Radioaktiv humor i ett postapokalyptiskt Sverige.
Ikea, smörgåsbord och rödmålade stugor – allt utplånat efter den stora katastrofen. Kvar finns enkla slumstäder, upprättade för att ge skydd för radioaktivitet och de mutationer som skapats. I detta skadeskjutna Sverige utspelar sig Krater, den senaste titeln från den lilla svenska studion Fatshark.
Tre hjältar och en krater
Krater är ett actionrollspel av samma typ som Diablo och Torchlight. Med andra ord står dimmiga vägar, farliga odjur och högvis med loot på schemat. Till skillnad från de två nämnda titlarna är det dock tre karaktärer som ska styras i Krater, vilket ger paketet en aning strategikänsla.
Själva uppdragen lider dock av kraftig MMO-sjuka; en alldeles för stor del av dem går nämligen ut på dödande och samlande i massor. Lyckligtvis är striderna tillräckligt underhållande för att hålla intresset uppe – i alla fall inledningsvis.
Sex knappar i en attackask
Efter ett tag blir det dessvärre uppenbart att stridssystemet är lite väl begränsat. Det finns fyra olika klasser att bygga ihop sitt tremannateam med, men i vanlig ordning rekommenderas en helare och en tank. Den sista platsen är sedan vigd åt en karaktär som är inriktad på att göra skada, antingen i närstrid eller på avstånd.
Oavsett vilka klasser som tas med så har de två attacker eller förmågor var. Attackerna kan visserligen uppgraderas med så kallade boosters som ger diverse bonusar, men grundfunktionen ändras aldrig. Surt nog fås inga nya förmågor av att gå upp i nivå. Med andra ord är det bara att nöta samma attacker om och om igen tills den högsta nivån är nådd.

Någonstans i Sverige.
Ett chip i hjärnan
Det är inte heller möjligt att klä sina hjältar i läckra rustningar. Istället är enbart vapen och olika implantat som kan användas för att förbättra karaktärerna. Det finns dock väldigt gott om båda delarna. Vad gäller vapnen finns det till och med alldeles för många eftersom en hel del bara är rent skrot. Detsamma kan egentligen sägas om det mesta som plockas upp ute i den vida världen.
Implantat är däremot något som gärna får trilla in i överflöd. Dessa används nämligen till att förbättra olika värden hos karaktären, exempelvis öka hälsan och intellektet.
Tveksamma lösningar
Ett ovanligt dumt inslag är att medlemmarna i gruppen har en maxnivå. De tre starthjältarna kan till exempel bara nå nivå fem, därefter slutar de få erfarenhetspoäng. Hjältarna måste då bytas ut mot nya rekryter med högre nivåtak. Kruxet är att nya karaktärer får börja om på nivå noll och spelaren måste därför ränna runt och döda varg och björn tills de klarar av svårare motstånd.
Efter mycket klagande släpptes en uppdatering där det blev möjligt att för en rejäl slant låsa upp nivåtaket på en karaktär, vilket i alla fall ger en möjlighet att behålla sina äventyrare och skapa ett mer emotionellt band till dem. Å andra sidan finns det inte mycket karaktär hos varken hjältar eller invånare. De saknar särskiljande drag och påminner mest om något som Borderlands hostat upp.

Förutom att hitta och köpa vapen, implantat och boostar går det även att knåpa ihop dem själv.
Extra kul för svenskar
Att Krater utspelar sig i ett postapokalyptiskt Sverige är dock lite extra kul för oss svenskar, även om det rent miljömässigt inte finns mycket som skvallrar om att det är Svealand som besöks. Däremot finns det gott om svenskklingande namn på både städer, karaktärer, föremål och fiender.
Dessutom kommer vi svenskar ha extra kul åt spelets humor, även om det snarare handlar om leenden än asgarv. Den största fnissfaktorn är dialogerna som gärna blandar in svenska ord titt som tätt. Själva pratet sker oftast med mummel med utmärkande ord, likt Sims, men mumlet har en tydlig svensk brytning.
Därutöver finns till exempel Norrmalmsbefolkningen som vill utrota varje liten varg, och skulle någon karaktär skadas väntar ett besök hos doktor Alban. För att inte tala om den strikte vakten Ingemar som vaktar IDEA-fabriken i Elmerhult. Liknande lustigheter väntar bakom varje hörn.

Who you gonna call?
Budget som märks
Krater är ett småkul äventyr som tyvärr saknar det där lilla extra, framförallt för att det känns så oslipat. Huvudanledningen till detta är att spelet helt enkelt släpptes innan det var riktigt klart. Sedan releasen har en mängd buggar slipats bort och flera klagomål har fått lösningar, men det finns fortfarande mycket att göra – inte minst införandet av ett flerspelarläge.
Fatshark verkar dock slita hårt med uppdateringar, vilket gör upplevelsen bättre och bättre. Lägg därtill myslustiga miljöer och dialekter, samt en relativt låg prislapp så lyckas Krater klättra över gränsen till godkänt. Förhoppningsvis tar spelet ytterligare steg när fler uppdateringar har ramlat in.
Vi fick spelet av Fatshark