Det var ett tag sedan ni hörde av mig, den enkla förklaringen är att jag faktiskt spelat färdigt Mass Effect. Jo, ambivalensen löstes upp till slut. Jag tror att vändpunkten kom med några bibelcitat som Reaperskeppet Sovereign yttrade, ord som dyker upp frekvent i populärkulturen och som har en speciell plats i mitt hjärta alltsedan Exorcisten skrämde skiten ur mig för första gången. Efter det hade spelet på något sätt vunnit över mig; jag accepterade till och med att actionsekvenserna inte lever upp till fulländningen i till exempel Gears of War, och då blev det plötsligt roligt att i bästa Jedistil ösa psi-krafter över fiendestyrkorna.

Jag fick ännu mer vatten på min kvarn när jag spelade de första tjugo minuterna i Mass Effect 2. Precis som i The Empire Strikes Back kastas man rakt in i stridens hetta, och jag kan inte annat än hoppas att spelet kommer att vara lika tempostarkt som den femte delen i Star Wars-serien. Med tanke på alla lovord jag hört lär det stämma. Vi hörs!