Sonic Lost World
Skrevs 2013-10-18 09:51:00 av Anders Wollner
Sonic är en karaktär som inte har haft det lätt sedan nittiotalets dagar. Men med Sonic Lost World tänds ett visst hopp.
Sonic-fansen har inte haft det lätt genom åren. Inför så gott som varje titel har det pratats om att det finns en liten, liten chans att magin från nittiotalets titlar har hittat tillbaka. Men så slutar det ändå på samma sätt – är det inte rena haverier som Sonic Heroes förstör Sega för sig själva genom att fylla spelen med karaktärer vi inte vill ha eller erbjuda obegripliga inslag som varulvstransformationen i Sonic Unleashed.
soniclostworld420
Sonic vs Super Mario Galaxy
I vanlig ordning har det även inför Sonic Lost World tisslats om en möjlig återkomst, med skillnaden att det denna gång funnits en viss bäring bakom förväntningarna. Sega har sagt att man vill gå tillbaka till rötterna med serien och för att göra det har man tydligen behövt snegla på Nintendos Super Mario Galaxy-serie och sämre förebilder går att ha.
   Precis som där finns det både sfäriska och cylinderformade nivåer, med en gravitation som gör det möjligt att springa åt alla möjliga håll. Det här leder till att det oftast finns flera olika vägar att välja på. I vanlig ordning leder mer utmanande vägar till belöningar som röda mynt, hårdvalutan i Sonic Lost World.
sonic1
Oftast är tempot riktigt högt, särskilt i sekvenser som dessa, när Sonic jagas av stora fiender.
Spela Breakout med Wii U-handkontrollen
Stundtals bjuds det på både en varierande och fantasifull bandesign, och det är sällan som en nivå är den andra lik. Sega är även flitiga med att byta mellan perspektiv och flera banor utspelar sig i sidoscrollande tvådimensionella världar. Här finns mer traditionell Sonic-känsla och även om Sega inte alltid träffar rätt är dessa nivåer oftast välgjorda.
   Även Wii U-handkontrollen bidrar med variation, genom att det med hjälp av skärmen går att kontrollera diverse hjälpmedel under särskilda tillfällen. Det kan exempelvis handla om att borra i marken genom att dra fingret över skärmen, eller kontrollera en studsmatta i någon slags variant på Breakout.
   
