Papo & Yo
Skrevs 2012-08-23 19:12:00 av Erik Hansson
Ett personligt spel om alkoholmissbruk.
400 000 svenska barn växer upp med missbrukande föräldrar. Det är var femte barn eller ungefär 5-6 barn per skolklass. Av dessa får 1,7 procent hjälp från kommunerna. Tragiska siffror som visar på ett dolt, men väldigt utbrett samhällsproblem.
papo420
Grodmissbrukare
Vander Caballero har i Papo & Yo skapat ett spel om sin alkoholmissbrukande pappa och valt att berätta historien ur pojkens perspektiv. Hans far representeras av ett monster som gillar att äta grodor. Med en groda i magen förvandlas det snälla monstret till en farlig best. Att förstå metaforerna här är inte speciellt svårt.
   Det är också lätt att känna med pojken. Han lägger det på sina egna axlar att rädda sin pappa och hitta ett botemedel för monstret. En alltför vanlig instinkt hos barn till missbrukare.
Bygg om kåkstaden
För att hjälpa sin far måste pojken lösa problem som grundar sig i att bygga om hela kvarter i den kåkstad i latinamerika som spelvärlden består av. Genom att vrida om en nyckel eller dra i en spak flyttas hus och gator så att pojken och monstret kan komma fram. Det är inte några speciellt avancerade problem, men på sina håll är de genomtänkta och fantasirika.
rec_papo_yo_2
En del av spelandet går ut på att lotsa monstret till rätt ställen. Det görs enklast med hjälp av frukter eller grodor som inte monstret kan motstå.
Stämningsfull gatukonst
Miljöerna är som hämtade ur fattiga delar av Rio de Janeiro, men kryddade med ett barns fantasi. Här kan husen få vingar och flyga iväg och här kan en leksaksrobot eller en lekkamrat bli en hjälpande hand i äventyret. En spelvärld på ett barns premisser.
   För att ytterligare skapa en vacker inramning har spelvärlden försetts med gatukonst från några av latinamerikas mest kända gatukonstnärer. Deras målningar passar perfekt in i spelets stämning och bidrar starkt till känslan. Bilder av dem hittas här intill.
Stämningsfull musik
Även musiken är utmärkt anpassad till stämningen som förmedlas. Kompositören Brian D'Oliveira har skapat verk som subtilt följer äventyrets gång, men ibland tar en mer framträdande plats och visar sig då på rätt sida om det teatraliskt överdrivna som annars är så vanligt i spel och filmer.
Känslofyllda sluttexter
Miljöerna och stämningen driver mig vidare, men framför allt vill jag veta hur Vander Caballeros väljer att berätta och avsluta den här historien. Jag ska inte avslöja för mycket, men slutet lämnade mig något besviken. Här fanns en möjlighet att skapa en väldigt gripande berättelse, men den nådde inte riktigt ända fram tyvärr. Å andra sidan har jag ovanligt mycket tankar och känslor under sluttexten och det ska inte underskattas.
rec_papo_yo_4
Så länge inte monstret käkar grodor är det inte farligt för pojken.
Många problem på resans gång
De tre-fyra timmar som det tar att klara Papo & Yo är inte bara en njutning. Här finns problem med en något oprecis kontroll i plattformssegmenten, väldigt ojämn bilduppdatering och irriterande screen tearing.
   Själva spelmekaniken är inte heller speciellt lyckad och jag hade nog inte gett spelet mer än en femma om det bara skulle bedömas utifrån spelandet. Men tack vare miljöerna, musiken och den personliga berättelsen blir jag betydligt mer engagerad.
Monsterkännedom engagerar
Om du själv känner till något av de här hundratusentals barnen som tampas med ett monster i vardagen, finns det en möjlighet att du blir lika engagerad och har överseende med Papo & Yos många brister.
Vi fick spelet av Triplepoint.
2 Kommentarer
Kommenterar som gäst
gastrikland_moi

offline erik

• Level 7 på Facebook.
7dbcd2dccdb0d584d0a9c5bb8bbc31cc
Utgivare
SCEA
Utvecklare
Minority
Plattform
Playstation 3
Prisjakt
Release
2012-08-15
Sammanfattning
plus
  1. Stämningen
  2. Den personliga berättelsen
  3. Gatukonsten
  4. Musiken
minus
  1. Något oprecis kontroll
  2. Tekniskt undermålig grafik
  3. Berättelsens avslut
7

Slutsats

Miljöerna och stämningen driver mig vidare, men framför allt vill jag veta hur Vander Caballeros väljer att berätta och avsluta den här historien. Jag ska inte avslöja för mycket, men slutet lämnade mig något besviken. Här fanns en möjlighet att skapa en väldigt gripande berättelse, men den nådde inte riktigt ända fram. Det gäller också den oprecisa kontrollen, den kassa bilduppdateringen och alltför frekvent screen tearing. Själva spelmekaniken är inte heller speciellt lyckad, men tack vare miljöerna, musiken och den personliga berättelsen blir jag betydligt mer engagerad än jag brukar bli i liknande problemlösningsspel.
Bilder
papayo
papo-yo-playstation-3-ps3-1307041327-001
papo-yo-playstation-3-ps3-1307041327-002
papo-yo-playstation-3-ps3-1307041327-003
papo-yo-playstation-3-ps3-1307041327-004
papayo_7680768118_b3e6296590_o
papayo_7680768312_9ef78b8a4c_b
papo200
IMG_3613
IMG_3612
rec_papo_yo_1
rec_papo_yo_3
IMG_3614
#inlineditbutton