Superman
Skrevs 2012-05-06 11:00:00 av Jimmy Mosa
superman2
(utvecklare: Tiger Games, utgivare: Chillingo)
Tv-spel har några till synes ouppnåeliga mål. Genustänk och manus man inte behöver skämmas för är två utav dem. Ett annat är ett riktigt bra Stålmannenspel. Tiger Games, som annars gör flashspel, har gjort ett försök till IOS. Man kan ju lugnt säga att oddsen är emot dem, men hur bra har de lyckats?
Spelupplägg
Det finns arton uppdrag i spelet som låses upp det ena efter det andra. När man är klar med dem blir spelets “Survival mode” tillgängligt, med ännu mer av samma.
I början av varje uppdrag berättar serietidningsliknande textrutor vad man behöver göra. “Hjälp det brinner!”, “Åh nej, Lex har invaderat staden med livsfarliga androider!”, “Meteorerna faller!”, utbrister upprörda Metropolisbor. Det måste vara stressigt att vara Stålmannen, men under spelets gång struntar man välvilligt i det och rycker till Metropolis undsättning.
Superman-bild1
Fara å färde, Stålmannen!
Strida strömmar av pilar pekar superhjälten mot våg efter våg av hot mot staden. Med två virtuella knappar (den ena får Stålmannen att röra sig supersnabbt och lämna coola streck efter sig, den andra är kontextsensitiv och gör det som behövs göras för att rädda dagen i just den situationen) gör man sitt bästa för att slå sönder meteorer, släcka bränder, smälta flygande robotar med sin lasersyn med mera.
   
Spelet har framförallt två stora problem
Det ena har med kontrollen att göra.
Rädda dagen-knappen fungerar inte särskilt bra, kanske mest för att det är enormt otillfredställande att slå sönder saker genom att trycka på en len Iphone-skärm. Sällan har en fysisk knapp saknats så mycket. Styrningen är inte tillräckligt finkalibrerad vilket den ofta småskaliga grafiken kräver. Stålmannen flyger därför ofta förbi sina mål, och skäms, vilket inte är särskilt klädsamt. Kontrollproblemen bryter illusionen av att man bär blå trikåer med röda kalsonger utanpå och kan flyga (ja, det är någonting man vill göra).
   
Det andra problemet är att uppdragen aldrig är särskilt roliga, vilket är märkligt eftersom man har försökt variera vad spelaren får göra. Bossar varvas med flygande missiler och småskurkar på rymmen. Saken är bara den att i praktiken gör man inget annat än att följa de evinnerliga pilarna, och det är ett ytterst begränsat nöje ens om kontrollen hade fungerat.
Superman-bild2
Att följa pilen är ca 90% av spelets gameplay. När du nått fram ska du trycka på den kontextsensitiva “knapp” som får dig att slå, blåsa, skjuta laser, slänga iväg meteorer m.m.
Dessutom är grafiken flashspelsaktigt trist.
   
Hur nära graalen har man kommit?
Trots kritiken skulle Superman till IOS kunna vara det bästa Stålmannenspelet någonsin. Bara genom att inte få en att vilja klösa ögonen ur sig kvalificerar spelet till en topp tre-placering i kryptonierns ludografi. Det säger å andra sidan nästan ingenting eftersom hans spelrepertoar annars vanligtvis gränsar till kräkmedel.
   
Det har sina kvalitéer, spelet. Till exempel hur obesvärat Stålmannen går från att springa, till att flyga, till att lämna jordens atmosfär. Precis så lätt som det ska vara för den mest omnipotenta figuren sedan abrahamiternas gud. I samma linje är Stålmannen odödlig, istället har Metropolis en livmätare som tar slut om man inte lyckas värja undan alla faror i tid. Dessutom är hans dräkt snygg den här gången, till skillnad från bland annat den senast utkomna Stålmannenfilmen.
   
På sätt och vis är det glädjande nog att spela ett Stålmannenspel som låter en behålla maten, men det bär emot att nöja sig med det. Det vore att ge upp hoppet om att det går att göra ett fantastiskt licensspel med Stålmannen i huvudrollen, liksom Rocksteady Studios gjorde med Batman i Arkhamspelen. Så det är med en ännu okliad klåda som jag lägger ifrån mig Superman till IOS.
   
Betyg: 4 av 10
1 Kommentar
Kommenterar som gäst
profbild

offline jimmy_mo

NES->486->N64->NGC->NDS->Wii->PS3->iOS->360->Wii U->"Durango"?->"Orbis"?
#inlineditbutton