Metro Last Light
Skrevs 2013-05-26 09:24:00 av Anders Wollner
Med Metro 2033 skapade 4A Games en trovärdig skildring av hur världen såg ut efter ett kärnvapenkrig. Uppföljaren spinner vidare i samma spår.
Metro 2033 hade många poänger men drogs med en bristfällig AI och en del mindre lyckade uppdrag. Trots det fungerade det bra som actionspel, framför allt tack vare dess skildring av en värld förstörd av kärnvapenkrig. Uppföljaren Metro Last Light tar vid där originalet slutade, och man får återigen axla rollen som soldaten Ayrtom.
   Det visar sig att det som han valde att göra mot slutet av Metro 2033 inte var fullt så genomtänkt, något som han nu ska försöka reparera så gott det går. Det bör sägas att historien i Metro Last Light är en direkt fortsättning på den i Metro 2033. Det går att lista ut det mesta själv, men för att få ut det maximalt bör man ha spelat originalet innan.
metro-last-light-420
Tät stämning
Precis som senast lever människorna i Moskvas tunnelbanesystem, där det har skapats olika fraktioner som inte direkt hyser respekt för varandra. 4A Games har fått till en imponerande och dyster stämning. Få spel har målat upp en lika trovärdig dystopi, närmast till hand ligger väl Valves Half Life-spel.
   Om stämningen är tät är det värre ställt med karaktärsporträtten. De personer som direkt berör handlingen har inte en tillräckligt vass dialog för att man ska bry sig om deras öden.
Fortfarande en del brister
Tyvärr dras Metro Last Light även med andra problem som fanns med redan i originalet. Det som märks mest är den fortsatt dåligt programmerade AI:n. Det går att spela Metro Last Light utan att ha ihjäl fienderna, vilket kräver att glödlampor och annan belysning behöver släckas för att man ska kunna ta sig fram obemärkt. Tyvärr förstörs trovärdigheten av att fienderna har ett minst sagt begränsat synfält. Många gånger går det att stå bredvid en soldat utan att denna reagerar. Ännu tydligare blir det om man väljer att neutralisera fienderna bakifrån. Då slutar de genast upp med vad de håller på med, ställer sig raklånga och låter sig skäras i halsen.
metro_1
Actionsekvenserna är klart godkända. 4A Games är dessutom duktiga på att inte missbruka antalet eldstrider.
Svårt att hitta vägen
Även själva uppdragen innehåller flera tveksamma designbeslut. Originalets utomhusnivåer är förvisso bättre utförda denna gången men det är många gånger något otydligt var man ska gå. Det går att ta fram en slags kompass som visar vägen till nästa checkpoint, men den har en tendens att peka rakt in i bergväggar eller husfasader. Det här är ett problem som främst märks mot slutet av spelet, där det på sina håll blir ordentligt frustrerande.
   Ännu värre blir det i kombination med systemet som gör att man hela tiden behöver fylla på med filter till sin mask för att inte kvävas till döds. Det är i grunden ett intressant inslag men vid flera tillfällen består utmaningen av att tokrusa runt och leta efter nya filter. Spelet kan nämligen placera ut en checkpoint när man har tio sekunder kvar att andas och har man otur behöver man ladda om hela uppdrag.
metro2
Stämningen är den största styrkan i Metro Last Light. Runt om i världen har människorna skapat sig en vardag. Här sitter två män och samtalar i en bar.
Förbättrat på många punkter...
Trots en del brister är det ändå de positiva delarna som märks mest i Metro Last Light. Uppföljaren förbättrar de flesta av originalets brister, exempelvis håller uppdragen en genomgående hög kvalitet. 4A Games är duktiga på att skapa variation, och man känner sällan att de drar ut på händelser i onödan. Och trots att fiendernas AI hade kunnat vara bättre är smygmomenten långt mer tillfredsställande än i Metro 2033. Det är i stort sett alltid bättre att vara tyst än att gå lös med vapnet.
...men inte tillräckligt mycket
När Metro Last Light är som bäst är det en obehaglig historia om samhällets förfall och hur människor hittar sätt att missbruka makt även i de mest hopplösa situationer. Men tyvärr är ändå intrycket när eftertexterna har rullat klart något kluvet och det är svårt att inte vara besviken på 4A Games. De hade en stabil grund att stå på och därmed goda möjligheter att utveckla ett fantastiskt spel. Men på grund av flera designmissar och allt för dålig AI når de inte riktigt hela vägen fram denna gången heller.
Vi fick ett exemplar av spelet av Mi5 Communications.
7 Kommentarer
Kommenterar som gäst
L3

Anders Wollner

Journalist och chefredaktör för Level 7. Går igång på bra berättelser och välspelad hockey.
6c73f1d7d955b158bbcf841310ee5306
Genre
FPS
Utgivare
THQ
Utvecklare
4A Games
Plattform
PC, Xbox 360, Playstation 3
Prisjakt
Release
2013-05-14
Sammanfattning
plus
  1. Otroligt stämningsfullt
  2. Varierat
  3. Trovärdig framtidsskildring
minus
  1. Bristfällig AI
  2. Otydligt var man ska
  3. Tråkiga karaktärer
7

Slutsats

Metro Last Light blandar och ger. Det förbättrar flera av originalets punkter men innehåller också många av dess brister. Om 4A Games hade arbetat mer på att utveckla spelets AI hade det här kunnat vara ett av årets bästa spel. Nu fungerar det bra, men lämnar en del att önska.
Bilder
playstation-plus_1
#inlineditbutton