Recension: Assassin's Creed IV: Black Flag
Skrevs 2013-11-02 00:28:00 av Viktor Eriksson
Assassin's Creed återvänder i piratskrud med den sjätte upplagan av huvudserien på nästan lika många år. Bör den firas med Jolly Roger i topp eller kastas överbord?
Jag tycker väldigt bra om Assassin’s Creed-serien. Fast inte just sett till kvalitén på spelen som jag tvärtom tycker kan vara högst ojämn utan för att Ubisoft har vågat göra något nytt. De har satsat smått sinnessjuka mängder pengar på en spelserie som, om vi tänker efter, är smått skogstokig i sitt upplägg. Assassin’s Creed är trots allt en science-fiction historia där du intar rollen som en historisk förfader (eller annan person) och färdas tillbaka i tiden för utforska personens minnen.
assassin-s-creed-iv
Som en klocka
Succén för Assassin’s Creed har oavsett varit ett faktum. Tyvärr har även Ubisoft släppt lite väl många delar, i en takt som endast kan jämföras med självaste Call of Duty. I takt med nya delar har man sakligt bockat av olika historiska perioder att lönnmörda folk i. En del fans trodde faktiskt på fullaste allvar att när den tredje (läs femte) delen i serien var kommen, så skulle det bli den sista. Nu ett drygt år senare står vi ändå här igen, för att den här gången ge oss ut och lönnmörda på böljan den blå.
ACGA_SP_59_CaribbeanSea_TalkingToVane_EmbargoJul22_9amPSTtcm21106246
Historien i Black Flag är både rakare och mer engagerande än i tidigare delar.
Ett piratliv för mig
Om jag bara skulle lyckas kommunicera två saker med den här recensionen av Assassin’s Creed IV: Black Flag är det dels att Black Flag är ett riktigt bra spel som med våldsamt höga produktionsvärden bjuder på storslagna, kreativa och originella spelmoment som även icke-fans av serien bör titta närmare på. Dels att Black Flag är som allra bäst när det glömmer att det är ett Assassin’s Creed-spel. Som när planenliga lönnmördarmoment och monotona bevakningsuppdrag, som vi tröttnade på redan för tre spel sedan ersätts med nya upplevelser.
   Eller när de ständiga kvasi-intelligenta metakommentarerna kring Amnibus-tekniken bara håller käften och ersätts med skvalpande vågor, fiskmåsljud och en historia som är både den mest avskalade och raka berättalse som Ubisoft någonsin skrivit.
Förstår genren
Vad jag är mest imponerad av med Assassin’s Creed IV: Black Flag är att Ubisoft visar upp den förmodligen bästa förståelsen för genre i ett sandlådespel sedan självaste Red Dead Redemption.
   Genren kretsar egentligen inte om piratskepp, papegojor, cowboys, ninjor eller något annat. Rockstar förstod att bra västernhistorier mer än något annat handlar om slutet på eror. Inte bara om indianer och cowboys. Och på samma sätt förstår Ubisoft att sjöröveri handlar om friheten och svårigheten att leva utanför det etablerade samhällssystemet. Det går som en ständig röd tråd genom berättelsen och även på många sätt genom spelmekaniken. Och det gör att Assassin’s Creed IV: Black Flag trots en del problem kan tala med oss på en betydligt djupare nivå än de flesta AAA-spel.
AC4BF_SC_SP_02_Whaletcm2199994
Övärlden i Black Flag är både majestätisk såväl som varierad.
Ett spel av tiden
Det är bara väldigt synd att de har yxat in Assassin’s Creed-licensen i allt det här istället för att låta Black Flag vara sin egen existens. För det är i de nya upplevelserna som Assassin’s Creed: Black Flag är som störst. Som när du utövar sjöslag i en piskande regnstorm och parerar höga vågor ena stunden för att i nästa avlossa kanonerna och utföra akrobatik mellan två olika skepp.
   Det känns nästan som att det var hit serien varit på väg hela tiden. Det räcker att se på parkour-systemet, som för första gången någonsin har en känsla av fara och spänning i sig. Att klättra på stora rörliga skepp som kränger och går sönder är något helt annat än de statiska städerna från föregångarna.
Mellan två generationer
Den audiovisuella presentationen av Assassin’s Creed: Black Flag finns det många saker att säga om. Xbox 360-versionen knakar ordentligt i fogarna och även om det ofta är imponerande märks det lika ofta att det är tänkt för mer kraftfulla maskiner. Har du möjlighet ska du förstås gå med PC eller de nya konsolerna. Men oavsett är det trots allt i stort sett samma spelupplevelse du kommer att få.
ACIVBF_SP_CaribbeanSea_LeapOfFaith_1920x1080tcm21101962
Nej, riktigt så här snyggt är inte Black Flag om du inte sitter på en riktig monsterdator eller nextgen-konsol.
En nytändning
Assassin’s Creed IV: Black Flag är som sagt inte perfekt. På sina ställen har det fyllts ut med gammal skåpmat från tidigare delar i serien, så gott som alla strider kan klaras av genom att utnyttja kontringssystemet och följa-John-uppdragen är på tok för många och för variationsfattiga.
   Men det mesta överskuggas ändå av att Assassin’s Creed IV: Black Flag, likt första spelet, vill något mer. Det kan rent av vara så att Ubisoft, efter sex spel i huvudserien, äntligen hittat hem.
Vi fick ett exemplar av spelet av Ubisoft.
4 Kommentarer
Kommenterar som gäst
av3
Genre
Action,Äventyr
Utgivare
Ubisoft
Utvecklare
Ubisoft
Plattform
Xbox 360, PC, Wii U, Playstation 3
Prisjakt
Release
2013-10-31
Sammanfattning
plus
  1. Strålande genretolkning.
  2. Grafiskt imponerande.
  3. Tydlig och engagerande historia.
  4. I princip allt till havs.
minus
  1. Lastgamla spelmoment.
  2. Stridssystem hade behövt en uppdatering.
8

Slutsats

Assassin's Creed IV: Black Flag är ett spel som känns som det är låst mellan två världar. Inte bara mellan två konsolgeneration utan mellan ett överflödigt Assassin's Creed-spel och ett fantastiskt piratspel. Det är inte en nytändning för serien så mycket som det är en omdefiniering av den. Allt som är nytt är roligt, genomtänkt och spännande medan gamla spelmoment från tidigare delar känns mest som oönskad barlast. Spela det därför oavsett vad du tycker om serien sedan innan.
#inlineditbutton