Puppeteer
Skrevs 2013-09-17 10:10:00 av P-A Knutsson
En teaterscen fylld med charm och plattformsakrobatik.
The Last of Us, Tomb Raider, Bioshock Infinite – för att inte tala om nästa generations konsoler. När 2013 närmar sig slut lär det klassas som ett av de absolut bästa spelåren någonsin. Den finns dock en genre som fått en pånyttfödelse lite i skymundan så här på sensommaren; plattformsspelen. Från Super Luigi U till Rayman Legends och nu Puppeteer.
Puppetflash2
Vill du se en stjärna
Precis som namnet antyder är Puppeteer uppbyggt som en dockteater. Hela äventyret utspelar sig på en scen där nya bakgrunder faller ner på ett häftigt, men lite rörigt, sätt. Inramningen för tankarna till Tim Burtons animerade filmer, eller Coraline för den delen. Karaktärer och miljöer är både charmiga och skrämmande, plus att det ska pratas och sjungas i de mest oväntade situationer. Prat- och sångsekvenserna är välgjorda och ofta underhållande – men de är för många och långa.
   En grafisk finess som lyfter upplevelsen är 3D-stödet. Det är sällan jag spelar i 3D, men Puppeteer använder tekniken på ett smart sätt och många scener blir extra häftiga när ormar, dockor, sjöjungfrur och annat hoppar in och ut genom rutan.
Huvuden spelar rollen
Puppeteers huvudrollsinnehavare Kutoro är även han en liten docka, en huvudlös sådan för att vara mer exakt. Lyckligtvis finns det en hel del huvuden att plocka upp och trycka fast på den lille filuren. Kutoro kan hålla i tre huvuden samtidigt och specifika huvuden krävs för att få fram hemligheter och bonusbanor.
   Om Kutoro blir skadad ramlar hans huvud av och spelaren har då ett fåtal sekunder på sig att jaga ifatt huvudet innan det försvinner. Om alla tre huvuden ramlar av är det Game Over.
   Under äventyrets gång lär sig Kutoro även nya attacker och rörelser, vilka tillsammans med nyfunna huvuden gör att tidigare avklarade nivåer bör besökas igen för att klaras fullt ut.
puppeteer_1
Hoppa sax över ribban
Att spela om nivåerna är dessutom något som man vill göra. Bandesignen når inte upp i samma klass som i Super Mario Bros- och Rayman-spelen, men vad gäller fantasirikedom klår Puppeteer sina motståndare. Exempelvis är Kutoro inte överdrivet vig, utan får ofta använda en magisk sax för att ta sig framåt. Med den kan han klippa sönder allt i från blad till sömmar och rökpuffar för att ta sig framåt. Det skapar ett upplägg som är lika annorlunda som underhållande.
   Banorna är som sagt något röriga och svårtydda, vilket till stor del beror på att de är fyllda med detaljer och annat som rör sig i bakgrunden. Några av detaljerna är enbart för dekoration, medan andra går att använda. Med högerspaken kontrolleras en flygande kompanjon som kan undersöka många av bakgrundsdetaljerna för att avslöja hemligheter. Att tvingas stå still och mixtra med bakgrunden är tyvärr något pilligt och sänker speltempot i onödan.
Två spelare för dubbel glädje
Detta problem försvinner om en annan spelare kan hjälpa till. Spelare nummer två får ta kontroll över den flygande kompanjonen och kan förutom att undersöka bakgrunden även bråka med fiender, släpa bomber och samla mynt. Kompanjonen kan inte heller ta skada, men dör huvudkaraktären är det Game Over. Det hela påminner om en mer utvecklad version av pekaren i Super Mario Galaxy och gör spelandet snäppet lättare, men klart roligare.
eb02cf245356559b239a443f1ea9f0b66fa8bdc8
Svaj i benen
Svårighetsgraden är egentligen någorlunda låg, men tyvärr ställer den lite svajiga kontrollen till det. En anledning är att styrspaken används för rörelser medan styrkorset byter huvud på huvudpersonen. En annan anledning är att den speciella stilen gör att det kan vara svårt att förstå var man kan gå och inte.
   Lyckligtvis ramlar det in extraliv i en strid ström och det finns gott om kontrollpunkter där äventyret fortsätter om man förlorar alla sina huvuden. Stänger man av spelet innan en bana är avklarad tvingas man däremot börja om från början.
En ny stjärna på himlen
Jämfört med Super Luigi U och Rayman Legends är Puppeteer snäppet sämre vad gäller det ack så viktiga plattformshoppandet. Däremot får Sonys dockteater ett ordentligt lyft av all charm och fantasirikedom. Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn och speciellt bosstriderna är lysande. Tyvärr finns det en del dalar och frustrerande moment, men tack vare sin låga prislapp är det ett klockrent köp för plattformssugna – speciellt om ni är två som ska spela.
Vi fick en nedladdningskod av spelet av Nordisk Film
2 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • Coffee-Posters
    Smisk Det ser ruskigt snyggt ut. Det kan bl... 2013-09-17
    • zombie5
      cmd Jag kan förstå din oro, men kontrolle... 2013-09-18
bc9f48bf63d3ade0ea9798f4d9a699a5
Genre
Plattform
Utgivare
Sony
Utvecklare
Japan Studio
Plattform
Playstation 3
Prisjakt
Release
2013-09-11
Sammanfattning
plus
  1. Riktigt kul för två spelare
  2. Charmiga karaktärer
  3. Mysiga miljöer
  4. Underhållande bosstrider
  5. Bra 3D-stöd
minus
  1. Bökigt att spela ensam
  2. Något svajig kontroll
  3. Många och långa mellansekvenser
  4. Ofta ren tur som avgör om man har rätt huvud vid rätt plats
8

Slutsats

Puppeteer är ett originellt plattformsspel fyllt med fantasi och charm. Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn och speciellt bosstriderna är lysande. Tyvärr är kontrollen något opålitlig och speltempot ojämnt. Totalt sett är det ändå ett mycket lyckat plattformsäventyr som är extra kul för två spelare.
Bilder
puppeteer_1
7782196258_4cdfa9639d_b
puppeteer_1
puppeteer_2
puppeteer_2
Puppet200
#inlineditbutton