Ninja Gaiden 3: Razor's Edge
Skrevs 2013-01-21 11:08:00 av P-A Knutsson
Mer blod och färre buggar när Ninja Gaiden 3 får en ny chans.
Hittills har Wii U-portningar av PS3/360-spel inte varit någon munter syn; slarv och få eller inga nyheter verkar vara ledorden. Att det starkt kritiserade Ninja Gaiden 3 görs om ordentligt till Wii U är därför lika förvånande som glädjande. Fast räcker det för att rädda ett havererat projekt?
ngflash
Handligen hittills
Ninja Gaiden 3 är det tredje Ninja Gaiden-spelet jag tar mig an – fjärde om man räknar NES-originalet. Trots det skulle jag inte ens kunna skriva en enda förståelig mening om seriens handling. I Razor’s Edge har berättelsesekvenserna tydligen förbättrats jämte original-trean, men ett ”va?” är det enda som ockuperar hjärnan.
   Huvudpersonen Ryu Hayabusa har lyckats dra på sig en förbannelse som kommer att förgöra Ryu om han inte dödar en maskerad figur. Plus terrorister! Eller något sådant. Att hänga med i handlingen är med andra ord smått omöjligt även denna gång. Fast i vanlig ordning spelar det ingen roll; det är nonstop-action med avhuggna kroppsdelar och hinkvis med blod som är spelets tema.
Kasta svärd
Original-trean fick mycket kritik för det dåliga vapenutbudet, något som fixats till här. Förutom ett svärd och pilbåge får Ryo bland annat tillgång till klassiker som klor, lie, stav och dubbla katanas. Det är egentligen inte någon enorm skillnad mellan de olika vapentyperna, men de hjälper ändå till att förbättra variationen ett snäpp.
   En annan lyckad nyhet är möjligheten att uppgradera sina vapen och lära sig nya attacker och egenskaper. Eftersom det är en efterkonstruktion är det inte världens djupaste system, fast det ger ett litet men trevligt strategiskt djup. Dessutom känns de många striderna inte riktigt lika menlösa när erfarenhetspoäng delas ut.
   Överlag är dock striderna klart godkända. Att i ena sekunden utföra perfekta pareringar, för att i nästa glida runt fienden och borra in vassa klor i stackarens ryggrad är både snyggt och belönande. Tyvärr fallerar spelglädjen som ett korthus byggt av ugnspapper när någon av spelets många brister uppenbarar sig.
bild1
Döda vanten!
Det är just i strid som de största bristerna uppenbarar sig. Dels strular kameran mer än lovligt; den vrider och vänder på sig så mycket att det är lätt att tappa bort både fiender och position.
   Det som ställer till mest problem är emellertid fiender bestyckade med raketgevär och andra avståndsvapen. Dessa gömmer sig gärna i något svårsett hörn och pumpar konstant raketer mot en stackars ninja som har fullt upp i närstrid. Att Razor’s Edge innehåller svårare och fler fiender passar illa med avståndsskjutarna, då det i flera partier leder till att man flyger runt som en hjälplös vante i väntan döden.
Från för svårt till för lätt
Ganska snart blev jag tvungen att sänka svårighetsgraden till den lägsta. Inte för att jag hade svårt med spelsystemet, utan för att kass speldesign och ogenomtänkta strider stundtals dödade mig gång på gång.
   Det ska dock sägas att hackandet och slafsandet fick ett ordentligt lyft av den lägre svårighetsgraden. Från att ha känt mig som en utmobbad sengångare blev jag plötsligt en smidig och mäktig ninja som hugger sig igenom vågor av fiender. Striderna blev både läckra och underhållande – i alla fall ett tag.
   Även om den låga svårighetsgraden sopade bort många irritationsmoment gjorde den även att spelandet efter ett tag blev repetitivt. Det är bara att hacka sig fram utan att bry sig nämnvärt om anfall och försvar. Det går visserligen att höja och sänka svårighetsgraden under äventyrets gång – men då gör även de frustrerande sektionerna göra comeback. Ett mellanting mellan lätt och normal hade med andra ord inte varit helt fel.
Bild2
QTE utan bokstäver
En annan punkt på frustrationsschemat är de många så kallade QTE-sekvenserna. Även om detta element har tonats ned i Wii U-versionen används de fortfarande flitigt och kan leda till onödiga dödsfall för halvsovande spelare. Eller vakna spelare med för den delen – vid ett antal tillfällen har jag nämligen inte sett några knappsymboler utan bara ramlat ihop och dött. Detta har endast inträffat då jag använt kontrollplattan som skärm (en smått fantastisk funktion i övrigt), så det kan vara någon bugg relaterad till denna finess.
Ingen orienterare
På tal om kontrollplattan så används den inte till något nämnvärt; det går att byta vapen något smidigare och specialattacker utförs med ett tryck i ena hörnet. Större delen av skärmen visar knappkombinationer för olika attacker.
   Å andra sidan finns det inget som skulle bli bättre av att husera på skärmen – möjligtvis undantaget en karta. Bandesignen är ganska virrig och det är ofta oklart vart vägen tar vägen. Ett tryck på högerspaken pekar visserligen Ryu åt rätt håll, men det kunde ha undvikits med en enkel karta.
bild3
Klaga här, klaga där
Det blev mycket klagade i denna text och i ärlighetens namn är det välförtjänt kritik; Ninja Gaiden 3: Razor’s Edge är ett spel med många brister och problem. Fast det hindrar faktiskt inte titeln från att underhålla – framför allt tack vare de läckra och smidiga striderna. Tyvärr skapar den ojämna svårighetsgraden stor frustration, vilket tillsammans med tveksam bandesign och variation sänker upplevelsen ordentligt.
   Totalt sett kan jag ändå rekommendera Razor’s Edge för actionsugna Wii U-ägare. Trots alla trasiga komponenter hade jag överlag kul med spelet – och det är viktigast. För de som äger en annan maskin vid sidan av Wii U bör dock vända blicken och plånboken mot Devil May Cry eller Metal Gear Rising.
Vi fick spelet av Bergsala.
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst
zombie5

cmd

Spelar just nu!
boxshot_uk_large
Genre
Action
Utgivare
Tecmo Koei
Utvecklare
Team Ninja
Plattform
Xbox 360, Playstation 3, Wii U
Prisjakt
Release
TBA 2012
Sammanfattning
plus
  1. Läckra och stundtals väldigt roliga strider
  2. En klar förbättring jämte PS3/360-versionen
minus
  1. Striderna är inte anpassade för den högre utmaningen
  2. Oerhört ojämn svårighetsgrad
  3. Dålig användning av skärmkontrollen
  4. Tveksam bandesign
  5. Handling?
6

Slutsats

Razor’s Edge är en klar förbättring av Ninja Gaiden 3 till PS3 och 360, främst tack vare ett erfarenhetspoängssystem, fler vapen och färre buggar. Tyvärr gör sig spelets trasiga grund konstant påmind, så även om spelandet stundtals är riktigt roligt går det inte att blunda för mängder av problem. För actionsugna Wii U-ägare är det ändå ett godkänt val.
ng200
screen1_large
screen2_large
screen3_large
screen4_large
screen5_large
#inlineditbutton