Deponia
Skrevs 2012-09-13 08:43:00 av Magnus Enarsson
Daedalic Entertainment bjuder på vacker skrot i äventyrsspelet Deponia
Daedalic Entertainment är en av de flitigaste spelutvecklarna då det gäller äventyrsspel idag. Med inlägg som The Whispered World och det mer experimentella äventyret Botanicula, har de stått för både nyskapande och visuellt bländande verk i genren. Deponia tillhör den klassiska skolan då det kommer till peka och klicka-äventyr, där en självgod "hjälte" vid namn Rufus ska försöka fly den metallrostiga dystopin han lever i.
deponia_wide177
Skrot överallt
Världen Deponia består av skrot. Vart man än tittar ser man inget annat än skräp och bråte. Mitt i eländet bor människorna som verkar ha anpassat sig efter situationen och ändå byggt ett samhälle. En som dock inte tänker ställa sig i ledet är Rufus. Som barn blev han övergiven av sin pappa och har sedan dess haft drömmen om att en dag lyckas fly till en bättre plats. Under ett vansinnigt försök att lämna Deponia råkar Rufus en dag rycka med sig ned den änglalika kvinnan Goal från ett luftskepp. När de båda kraschat tillbaka på skrotplaneten inser han snart att den okända kvinnan är från Elysium och ger sig själv uppdraget att hjälpa henne hem och samtidigt hoppas på att få stanna på Elysium som belöning.
Eko av Monkey Island
Det råder ingen tvekan om vad utvecklarna vill åstadkomma. Deponia går tydligt i både LucasArts och Tim Schafers fotspår då det gäller humoristisk ton och tecknad stil. Grafiken är högupplöst, detaljerad och riktigt snygg, med miljöer som känns väldesignade. Spelet är helt i 2D och animationsarbetet är verkligen i toppklass. Så här långt känns allt helt rätt med Deponia och vid första anblicken gned man händerna som gammal äventyrspelsfantast. Men tyvärr slutar likheterna med 90-talets äventyrskvalité vid ytan.
Deponia-PC
I detta samhälle är Rufus uppvuxen. Det är också här man spenderas de första sex timmarna av äventyret, vilket är på tok för länge och ensidigt.
Ingen sympati och vilja
Guybrysh Threepwood är korkad och självgod, men har ett hjärta av guld. Simon the Sorcerer kan vara direkt elak och oförskämd, men har ädla mål och räddar världen från ondska. I de mest uppskattade spelen i genren finns det alltid något att tycka om hos karaktärerna, trots deras brister. Ingen på Deponia skulle dock säga något gott om Rufus - och det har inte jag som spelare heller. Han är en riktig skitstövel som varken är missförstådd av sin omgivning eller bryr sig det minsta om någon annan. Det finns spår av att utvecklarna velat skildra en karaktär som lider av att ha blivit övergiven som barn, men det finns inget som rättfärdigar Rufus tjuvaktiga beteende och ovilja att hjälpa någon annan än sig själv. Som spelare blir det därför svårt att motivera sig till varför man vill att han ska lyckas, vilket tyvärr förtar viljan att återvända till spelet nämnvärt. Rufus förtjänar att leva i misär helt enkelt.
Lånsökta pussel
Om man skjuter undan det misslyckade karaktärsgestaltningarna och tittar på hur spelets pussel fungerar så är detta tyvärr en ganska blandad påse. Många lösningar är logiska och riktigt roliga men det finns lika många långsökta och totalt omöjliga sådana också. För mig är blandningen mellan lagom många pussel och ständig framåtrörelse otroligt viktigt i ett äventyrsspel. Det finns inget mer avtändande än att sitta fast i ett enormt område och inte ha en aning om vad jag ska göra. Detta problem återkommer många gånger i Deponia och uppstår oftast för att man tvingas vara kvar på samma platser för att lösa flera olika problem - vilket känns som ett desperat försök till att förlänga spelet. En annan faktor är att man inte ger tillräckligt tydliga ledtrådar kring vad som behöver göras, utan man tvingas hitta moroten själv.
Deponia_Screenshot_07
När Rufus råkar slita med sig Goal från ett luftskepp hamnar hon i ett komaliknande tillstånd.
Bjuder på skratt
Trots sina brister kring manus och karaktärsgestaltningar bjuder ändå Deponia på en hel del skratt från både repliker och absurda situationer där röstskådespeleriet oftast är riktigt bra. Världen är dessutom tillräckligt vacker och intressant för att man ska vilja upptäcka nya platser bara av den anledningen. Någon tidlös klassiker lär Deponia dock aldrig bli, utan faller in i den ständigt växande kategorin "hyfsade äventyrsspel".
Vi fick spelet av Daedalic Entertainment.
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst
jag

offline Magnus Enarsson

En trevlig grabb från Skövde som nu mera bor i Stockholm efter en tid som reporter för Sveriges Radio P4 - Skaraborg. Jobbar som klippassistent på Digitala medier inom TV4, men är även utbildad man...
bc30ccef0125d20ce6a54e5f960c4d9c
Genre
Äventyr
Utgivare
Daedalic Entertainment
Utvecklare
Lace Mamba
Plattform
PC
Prisjakt
Release
Ute nu
Sammanfattning
plus
  1. Snygg grafik
  2. Bra röstskådespeleri
  3. I bland riktigt roligt
minus
  1. Osympatisk huvudkaraktär
  2. Flera ologiska och långsökta pussel
  3. För långsam framåtrörelse i berättelsen
6

Slutsats

Trots sina brister kring manus och karaktärsgestaltningar bjuder ändå Deponia på en hel del skratt från både repliker och absurda situationer. Världen är dessutom tillräckligt vacker och intressant för att man ska vilja upptäcka nya platser. Någon tidlös klassiker lär Deponia dock aldrig bli, utan faller tyvärr in i den ständigt växande kategorin "hyfsade äventyrsspel".
deponia200
#inlineditbutton