Brothers: A Tale of Two Sons
Skrevs 2013-08-19 08:02:48 av Anders Wollner
Josef Fares är för de flesta känd som regissören bakom filmer som Jalla! Jalla! och Kopps. Med Brothers: A Tale of Two Sons ger han sig in i spelbranschen.
Inför lanseringen av Brothers: A Tale of Two Sons har Josef Fares pratat mycket om skillnaderna med att utveckla spel och att regissera film. I en intervju med tekniksajten Digital Trends har han sagt att många av dagens spel försöker att efterlikna filmer för mycket. Själv föredrar han den interaktiva delen när det handlar om att berätta historier genom spel.
Brothers-A-Tale-of-Two-Sons-Promo-Art
Banal berättelse
Det interaktiva berättandet är också något som tydligt märks i Brothers: A Tale of Two Sons. I en liten pittoresk by ger sig två bröder ut i världen för att hämta medicin åt deras sjuke far. Det finns inte någon skriven dialog, utan handlingen förs istället framåt med hjälp av kroppsspråk och diverse utrop. Fokuset ligger på relationen mellan bröderna, men dessvärre är berättelsen något för banal för att den ska lyckas beröra.
   Till stor del beror det på att berättelsen inte är tillräckligt intressant. Jag menar inte att alla spel behöver vara The Walking Dead, men när Brothers: A Tale of Two Sons ändå bygger på relationen så mycket, framför allt mot slutet, är det synd att den inte är bättre uppbyggd.
recension_1
Intressant styrning
Istället är det spelmekaniken som imponerar. De båda bröderna kontrolleras med varsin styrspak och alla pussel man stöter på under resans gång kräver att de båda samarbetar. Det rör sig om allt från enkla lösningar när den mindre brodern behöver hjälp för att nå högre avsatser, till klurigare pussel där de båda bröderna måste befinna sig på olika platser för att hjälpa varandra.
   Till en början är det svårt att få något flyt i styrningen, men efter träning fungerar det felfritt. Eftersom bara ett fåtal knappar används är kontrollen lätt att förstå sig på. Dessutom är tempot lågt och spelet ställer inte några krav på snabba reflexer.
recension_2
Vidsträckta miljöer i sagostil
Historien om de två bröderna är över på bara några timmar, men trots den knappa tiden introduceras ständigt nya spelmoment. Och oavsett hur underhållande ett visst moment är återanvänds det sällan eller aldrig, något som egentligen bara Nintendo brukar lyckas med i sina bästa titlar.
   En annan sak som imponerar är miljöerna. Bröderna hinner besöka både djupa grottor och snöklädda berg under sin resa, och det sparas inte på spektakulära vyer. Grafikstilen påminner en aning om Fable, och precis som i det vilar ständigt en mysig sagostämning över spelet.
recension_3
Imponerar, men har en bit kvar
Även om Brothers: A Tale of Two Sons fungerar väl i mekaniken och visar på en ständig variation är det i slutändan för lättvindigt för att lämna några bestående avtryck. Visst är Josef Fares speldebut bitvis riktigt imponerande och väl värt en genomspelning, men det saknas det där lilla extra för att det ska bli en upplevelse utöver det vanliga.
4 Kommentarer
Kommenterar som gäst
L3

online Anders Wollner

Journalist och chefredaktör för Level 7. Går igång på bra berättelser och välspelad hockey.
fb17a3789b2139bcc5b795926198bb03
Genre
Äventyr
Utgivare
505 Games
Utvecklare
Starbreeze Studios
Plattform
Xbox 360, Playstation 3
Release
2013-08-07
Sammanfattning
plus
  1. Originell kontroll.
  2. Bra pussel, som tar tillvara på kontrollsystemet.
  3. Mysig värld.
minus
  1. Något banal handling.
  2. Lyckas inte engagera tillräckligt mycket.
7

Slutsats

Brothers: A Tale of Two Sons bjuder på en klassisk saga, där två bröder ger sig ut på efter medicin åt sin sjuke far. Handlingen är något för banal för att beröra på djupet, även om det är en fin historia. Det som är bäst med Brothers: A Tale of Two Sons är dess spelmekanik där de båda bröderna styrs med varsin styrspak.
#inlineditbutton