Rayman Legends
Skrevs 2013-08-28 09:11:00 av Anders Wollner
Ubisoft gör ett nytt försök att ta över plattformstronen. Denna gång lyckas de bättre.
Det brukar heta att ingen gör plattformsspel som Nintendo. Ser man på spelhistorien är det också väldigt få spel som har kommit i närheten av Super Mario-seriens höjdpunkter. Ubisoft har gjort några försök genom åren, främst med Rayman-serien som släpptes första gången redan i mitten av nittiotalet.
   Även kring millenieskiftet var karaktären aktuell, framför allt med det stämningsfulla Rayman 2: The Great Escape och dess mindre lyckade uppföljare. Förutom en avstickare i Rayman Ravin Rabbids var det sedan tyst kring den lemlöse hjälten fram till för bara några år sedan när Rayman Origins släpptes. Spelet hyllades rejält på sina håll, men personligen fann jag det som en sämre kopia av New Super Mario Bros Wii. Det hade samma fokus på samarbete, men saknade det där extra som behövs för att ett plattformsspel ska hålla i längden. Främst berodde det på att bandesignen inte var tillräckligt spännande.
rayman
Bättre bandesign denna gång
Inför uppföljaren är det uppenbart att Ubisoft har lagt krut på att förbättra just detta. Rayman Legends är lika fullproppat med banor som Origins var, men skillnaden är att de är mer minnesvärda denna gång. Barnorna är fortfarande uppdelade i olika världar, där varje värld har ett specifikt tema. Men Ubisoft går oftast utanför ramarna, och det är sällan en nivå är den andra lik. Som ett resultat av detta känns det aldrig upprepande som Origins kunde göra.
   Däremot önskar jag att en del nivåer hade kunnat vara kortare. Det är inte sällan det tar nästan tio minuter att nå slutet, och det leder till att tempot går ner. Rayman är fortfarande som allra bäst när det får gå undan.
   Men det är mindre problem när Ubisoft går utanför ramarna så mycket som de gör i Rayman Legends. Uppfinningsrikedomen är stor, som när varje värld avslutas med en bana som utnyttjar musiken i uppbyggandet. Eller när man tvingas smyga förbi sökarljus för att inte locka till sig uppmärksamhet.
rayman1
Banorna är betydligt mer intressanta denna gång. Det bjuds på en ständig variation och Ubisoft är inte rädda att gå utanför ramarna.
En efterkonstruktion
Ett inslag som på förhand har fått en del uppmärksamhet är att Rayman nu har hjälp av karaktären Murphy. Det är en liten grön fluga, som kan flytta plattformar och ta bort hinder. Rayman Legends var till en början tänkt att bli en Wii U-exklusiv titel, och till det formatet kontrolleras Murphy med hjälp av skärmen på handkontrollen. Till övriga format styrs Murphy automatiskt, förutom att man aktiverar olika saker med en knapptryckning. Det fungerar helt okej, men känns som en efterkonstruktion, särskilt under stressiga moment när Rayman behöver röra sig samtidigt som Murphy.
rayman2
Precis som i Rayman Origins imponerar grafiken stort.
Underhållande även för den ensamme
Precis som i föregångaren är det även möjligt att spela Rayman Legends tillsammans med tre vänner, men där det kändes som en nödvändighet senast (Origins var helt enkelt inte tillräckligt underhållande på egen hand), går det minst lika bra att spela ensam denna gång. Utmaningen är hög, och antalet dödsfall är många. Stundtals är det fortfarande lite för mycket trial-and-error över bandesignen, särskilt på de senare nivåerna, men det är egentligen inte något som stör.
   Desto mer irriterande är kontrollen, som känns lite för oprecis. Rayman släpar efter i rörelserna, vilket gör att det tar en liten stund mellan knapptryckning och reaktion. Nu bygger inte Rayman Legends på precisionshoppande, men där det krävs sådant önskar man en förbättring.
rayman3
Under spelets gång får vi bland annat simma i fabriksmiljöer, inta rollen som kycklingar och springa upp och ner.
Bäst på länge
Trots att en del mindre saker hade kunnat fixas till är Rayman Legends i slutändan ett av de bästa plattformsspelen på länge. Det bjuder på fler överraskningar än vad Nintendos senare delar i New Super Mario Bros-serien gör, och det är fullt med innehåll. Skulle man dessutom tröttna på de nya banorna finns det flera Origins-banor att återvända till, precis som utmaningar online, minispel för flera spelare och möjlighet att låsa upp en mängd olika karaktärer.
   När Rayman Legends är som bäst är det också det första plattformsspelet på mycket, mycket länge som kommer upp i samma höga nivå som Nintendos titlar. Det innehåller samma vanebildande spelmekanik, med samma typ av bandesign som kretsar kring särskilda inslag på varje nivå. Låt er inte luras av att det på ytan ser ut att vara samma sak som Origins. Det här håller en helt annan klass.
Vi fick ett exemplar av Ubisoft.
6 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • member_male
    Boboulus Helt underbart spel! Det är dock fel ... 2013-08-29
  • Coffee-Posters
    Smisk Detta verkar klart bättre än det tidi... 2013-08-28
    • L3
      Anders Wollner Jo, Mario Galaxy 2 är ju ett av de bä... 2013-08-28
      • Coffee-Posters
        Smisk Super mario world etc skall jämföras ... 2013-08-30
L3

offline Anders Wollner

Journalist och chefredaktör för Level 7. Går igång på bra berättelser och välspelad hockey.
aa26a1053c509f7c699e7ec70904d558
Genre
Plattform
Utgivare
Ubisoft
Utvecklare
Ubisoft
Plattform
Wii U, Xbox 360, Playstation Vita, Playstation 3
Release
2013-08-29
Sammanfattning
plus
  1. Stor variation.
  2. Många fantastiska banor.
  3. Musiken.
  4. Fortfarande väldigt vackert.
  5. Underhållande bossar.
minus
  1. Något oprecis kontroll.
  2. En del banor är för långa.
  3. Murphy känns bitvis onödig.
9

Slutsats

Med Rayman Origins visade Ubisoft att de kan utveckla vackra plattformsbanor för flera spelare. Med Rayman Legends går de vidare, och gör ett plattformsspel som fungerar lika bra för den ensamme spelare. Bandesignen är genomgående bra, variationen är hög och spelet innehåller massor med saker att göra. Rayman Legends är kort och gott det bästa plattformsspelet på länge och ett av årets höjdpunkter hittills.
rayman200
#inlineditbutton