Remember Me
Skrevs 2013-06-10 10:29:00 av Anders Wollner
Vad händer när storföretag kontrollerar befolkningens minnen och använder detta för tvivelaktiga syften? Dontnod försöker med Remember Me svara på detta.
Ett framtida Paris år 2084. Världen kontrolleras av företaget Memorize och deras Sensen, ett slags system för att hantera och kontrollera minnen. Som med alla storföretag i framtidsdystopier har Memorize inte några goda avsikter, något som har lett till att den lilla revolutionära gruppen Errorists nu försöker sätta stopp för företagets planer. En av medlemmarna i denna grupp heter Nilin, en kvinnlig karaktär som i spelets början har tagits till fånga och fått större delen av sina minnen raderade. Föga oväntat lyckas hon fly, och snart börjar hon även att få tillbaka sin historia.
remember-me-420
Bortslarvad berättelse
Remember Me börjar starkt men historien om Nilin, Memorize och hur världen fungerar när ett storföretag styr över befolkningens minnesbank slarvas snart bort. Det märks att den franska utvecklaren Dontnod gärna vill vara djupa, bland annat bjuds det på tunga citat under några av spelets laddningsskärmar. Men historien krånglas till onödigt mycket och efter några timmar har den blivit så snårig att det är svårt att hänga med.
   För att göra det hela värre är karaktärsporträtten uteslutande dåligt skrivna. Det spottas ut one-liners till höger och vänster, och de flesta karaktärer som har relevans för handlingen är osympatiska tråkmånsar utan några nyanser. De onda är genomonda och vice versa.
Underhållande kombosystem
Om handlingen har sina brister är det bättre ställt med delar av spelmekaniken. En stor del av behållningen med Remember Me ligger i stridssystemet, som bygger på att man själv snickrar ihop sina kombinationer i en meny. Knapparna som man väljer att inkludera är uppdelade i olika klasser, där varje knapp kan få olika funktioner beroende på var man väljer att sätta den. Exempelvis kan en kombination medföra att fyrkant (på Playstation-kontrollen) orsakar extra mycket skada och att trekant genererar liv. Till en börjar verkar systemet mest finnas för att Remember Me ska ha något unikt. I slutändan leder det dock till att striderna blir mer intressanta när man till exempel behöver tänka på att utföra en viss kombination för att få tillbaka energi.
remember-me-1
Tyvärr blir Paris aldrig mer av en kuliss.
Inspiration från Ninja Theory
Stridssystemet är i övrigt snarlikt andra liknande spel. Bland annat verkar Dontnod ha sneglat en del mot vad Ninja Theory gjorde med Enslaved och Devil May Cry. Det handlar lika mycket om att bygga upp kedjor med attacker som att parera slag från flera olika håll. Nilin har också tillgång till diverse olika specialkrafter, som blir tillgängliga allt eftersom och som används för att besegra vissa typer av fiender.
   Stridssystemet är kanske inte det mest avancerade som finns att hitta men det fungerar mycket bra i sin enkelhet. Det är lätt att sätta sig in i och nya förmågor introduceras på ett pedagogiskt sätt. Det enda negativa är att Dontnod verkar arbeta efter devisen att ju fler fiender det är desto roligare blir det. Det är sällan några problem att hålla uppsikt men det känns som ett billigt trick för att höja utmaningen.
remember_me_3
Striderna är underhållande. Mycket tack vare ett finessrikt kombosystem.
Mindre underhållande plattformsmoment
Förutom ett underhållande stridssystem har Dontnod även valt att fokusera mycket på plattformsmoment och här lyckas de inte lika bra. Precis som i Uncharted och Tomb Raider ska det klättras både på höjden och bredden. Tyvärr kommer Remember Me aldrig i närheten av vad de spelen erbjuder. En del av detta beror på en oprecis kontroll som många gånger leder till onödiga dödsfall, men mycket av problemet ligger i att det helt enkelt inte finns någon känsla. Där Naughty Dog i Uncharted 2 använde sig av ett skickligt kameraarbete för att höja pulsen gör inte Dontnod någonting alls. Nilin har heller inte någon tyngd, vilket gör att det upplevs som att man bara trycker på knappar istället för att kontrollera en karaktär.
   Audiovisuellt imponerar sällan Remember Me men det är heller inte särskilt fult. Animationerna håller hög klass och bilduppdateringen sviker inte även när flera saker händer samtidigt. Tyvärr är det framtida Paris dåligt gestaltat. Trots franska utvecklare hade det kunnat röra sig om vilken stad som helst.
Bortglömt
Remember Me gör alltså en del bra saker och bjuder bland annat på ett stridssystem som känns oväntat uppfriskande. Tyvärr dras det med en handling som får ta alldeles för stor plats sett till dess kvaliteter. Det är tråkigt att man slarvar bort en intressant idé genom att krångla till historien och genom att erbjuda papperstunna karaktärer. Att man väljer att lägga mycket fokus på plattformsmomenten när de ändå inte håller någon vidare kvalitet är lika tråkigt det. Känslan är därför att Remember Me lär vara bortglömt när året så småningom ska sammanfattas.
Vi fick ett exemplar av Pan Vision. Recensionen bygger på Playstation 3-versionen.
1 Kommentar
Kommenterar som gäst
L3

Anders Wollner

Journalist och chefredaktör för Level 7. Går igång på bra berättelser och välspelad hockey.
27ab92433692e090201bbab0ee8af3e1
Genre
Action
Utgivare
Capcom
Utvecklare
Dontnod Entertainment
Plattform
PC, Xbox 360, Playstation 3
Prisjakt
Release
2013-06-07
Sammanfattning
plus
  1. Bra kombosystem
  2. Underhållande strider
  3. Bra flyt
minus
  1. Bortslarvad handling
  2. Trista plattformsmoment
  3. Platta karaktärsporträtt
6

Slutsats

Remember Me är ett kompetent actionspel som aldrig riktigt lyfter. Mycket av detta beror på att handlingen slarvas bort och att trista plattformsmoment får ta upp alldeles för mycket plats. Tack vare ett intressant stridssystem kan det ändå vara värt att titta in för en lägre prislapp.
#inlineditbutton