Rain
Skrevs 2013-10-01 15:12:00 av Joakim Magnå
Japanska Rain handlar om en pojke och en flicka som är ensamma i svarta natten. Det är en berättelse som blandar pussellösningar med finstämd musik.
En pojke lämnar sängen och hemmet, ger sig ut i mörkret efter en ensam flicka han sett från balkongen. Han irrar ut i staden. Gatorna är tomma, allting är stängt och öde. Lyktstolparnas gasljus skiner skumt. Regnet öser ner.
   Så får han syn på flickan. Hon försvinner iväg, bortjagad av en väldig skepnad. Det enda han kan göra är att följa efter. Så upptäcker han att han är osynlig. Han syns bara när regndropparna faller på honom.
   Pojken vilse i natten och regnet. Där börjar det.
rain_front
Melankoli
Rain lovar mycket med den inledningen. Ico och Yordas resa ekar längs de tomt gapande gatorna. Regnet faller över kullerstenarna i den namnlösa staden. En melankolisk pianoslinga sveper in lika finstämd och vacker som pojkens belägenhet är dyster.
   Sedan börjar pojkens sökande efter flickan. Regnet fortsätter falla. Den sorgsna musiken klinkar och kvider. Men där någonstans förvandlas också Rain från upplevelse till ett spel med tydlig struktur. Det enkelt fina blir mekaniskt. Och det känns tråkigt.
Bestar i regnet
Pojken stöter snart på hundlika bestar i vätan. I regnet är han synlig. Genom att gå under tak eller in i byggnader kan han undgå upptäckt och smyga förbi. Han lämnar våta fotspår och stöter in i bråte. På så sätt ser spelaren var han är.
   Det enda sättet för pojken att rädda sig undan monstren är att hålla sig gömd eller distrahera dem med ljud. I grund och botten är det ett klassiskt smygupplägg, även om regnet används påhittigt och symboliskt.
   Motståndarna kommer i olika former. En del är stora och ursinnigt aggressiva. Många gånger gäller det att misslyckas, försöka igen och till sist göra rätt.
rain-playstation-3-ps3-1369899836-017
Staden är dyster och ständigt regnvåt. Vackert men sorgligt, vilket passar berättelsen fint.
Ur det förflutna
Staden är hämtad ur det förflutna. Den ser europeisk ut, kanske är det 1940-tal eller där omkring. Textrader klistras upp i miljön och berättar vad som händer i takt med att pojken avancerar. Det är snyggt gjort. Men oftast är texterna inte mer betydelsebärande än att de bara beskriver det som sker på skärmen just då – ungefär som en dålig fotbollskommentator som endast förmedlar de passningar och tacklingar som alla redan ser. Poesin saknas.
Den okände
Rain har ett tydligt driv. Med små stämningsfulla medel skapas en känsla av att vara övergiven och utsatt. En varelse, kallad Den okände i den svenska översättningen, framträder snart som dramats antagonist.
   Pojken och flickan jagar något. Någon jagar dem. De rör sig mot upplysta hus i fjärran. Det är oklart vad som egentligen pågår, men jag vill gärna veta och det får mig att nyfiket spela vidare.
rain-playstation-3-ps3-1369899836-018
De mer dramatiska spelmomenten behövs och kan vara finurliga, men de tar lite för mycket plats.
En skugga
Tyvärr förtas en del av den noggrant uppbyggda stämningen av linjära miljöer. Pojken slussas fram samtidigt som konfrontationerna med regnbestarna ofta är både onödigt hetsiga och klumpiga. De finns där för att erbjuda en utmaning, men riskerar gång på gång att trasa sönder berättelsen.
   Rain tassar i Icos fotspår men blir aldrig mer än en skugga av sin förebild. Det är visserligen en fin historia som berättas om pojken och flickan medan regnet sköljer ner som tusentals tårar i natten. Men det hade kunnat vara så mycket mer.
2 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • somnat1
    Livsnjutare Bra recension i van...i andra tankar. :) 2013-10-02
    • jag
      suspekt Tack! Det var snällt sagt. Kul iaktta... 2013-10-02
jag

offline suspekt

Journalist i Göteborg. Nu nyhetsreporter på GT/Expressen. Har arbetat på bland annat DN, GP och Hallandsposten. Skribent på Level 7 sedan 2004. Gillar rollspel, shooters och indie.
3e18387d61755e512cb6834bdbb1b46b
Genre
Plattform,Problemlösning,Pussel
Utgivare
Sony
Utvecklare
Acquire
Plattform
Playstation 3, Playstation 3
Release
2013-10-02
Sammanfattning
plus
  1. Vackra stråkar och pianon
  2. Regnet fungerar utmärkt som symbol och spelmekanik
  3. Fin berättelse om två unga människor
minus
  1. Linjärt upplägg
  2. Klumpiga spelmoment
6

Slutsats

Idén att pojken och flickan bara syns i regnet är förstås briljant i all sin enkelhet. Detta gäller också barndomstemat med sitt drag av nostalgi. Men Rain lider en del av klumpiga spelmoment som, även om de har betydelse för dramat, tar fokus från den större berättelsen. Det är ett fint stämningsfullt litet spel som gör mycket rätt, men inte når sin potential.
rain_cover
#inlineditbutton