Need For Speed Most Wanted
Skrevs 2012-11-12 10:10:00 av Anders Wollner
Lyckas de gamla Burnout-utvecklarna Criterion lika bra som senast?
För andra gången på kort tid släpper den gamla Burnout-studion Criterion ett Need for Speed-spel. Förra gången gjorde de en egen version av tjuv och polis-spelet Hot Pursuit, denna gång har de valt att tolka 2005 års Most Wanted.
nfsmw420_4008401689
Fritt bilsamlande
Att det är Criterion som står bakom spakarna kan knappast gå någon förbi. Förutom det uppenbara att vi får mängder av krascher i slow motion har de valt att inspireras av sitt eget Burnout Paradise. Utan någon längre introduktion placeras vi i den fiktiva staden Fairhaven, samtidigt som en kvinnlig speakerröst berättar grunderna i spelmekaniken. Efter att den första bilen är funnen är det fritt fram att göra vad som faller in. Precis som i Burnout Paradise är staden öppen i sin helhet redan från början, med skillnaden att de flesta av spelets drygt fyrtio bilar är utspridda på valda delar i staden och tillgängliga från start.
Ett smörgåsbord med bilar
Upplägget inbjuder till upptäckarglädje och många gånger blir det lite Skyrim-light över det hela. Det är lätt att tappa bort det tänkta målet, eftersom nya bilar hela tiden ropar på uppmärksamhet. Vän av traditionella bilspel kan tycka att det är väl generöst att servera ett smörgåsbord fullt med sportbilar utan att du behöver arbeta för det, men det har onekligen sin tjusning att åka runt i Fairhaven och leta efter nästa drömåk.
nfs_1
Runt om i staden finns poliser som håller koll på fartsyndare. Dessa kan bli riktigt ihärdiga efter ett tag.
Enformiga race
Tävlingarna som finns i Need for Speed Most Wanted har istället diverse förbättringar till bilarna som pris. Det kan handla om bättre däck, växlar som är anpassade till högre hastigheter och en kaross som tål krockar bättre. Märkligt nog har Criterion valt ett upplägg där samtliga bilar har samma uppgraderingar, och där dessa låses upp i samma ordning. Den första tävlingen med varje bil är alltid inställd på lägsta svårighetsgrad och har turbogas som belöning och sedan fortsätter det i stigande svårighetsgrad fram till att däck som blåser upp sig själva vid punktering är tillgängliga. Tävlandet blir därför snabbt enformigt, eftersom du hela tiden vet exakt vad som behöver göras med en ny bil.
Övertydlig gummibandseffekt
Tävlingarna i sig är heller inte något att jubla över. Utmaningen är inte särskilt hög och en gummibandseffekt gör att pallplats sällan är långt borta, hur risigt du än kör. Likväl kan perfekt körning och ett felbeslut i sista kurvan leda till en sämre placering. Det är naturligtvis ett högst medvetet val av Criterion och det gör att du som spelare aldrig slappnar av. Tyvärr skapar effekten mer frustration än nödvändigt, särskilt när den så ofta blir övertydlig.
nfs_3
Det finns gott om gömda passager att hitta för den som letar.
Autolog är fortsatt briljant
Om Need for Speed Most Wanted blandar och ger för den ensamma spelaren är det desto bättre tillsammans med vänner. Criterion har tagit med sig det uppskattade Autolog från Need for Speed Hot Pursuit, vilket betyder att du hela tiden jämförs med dina vänner. Spelet är noga med att påpeka när du har tider att slå och genom en enkel meny kan du se rekommenderade utmaningar.
Skapa egna spellistor
Autolog är minst lika beroendeframkallande som senast och dessutom har det tillkommit olika typer av andra utmaningar, såsom att åka snabbast förbi en fartkamera. Fastnar du och dina vänner framför Autolog finns det sannerligen en hel del att göra. I onlineläget går det att skapa egna spellistor, bestående av olika typer av tävlingar. För den som föredrar annat går det bra att bara åka runt i staden tillsammans med vännerna. Det enda negativa är att det inte framgår tydligt nog vad tävlingarna går ut på.
nfs_2
Grafiskt är Most Wanted inte hetast i klassen, även om det stundtals ser fint ut. Tyvärr dras det med dippar i bilduppdateringen.
Problem i grafiken
Visuellt imponerar inte Need for Speed Most Wanted nämnvärt, särskilt inte med tanke på nyligen släppta Forza Horizon. Fairhaven bjuder på vackra soluppgångar och gott om neonljus i olika färger, men är samtidigt en detaljfattig och opersonlig stad. Bilduppdateringen sjunker stundtals under 30 bilder i sekunden, oftast utan att särskilt mycket händer samtidigt på skärmen. Dessutom bjuder Criterion på endast två kameravinklar, varav den som inte visar bilen ligger alldeles för nära vägen och är oanvändbar.
Når inte riktigt fram
Det är missar som dessa som hindrar Need for Speed Most Wanted från att nå ett högre betyg. Criterion har gjort bättre insatser tidigare, inte minst i smått fantastiska Need for Speed Hot Pursuit. Den här gången når de inte riktigt fram, även om det fria upplägget och den utmärkta Autolog-funktionen lockar till närmast maniskt spelande. När alla bilar är insamlade är det svårt att inte känna sig trött på upplägget och då återstår ett underhållande bilspel som mår bäst av att ströspelas mot vänner. Med lite mer variation och finputs hade det kunnat vara så mycket mer.
Vi fick spelet av EA.
1 Kommentar
Kommenterar som gäst
  • Bateater
    Patch Gillar spelet... men tycker att ena k... 2012-11-22
L3

