Jag har skoskav. Det är i och för sig förståeligt, jag gick ändå i över fyrtio timmar i Shepards skor i Mass Effect 2. Slutet kom något plötsligt; när jag kämpat i evigheters evigheter med att samla mitt team och få alla att tycka om mig (ja, förutom Miranda som hade ett horn i sidan till mig ända sedan jag tog min blivande flickvän Jacks parti i en konflikt), ja då var det bara ett uppdrag kvar att spela.

Så, vad gör man då efter att ha räddat galaxen (igen)? Det finns väl inte mycket annat att göra än att sparka igång den sista delen. Och det är här skoskavet kommer in i bilden. Visst, det går inte att komma ifrån att Mass Effect 3 är bland det snyggaste jag sett på min 360 (frånsett ansiktena, som har något skyltdockeaktigt över sig). Öppningsscenen, där jag flyr medan Reaperfarkosterna grillar Vancouver, är mäktigare än något jag sett i de två andra spelen i trilogin. Men det känns obekvämt såhär i början. Varför var jag fråntagen befälet över Normandy? Och varför ser en av mina följeslagare ut som något hämtat ur Gears of War? Var är mina kläder från tvåan? Och var är min oumbärliga, vita stridsmundering? Små frågor, men om det inte varit för att T'Soni är med i besättningen igen hade jag inte känt igen mig i mitt eget hem.