Gravitationen är ur led.
Singularity, Dark Sector, Dark Void och så vidare – listan kan göras lång på mediokra actionspel som satsar allt på en gimmick. Inversion ställer sig oblygt i samma sällskap och har gravitationsmanipulation som ess i rockärmen. De nämnda titlarna underhåller dock oförskämt mycket trots uppenbara brister. Är Inversion ett lika klockrent köp när det väl har hittat till de väntande reabackarna?
Upp som en sol, ned som en pannkaka
Inversion startar oväntat bra; likt Homefront trasas vardagen sönder när mystiska trupper invaderar den amerikanska staden Vanguard. Döda kroppar fyller snabbt gatorna medan byggnader faller samman. De två poliserna Davis Russel och Leo Delgado försöker först skydda befolkningen – men blir snart tillfångatagna.
En spännande flykt senare är de två poliserna redo att slå tillbaka. I samma veva börjar spelets många brister uppenbara sig. Att handlingen påminner om en repig DVD-film som skippar vartannat kapitel kan jag förlåta, men klumpig kontroll, svajigt sikte och riktigt mjäkig vapenkänsla är svårare att svälja.
Gears of Gravitation
Inversion försöker vara Gears of War, både sett till design, handling och framför allt skjutande. Huvudkaraktärerna springer från skydd till skydd samtidigt som Locust-liknande fiender väller fram i de korridorliknande miljöerna. Titt som tätt avbryts skjutandet av mellansekvenser där biffiga killar grymtar fram korkade repliker. Vad sägs till exempel om kommentaren “This lever will lower that bridge. Pull it and see what happens!”
Även kontrollen är i mångt och mycket hämtad från Epics actionrökare, även om det finns ett par irriterande skillnader. Till exempel finns det ingen form av snabbladdning. Inte heller är det möjligt att hoppa över skydd, vilket stundtals skapar helt bisarra situationer där man måste kuta runt som en koffeinkanin för att komma runt ett halvmeter högt bord.

Gravitationsgimmicken bidrar till en del häftiga strider, men är överlag meningslös.
Blåskimrande gravitation
Sedan har vi gravitationsgimmicken med vilken det går att lyfta, sänka och kasta iväg fiender eller olika objekt. I strid påminner det lite om Mass Effect, medan de fredliga användningsområdena är starkt begränsade till blåblinkande objekt. Att man i ena sekunden kan blåsa bort en hög med bilar för att i nästa tvingas ta en omväg för att komma förbi lite bråte stör spelupplevelsen stort.
Vid ett par platser hittas blåskimrande brytare som ändrar din egen gravitation, vilket gör att en husfasad helt plötsligt kan bli marken under dina fötter. Dessa sektioner är faktiskt riktigt läckra, men eftersom det är förbestämt när gravitationsbrytarna måste användas blir det aldrig något mer än en småhäftig effekt som inte påverkar spelandet.
Det finns även ett antal gravitationsfria områden där bråte och karaktärer svävar runt i luften. Att leka Peter Pan är dessvärre bara att glömma eftersom det enda som går att göra i nollgravitationen är att slänga sig mellan förbestämda objekt.
Ljusa punkter
Allt är lyckligtvis inte trasigt i Inversion. Inledningen är som sagt spännande och ibland är eldstriderna faktiskt väldigt underhållande trots många brister. Dessutom imponerar vissa miljöer stort, speciellt detaljarbetet i saker som datorer, tv-apparater och liknande. Att både väggar och möbler kan skjutas sönder är ett annat plus. Fast i det stora hela är det ingen större tröst.

Inversion är så likt Gears of War att jag ibland funderat över vilket spel som egentligen sitter i 360:n.
På nätet kan ingen höra dig skrika
Vid sidan av kampanjen, som även går att spela co-op online, hittas ett pliktskyldigt onlineläge. Där finns en handfull olika speltyper av klassiskt mått, plus ett horde-liknande läge. Eftersom jag enbart har lyckats få igång en enda match mot en enda person kan jag dessvärre inte säga mycket om hur onlinefunktionerna fungerar och underhåller.
Inte uselt, inte bra
Inversion är ingen katastrof, men det är inte heller särskilt bra. Jag gillar verkligen den nyraserade världen, men handlingen skapar enbart huvudbry och skjutandet är i bästa fall dugligt – även om vissa eldstrider glänser. Gravitationsgimmicken är inte heller något att hurra för.
Men som sagt; miljöerna är häftiga att knata runt i och jag lockas hela tiden vidare för att se vart historien tar de två poliserna. Det är synd att själva spelmomenten aldrig växer ut till något mer än en ytterst blek och problemfylld Gears of War-kopia. Inversion kan ändå vara värt en titt i reabacken, även om det finns många bättre spel i genren.
Vi fick spelet av Namco Bandai