I Lego Batman 2 får förra spelets Batman och Robin sällskap av en stor skara DC-hjältar och skurkar. Det fungerar väldigt bra med Lego-spelens humor och egna version av DC-världen. Batmans avundsjuka mot Superman samtidigt som Robin avgudar honom är till exempel väldigt roligt skildrad och sätter standarden för spelets humor redan från början.

Batman och Robin kan förutom att slåss med nävar och fötter, hoppa och kasta bumeranger också bygga ihop olika högar med legoklossar. Lego-stämningen är genomgående i allt som händer och att se manicker byggas ihop som om man själv satt med en ritning och en hög med legobitar ger starka nostalgisignaler till hjärnbarken. Det är också gulligt att se Lego-varianter av annars elaka karaktärer.

Spelandet går som vanligt ut på att slå sönder hundratals skurkar och tusentals tunnor, lådor, blommor och mycket annat för att få tag på pengar och för att hitta delar till nästa manick du måste bygga ihop. Om du förlorar tillräckligt med hjärtan dör du, men återföds några sekunder senare. Lego-spelen har alltid haft ett ganska avslappnat förhållande till döden och för barn verkar det vara befriande. För oss lite äldre gör det att spänningen försvinner och att spelandet mest bara blir en småtrevlig tur av samlande.
   För det är samlandet som driver mycket av spelet. Hitta tillräckligt med pengar för att låsa upp någon ny karaktär eller samla ihop alla Lego-tankar för att få achievements. Att klara spelet är inte svårt - förutom när problemlösningen blir ologisk.