Lås fiender
Även om variationen finns där är ändå den viktigaste delen i ett plattformsspel dess kontroll, ett område som Sega har haft problem med sedan Sonic först introducerades till tre dimensioner. Sonics snabbhet har gjort att kontrollen varit för dålig kontroll eller så har den varit näst intill självspelande. Sonic Lost World gör det bättre på båda dessa punkter, åtminstone till en viss del.
   Sega har inte alltid lyckats att ta vara på just farten i Sonic-spelen men här tillåts Sonic göra det han är bäst på under större delen av tiden. Det händer att både fiender och hinder är dumt utplacerade men i regel är banorna mer öppna i sin struktur och oftast fria från sådana saker.
   För att underlätta attacker låser sig siktet på de fiender som Sonic för tillfället är i närheten av, ett system som vi har sett tidigare i serien men som fungerar betydligt bättre här. Det finns enstaka tillfällen där siktet vägrar låsa sig på en fiende men överlag sköter det sig och bidrar till att flytet består, även vid partier med många fiender.
sonic2
Sega är duktiga på att variera perspektiven. Flera banor är sidoscrollande och tvådimensionella, något som lär tilltala nostalgikerna.
En del problem består
Men trots att Sonic kontrolleras bättre än någonsin i tre dimensioner betyder det inte att det är problemfritt, något som blir tydligt när Sega tvingar honom att precisionshoppa. För det första är det svårt att bedöma hur Sonic ska bete sig i luften, och ett hopp kan lika gärna bli alldeles för kort eller för långt. För det andra är kontrollen alldeles för känslig för att man ska känna sig trygg med att hoppa mellan smala plattformar. Resultatet blir en hel del onödiga dödsfall.
   Med det kommer vi in på nästa stora problem med Sonic Lost World. Spelet är nämligen inte särskilt generöst när det handlar om att dela ut extraliv, och eftersom man börjar med enbart fem stycken sådana betyder det att Game Over-skärmen dyker upp med jämna mellanrum. Följden blir att man tvingas till att spela om den aktuella nivån från början.
   Jag har inte några problem med utmanande plattformsspel, men då bör utmaningen vara rättvis. I Sonic Lost World är dödsfall oftast ett resultat av att kontrollen inte är tillräckligt bra eller att man inte har lärt sig en särskild passage utantill. Dessutom är nivåerna inte sällan för långa för att det ska vara underhållande att spela om.
sonic4
Sonic kan springa längs med väggar om han har farten till det.
Samlarmani
Tyvärr har Sonic Lost World samma fokusering på att samla föremål för att ta sig vidare som många av dagens plattformsspel. Allt från nämnda röda mynt till djur ska samlas för att kunna låsa upp nya nivåer och avancera i handlingen. Jag kan förstå att Sega vill att vi ska hitta alternativa vägar med tanke på att bandesignen till stor del bygger på det, men att man på det ett sådant här sätt tvingar spelaren att gå tillbaka till redan avklarade nivåer är obegripligt i ett spel som Sonic Lost World, där man vill ha en ständig framåtrörelse. Varför inte koncentrera detta endast till bonusnivåer, för att på så sätt tillfredsställa dem som gärna samlar allt?
sonic3
Bättre än på länge
Trots en del negativa aspekter är intrycket av Sonic Lost World mest positivt. Här finns ett flyt och en lekfullhet som vi inte har sett sedan plattformsikonens glansdagar i början av nittiotalet, och flera av nivåerna är rent av geniala. Precis som med de bästa spelen i genren infinner sig en nyfikenhet på vad som finns runt nästa hörn. Sega flörtar dessutom en hel del med fansen, och Sonic tillåts bland annat delta i flipperspel där han själv agerar kula.
   Men Sega har en bit kvar med karaktären, och man kämpar fortfarande med att få till en perfekt kontroll för tredimensionella världar. Även om man lyckas bättre än tidigare är det framför allt de långsammare partierna med krav på precision som skapar frustration. Plattformsälskare ska dock inte låta sig hindras av det, för Sonic Lost World är i sina bästa stunder något av en oslipad diamant.
Vi fick ett exemplar av spelet av Bergsala.
2 Kommentarer
Kommenterar som gäst
L3

offline Anders Wollner

Journalist och chefredaktör för Level 7. Går igång på bra berättelser och välspelad hockey.
sonic
Genre
Plattform
Utgivare
Sega
Utvecklare
Sega
Plattform
Wii U, Nintendo 3DS
Release
2013-10-18
Sammanfattning
plus
  1. Flera nivåer håller hög klass.
  2. Varierat.
  3. Bra användning av Wii U-handkontrollen.
  4. Sonic tillåts springa snabbt.
minus
  1. Karaktärernas röster lämnar som vanligt en del att önska.
  2. Problemen i kontrollen gör sig tydliga vid precisionskrävande passager.
  3. Bitvis obalanserat.
  4. För mycket fokus på samlande.
7

Slutsats

Sonic Lost World har en del problem, främst i form av en något för oprecis kontroll och en stundtals obalanserad svårighetsgrad. Men det är också ett av de bättre Sonic-spelen på senare år och innehåller en bandesign som stundtals är väldigt bra. Det är inte det bästa i genren men väl värt att se närmare på.
Spela flera
Även om Sonic Lost World till största delen fokuserar på enspelarläget finns det möjlighet att spela flera. Under kampanjen kan en extra spelare hoppa in i form av exempelvis ett UFO-skepp som kan besegra fiender och skapa nya plattformar åt Sonic. Utöver det finns det även möjlighet att tävla mot varandra i särskilda race.
#inlineditbutton