Level 7: Alex och Jimmy diskuterar "McJourney"

Alex och Jimmy diskuterar "McJourney"
Skrevs 2012-05-17 16:03:00 av Jimmy Mosa

Alexander Karlsson och Jimmy Mosa diskuterar Journey och lite annat. Spoilerfritt.

journey-playstation-3-ps3-1333043369-075

Alexander: – Så, nu är jag klar med Journey! Det var en riktigt mysig upplevelse, men jag tycker nog att det var lite för lite "spel" för att komma upp i samma klass som Braid och Limbo.

Jimmy: – Jag förstår verkligen inte vad du menar.

Alexander: – Om jag inte har helt fel för mig menar jag nog att Braid och Limbo mer överensstämmer med min definition av spel än vad Journey gör. Spelar du bara dum, eller fattade du verkligen inte vad jag menade?

Jimmy: – Haha taskig ton! Nej, jag fattar verkligen inte vad du menar. Vi har ju haft den här diskussionen tidigare, och jag förstod inte då heller. På vilket sätt menar du är ett spel mer spel än ett annat spel?
   Är det graden av interaktivitet? Hur kontrollerbar karaktären är?
   Du är ju i såfall ute och cyklar. Hur interaktivt någonting är spelar ingen roll i sig. Snarare att man kan definiera spelvärde utifrån hur lite input som krävs i relation till behållning.
   Journey kräver enormt lite, men ger fantastiskt mycket. Jag säger inte det här bara för att jävlas, jag tycker verkligen att Journey är mycket mer spel än kanske något annat.

Alexander: – Förlåt, det är bara det att du är ett sådant smartass i vanliga fall att jag inte var säker på om du drev med mig. Men du, om du börjar värdera spel efter vad som ger maximalt utbyte för minimal ansträngning börjar du bli lika lat och gammal som jag! Och på samma gång hjälper du mig förklara min poäng. Ansträngningen är ju en del av behållningen, inte något som ska effektiviseras bort. Vad fan, du är ju av samma generation som jag - när vi växte upp var utmaningen en av spelens största behållningar.
Jag tyckte om upplevelsen Journey, spelupplevelsen Journey var dock mycket svagare. Av de människor jag känner personligen är du kanske den gamer jag respekterar mest, så snälla berätta vad som hänt?! I förra veckan avfärdade du min kärlek till Dark Souls som penisförlängning, och nu detta. Jag är orolig.

Jimmy: – Ja, det kanske är något som har hänt med mig, men jag är rätt tacksam för det. Förr kunde jag uppskatta att behöva googla (eller altavista som det var då... visst borde verbformen av Altavista bli just “att altavista”?) för att fatta en film, eller pusha mig igenom en tegelsten till bok bara för att Tolstoj hade skrivit den. Jag har en helt annan inställning nu.
   Jag är lat och jag tycker att det är konstnärens uppgift att servera mig någon typ av underhållning. Den sekund som konstnären inte levererar blir jag otålig. Med spel händer det redan när det tar för lång tid att starta upp dem numera. Du verkar gå konstnären/spelutvecklaren mycket mer till mötes.
   Förresten.
   Helt sant är det inte att jag bara har lättja som vägledning när jag filtrerar bra från anus. Ibland är svårighetsgraden i sig en behållning även för mig. Som i Trials Evolution. Men då är det extra viktigt att det inte får finnas några som helst störningsmoment kring spelandet. Spelutvecklarna ska ha fixat allting runtomkring (ultrakorta laddningstider, total kontroll, perfekt kamera, ögonblicklig omstart) för att jag ska ge mig på det.
   Frågan är när ansträngningen är värd det. I Dark Souls blir det alldeles för stor ansträngning i förhållande till belöning. Om man inte räknar med belöningen att man har klarat det som anses vara det svåraste spelet den här generationen. Det är där din e-penis kommer in i bilden.

journey-playstation-3-ps3-1313530034-024

Alexander: – Ja, frågan är definitivt när ansträngningen står i paritet med belöningen, hela din senaste kommentar genomsyras av det. Då kanske frågan är om du tycker så mycket om Journey på grund av dess konstnärliga kvaliteter eller helt enkelt på grund av att det ger dig maximal njutning för minimalt med jobb?
Det skulle vara en ganska intressant vinkling om vi enades om att indiespelet Journey står för någon slags McDonaldsifiering av spel, snarare än något unikt och konstnärligt. Inget fel med det, ibland är man liksom sugen på pizza; dock finns det en viss ironi att något som ses som konstnärligt och innovativt samtidigt riskerar att bidra till casualifieringen av spelmediet.

Jimmy: – Absolut. Journey är lösgodis och Dark Souls är att föda och göda grisen, slakta och tillaga den själv och intala sig att det var värt det.

Alexander: – Fast nu tror jag att du börjar komma in på tårtbakningen i Minecraft, ska vi verkligen ta den diskussionen?

Jimmy: – Nä.

8 Kommentarer