfinner människan möjligheten att hoppa genom rymden och låser i och med det upp ett helt nytt kapitel i sin egen historia. Ett kapitel som skall visa sig vara fyllt av krig och elände mellan två rivaliserande falanger. Det statliga företaget Interstellar Manufacturing Corporation, IMC, och de rebelliska Militia. För att få konflikten att väga över till sin fördel börjar båda falangerna drabba samman i olika konflikter och till sin hjälp i striderna har de Titans – stora mekaniska stridsrustningar kapabla till enorm förödelse. 
 I spelet tar sig detta i form av onlinematcher där de båda falangerna kämpar i sex mot sex-slag över 15 olika kartor och i fem olika spellägen. Det finns inget som är offline i Titanfall. Nej, inte ens kampanjläget som istället är en serie förinställda flerspelarmatcher, tänkta att fungera som en slags storydriven inkörsport till Titanfalls innehåll. Något som ändå måste ses som ett modigt beslut av Respawn Entertainment och som jag uppskattar att de går in för. 

   I merparten av upplevelsen fungerar det också strålande sånär som på just kampanjen i spelet. Att de försökt ge kampanjmatcherna kontext dels med en historia och dels med små unika händelser, som varieras beroende på vilket lag du tillhör, applåderar jag både högt och länge. Tyvärr leder det till att det vanliga flerspelarläget är så många gånger bättre och rappare att spela.
TF4
Rodeo-funktionen när du klättrar upp på en Titan är ett bra exempel på Titanfalls enkla men djupa spelsystem.
Det bästa från förra generationen
Efter att du ägnat några timmar åt Titanfall känns det som att alla andra onlineactionspel liksom går i ultrarapid. Skulle jag försöka koka ner upplevelsen till en enstaka mening skulle jag beskriva Titanfall som ett spel som handlar om att inte stå still. För står du still är det över. Istället måste du ständigt röra dig framåt, ständigt komma på nya taktiker och ständigt improvisera.
 Titanfall har egentligen inga ambitioner på att säga något större om vare sig vår samtid eller vår mänsklighet. Istället vill det underhålla, och som det lyckas. Men samtidigt består det inte av marginellt tweakade spelelement vi redan sett tusen gånger innan. I stället behåller Titanfall några centrala bitar från förra generationens actionspel men lägger samtidigt in flera nya delar. 

TF3
De olika spellägena bjuder på lika delar offensivt som defensivt spelande.
Allt i ett
Det är ett blixtsnabbt parkourspel, en retrodoftande förstapersonsskjutare och ett amerikaniserat mechalir, allt i ett. Och det utan att kännas spretigt och ofokuserat. Framför allt är det de många olika variablerna i matcherna som ger upphov till de engagerande striderna. Som pilot kan du dubbelhoppa och springa på väggar medan du i cockpiten på en Titan är mindre akrobatisk men samtidigt snabb och farlig nog att skapa stor förödelse hos motståndarlaget. 

   Förutom det är Titanfall även strösslat med mängder av taktiska val. Varav alla har gemensamt att de förändrar spelet avsevärt genom att ge en stor fördel samtidigt som de också kommer med en stor begränsning. Resultatet blir att matcherna ofta känns som en serie intensiva omgångar sten-sax-påse där helt nya motståndare, med helt nya variationer på sten-sax-påse, kan dyka upp från vilket håll som helst.
TF2
Som Pilot kan du ta dig överallt medan en Titan istället har större eldkraft.
Dramatiserade sammandrabbningar
Något som jag uppskattar väldigt mycket är att Respawn Entertainment förstår vikten av att sätta händelserna i ett större sammanhang. Detta sker inte genom handlingen utan genom små men frekventa detaljer under spelets gång. Som att man i början av varje match anländer i ett skepp med sina lagkamrater och har möjlighet att se varandra i ögonen innan kriget drar igång. Som att matcherna får en naturligt stegrande dramatisk kurva i det att det successivt blir fler och fler Titaner som kommer in i striden. Som i de hundratals olika röstmeddelande som kan höras över komradion. Eller som i att Respawn Entertainment infört botar direkt i onlinematcherna – ett på många sätt kontroversiellt beslut men som bidrar till den lyckade krigskontexten. De datorstryda karaktärerna skapar en känsla av liv och drama i det att de både kan utgöra kanonmat för nybörjare såväl som att ge färg åt matcherna med små animationer och handlingar som att de enkelt springer för livet när en Titan kommer eller kanske försöker få liv i en skadad kollega vid sidan av sammandrabbningen. Tack vare det skapas hela tiden små korta men intensiva historier av livsöden som kolliderar i explosioner och akrobatiska eldstrider.
full
Nästa nivå
Även om jag är lite smått kär i Titanfall är det nästan lite tråkigt att skriva om det eftersom det då förutsätter att man förklarar mycket om hur själva matcherna går till i detalj. Men istället för att lägga mer vikt på det tänker jag nöja mig med att konstatera att alla de olika elementen fungerar väldigt bra.
   Titanfall är allt som allt ett välkommet steg framåt för hela den här genren. Det vågar dessutom satsa på kreativetet istället för gamla parhästar. Jag tror inte nödvändigtvis att Titanfall kommer att definiera framtidens spel likt Modern Warfare gjorde, men jag är väldigt säker att det kommer vara med och forma dem.
Vi fick ett exemplar av spelet av EA. Recensionen är baserad på PC-versionen.
4 Kommentarer
Kommenterar som gäst
3659ec149a73ebdfc12aaf9d772cd0ed
Genre
Action
Utgivare
Electronic Arts
Utvecklare
Respawn Entertainment
Plattform
Xbox One, PC
Release
13 mars
Sammanfattning
plus
  1. Fantastisk spelbarhet.
  2. Snygg kontextualisering av matcherna.
  3. Varierad och genomtänkt bandesign.
  4. Gott om intressanta valmöjligheter för din karaktär.
  5. Introducerar ständigt nya sätt att spela.
minus
  1. Svagt kampanjläge.
9

Slutsats

Titanfall är ett kreativt, nyskapande och samtidigt bekant actionspel som får sina konkurrenter att kännas uråldriga. Istället för att lägga budgeten på snygg grafik och dyra produktionsvärden har Respawn Entertainment satsat på att göra ett intressant och unikt actionspel. Även om kampanjläget är mer av en fin idé än en väl genomförd sådan, är onlineläget ett fönster till en snudd på oändlig mängd engagerande och varierande underhållning.
Bilder
titanfall2
titanfall_130621312
TF420
TF_Fracture_Battle_0
TF_Lagoon_Pilot_Titan
Titanfall_Gameplay_Thumbnail
TF200
#inlineditbutton