Aliens Colonial Marines
Skrevs 2013-02-20 18:12:00 av P-A Knutsson
Lögner och svek i en misshandlad klassiker
Det har gått närmare sju år sedan Aliens: Colonial Marines utannonserades. Under dessa år har Rebellions Aliens vs Predator (2010) utannonserats, utvecklats, lanserats, ramlat ner i reabacken och glömts bort. Ändå är AvP ett klart snäpp bättre än detta spektakel.
aflash
De dåliga nyheterna först
Det är lika bra att säga det på en gång; Aliens: Colonial Marines är ett dåligt spel. På ytan kan det stundtals se respektabelt ut, men under huven döljer sig spelmekanik som för tankarna till lågbudgetfiaskon som Turning Point: Fall of Liberty och Legendary: The Box. Likt dessa titlar är Aliens: Colonial Marines egentligen fullt spelabart, men mängder av buggar och fruktansvärt oinspirerad speldesign drar ner spelglädjen till noll.
   Det lustiga, eller tråkiga om man så vill, är att stämningen och känslan ofta är på topp så länge det är utforskande och inte action som står på schemat. Miljöerna är inte överdrivet välgjorda men kittlar ändå nostalginerven, medan musiken och vissa ljudeffekter håller toppklass. Tyvärr tillintetgörs alla goda intentioner så snart det börjar skjutas.
Dåligt blir sämre
Eldstriderna i Aliens: Colonial Marines är nämligen bland de sämsta som genren har sett på många år. Först och främst är kontrollen hopplöst ryckig. Det kan vara ett försök att ge vapnen en passande tyngd, men resultatet är en sorts svajig låtsastyngd där det är helt hopplöst att sikta med precision.
   Till och med en enkel sak som att plocka upp ammunition, vapen och hälsa förvandlas till en pina på grund av den stela kontrollen. För att plocka upp nämnda saker måste nämligen siktet peka precis på föremålet samtidigt som fyrkant ska tryckas in. Pekar man lite fel laddas ens vapen om istället, vilket gör att man till exempel inte kan skjuta mot fiender eller öppna dörrar under de sekunder som omladdningsanimationen visas. Fantastiskt.
screen1_large
Dansar med getter
Ett annat problem i striderna är den totala avsaknaden av intelligens hos både medsoldater, motsoldater och Xenomorpherna. De en gång så fruktade utomjordingarna påminner mest om en flock sprattlande getter som springer rakt mot spelaren. Den klassiska rörelsedetektorn blir därmed i stort sett helt meningslös.
   Det finns en Xenomorph-variant som är ruskigt irriterande då den rör sig snabbt och är livsfarlig i närstrid – precis som Aliens ska bete sig. Tyvärr är antalet strider mot denna fiendetyp försvinnande få och istället är spelet fyllt av finesslöst skjutande.
   Detta blir extra påtagligt när det skjuts mot mänskliga soldater. Denna del tar upp ganska precis hälften av äventyret och under dessa sektioner finns det inte mycket som påminner om Alien-licensen.
   
Buggarna dansar!
Spelets värsta syndare är dock alla buggar. Fiender som skjuter genom väggar, fiender som går genom väggar, fiender som ramlar genom golv, fiender som inte bryr sig ett dugg om vad som händer, fiender som dyker upp från ingenstans, fiender som dansar – Aliens: Colonial Marines innehåller det mesta.
   Därutöver stötte jag på ett flertal scriptade sekvenser som inte startade ordentligt, vilket antingen innebar en snabb död eller planlöst irrande i jakt på något att göra – tills jag blev tvungen att starta om från den senaste sparpunkten.
screen2_large
Lite glädje i pottan
På en punkt får Aliens: Colonial Marines godkänt: onlinefunktionerna. Hela kampanjen går att spela tillsammans med tre vänner, vilket i vanlig ordning lyfter upplevelsen. Det är däremot väldigt uppenbart att coop-funktionen är en ren efterkonstruktion. Det är endast en spelare som intar rollen som en namngiven karaktär medan övriga soldater varken pratar eller syns i mellansekvenser. Inte heller finns det några alternativa vägar eller uppgifter som ska utföras på olika håll.
   Det är även möjligt att spela dödsmatcher där soldater och Aliens möts. Här bevisas det att Aliens med lite intelligens är betydligt farligare än horder av korkade getter. Att smyga på intet ont anande marinkårssoldater är precis lika kul som att vandra runt med rörelsedetektorn i högsta hugg. Med bättre kontroll, roligare banor och mer genomtänkt upplägg kunde onlinedelen i Aliens: Colonial Marines ha varit mästerlig. Nu är den ”bara” underhållande.
En ofärdig betaversion
Aliens: Colonial Marines kan på många sätt liknas vid ett typiskt filmlicensspel; det är fyllt av buggar och slarv, det är ganska fult och det erbjuder inga som helst försök till nyskapande inslag. Det känns framstressat helt enkelt. Problemet är att Aliens: Colonial Marines har varit under utveckling i över sju år. Å andra sidan märks det eftersom allt från kontroll och bandesign till fiendens intelligens påminner om spel från början av 2000-talet.
   Ibland glimmar stämningen till tack vare den lyckade musiken och vissa miljöer som nafsar på nostalginerven, men överlag är Aliens: Colonial Marines en ruskig trasig upplevelse som till och med de största Alien-fansen kommer att ha svårt för.
Vi fick spelet av Sega.
3 Kommentarer
Kommenterar som gäst
zombie5

cmd

Spelar just nu!
76a686b2e9dee8721cf9cfe9384d3dd0
Genre
Action
Utgivare
Sega
Utvecklare
Gearbox Software
Plattform
Xbox 360, Playstation 3, PC
Prisjakt
Release
Under 2010
Sammanfattning
plus
  1. Bra ljud
  2. Ibland imponerar stämningen
  3. Dugligt online
minus
  1. Nyttjar inte licensen
  2. Fult
  3. Kass kontroll
  4. Korkat upplägg
  5. Usel AI
  6. Buggigt
  7. Hemsk story
  8. Påklistrad co-op
3

Slutsats

Aliens: Colonial Marines är en kavalkad av krossade drömmar och bortslarvad potential. Det finns små ljuspunkter i form av onlineläget, musiken och vissa miljöer – men överlag är det en klen tröst. Till och med de största Alien-fansen gör bäst i att hålla sig borta.
Bilder
aliens-colonial-marines-playstation-3-ps3-1313583668-011
aliens-colonial-marines-playstation-3-ps3-1313583668-012
aliens-colonial-marines-playstation-3-ps3-1313583668-013
aliens-colonial-marines-playstation-3-ps3-1313583668-014
aliens-colonial-marines-playstation-3-ps3-1313583668-015
screen4_large
screen5_large
a200
#inlineditbutton