online Anders Wollner

Journalist och chefredaktör för Level 7. Går igång på bra berättelser och välspelad hockey.
43d611f4c9ef913eff3559e49ae005e6
Genre
Racing
Utgivare
EA
Utvecklare
Criterion Games
Plattform
Xbox 360, PC, Playstation Vita, Playstation 3, Wii U
Prisjakt
Release
2012-10-30
Sammanfattning
plus
  1. Öppen stad som är underhållande att utforska
  2. Autolog
  3. Bra onlinefunktioner
minus
  1. Något enformigt upplägg
  2. En del tekniska missar
  3. Gummibandseffekten förstör mer än den tillför
7

Slutsats

Need for Speed Most Wanted kan ses som den andlige uppföljaren till Burnout Paradise, och precis som i det spelet får vi en öppen stad att leka runt i. För den ensamma spelaren är variationen inte tillräcklig, men för den som lirar online gör autolog-funktionen det till ett nöje att tävla mot vänner. Tyvärr hindrar en del mindre bra aspekter Need for Speed Most Wanted från att lyfta till högre höjder. Sjuan är dock stark.
Bilder
need-for-speed-most-wanted-xbox-360-45205-1338902914-008
need-for-speed-most-wanted-xbox-360-45205-1338902914-011
need-for-speed-most-wanted-xbox-360-45205-1338902914-007
need-for-speed-most-wanted-xbox-360-45205-1338902914-016
need-for-speed-most-wanted-xbox-360-45205-1338902914-017
need-for-speed-most-wanted-xbox-360-45205-1338902914-015
needforspeedmostwanted
Need_for_speed_movie_poster
need-for-speed-most-200
Most Wanted till PS Vita
Jämfört med sitt fullvuxna konsolsyskon har Most Wanted på Vita märkbart nedtonad grafik, betydligt mindre trafik på vägarna och något enklare onlinefunktioner. Nedgraderingar som kanske låter stora, men som egentligen inte påverkar spelandet särskilt mycket – upplägget, körkänslan och innehållet är nämligen intakt.

Det är framför allt spelupplägget som får ett stort lyft av ett bärbart format. Spelet passar perfekt för att kunna köra ett par race, sätta maskinen i sömnläge en stund och sedan bränna igenom några tävlingar igen – helt utan att genomlida startskärmar och laddtider. Att onlinebiten är nedtonad men fortfarande robust är ett annat stort plus, speciellt då den lyckade autolog-funktionen fungerar precis som på de stora konsolerna.

Trots att Most Wanted bara har bott i min Vita i under två veckor har jag redan spenderat mer tid med spelet än den lysande föregångaren Hot Pursuit 2 till PS3. Det dröjer antagligen inte länge innan det är mitt mest spelande Vita-spel. Visst kunde vissa saker vara bättre, men totalt sätt är Most Wanted till Vita ett suveränt racingspel som får ett klart lyft av det bärbara formatet.
P-A Knutsson

8/10
#inlineditbutton