Yakuza Dead Souls
Skrevs 2012-05-02 18:18:00 av P-A Knutsson
Segas japanska Yakuza-såpa har alltid varit hyfsat realistisk, realism som tar ett abrupt slut i denna spin-off. Istället för djupa konversationer, absurda sidosysslor och gatuslagsmål är det zombieslaktande som står på schemat. Plus absurda sidosysslor och knasiga konversationer. Ett Yakuza-spel fyllt med zombies helt enkelt.
dead200
Innanför och utanför
En välbefolkad japansk stad är ingen drömplats under en zombieinvasion. Efter att den första zombien visat sitt bleka ansikte tar det inte många minuter innan tusentals odöda fyller gatorna. Lyckligtvis (eller olyckligtvis om man befinner sig på fel sida) så hinner den japanska armén smälla upp stora järnväggar runt de kvarter som infekterats.
   Detta är skådeplatsen för Yakuza: Dead Souls. I rollen som en av fyra tidigare Yakuza-karaktärer kan spelaren vandra runt mellan ett zombiefyllt helvete och oskadade kvarter där få verkar bry sig vad som händer ett par meter bort. Ologiskt och rätt uselt egentligen, men det viktiga är zombiedödandet – och sådant är det väldigt gott om.
Från parkbänk till armmonterad jättekanon
För att meja ner de odöda har huvudkaraktärerna tillgång till en rad vapen och tillhyggen, både eldvapen och mer originella föremål som exempelvis bänkar, cyklar och motorsågar. Stridandet i Dead Souls påminner med andra ord en hel del om Capcoms Dead Rising. Det är dock mestadels regelrätta eldvapen som används mot de odöda.
   Spelaren har alltid minst ett vapen med oändlig ammunition, så att snåla med kulor står inte högt på prioritetslistan. Kraftfullare vapnen, som ofta är en fröjd att använda, har mer begränsad påfyllning - men magasinen gapar sällan helt tomma.
screen9_large
Det glada gänget är samlat.
Akta väggen!
Tyvärr är kontrollen allt annat än smidig och flera viktiga rörelser är onödigt krångliga och klumpiga. Det gäller speciellt skjutandet som gång på gång skapar irritation. Bara en sådan sak som att precisionssikta kräver två fingrar på axelknapparna och ett klumpigt styrspaksduttande.
   Även kameran är ofta på riktigt dåligt humör och gör sitt bästa för att spelaren ska bli zombieföda. Det är speciellt i strid som väggar eller tomma ytor blir extra intressanta.
Prata GameBoy på japanska
Precis som de tidigare Yakuza-spelen till PS3 är presentationen oerhört ojämn. Snygga CG-animerade sekvenser med väl röstsatta samtal blandas med blippbloppigt GameBoy-prat. Dessutom har grafikmotorn, som imponerade lite smått för strax över två år sedan, inte åldrats med värdighet. Trånga och stela miljöer befolkade av (levande) människor som nästan påminner mer om zombies än de riktiga odödingarna.
   Ett annat problem med staden är dess uppbyggnad. Trots de relativt raka gatorna blev jag ofta förvirrad och tvingades att stirra på kartan i vartenda gatuhörn för att orientera mig. Mängder med osynliga väggar och ologiska hinder förvärrar dessutom orienteringen. Saken blir inte bättre av att den rosa markeringen som visar vart man ska inte tar hänsyn till blockerade vägar och liknande.
screen3_large
Eftersom fienderna är så många kommer paniken lätt krypandes.
Inga tidsrekord
Nästa problem står tempot för. Att knata runt och meja ner zombie efter zombie blir visserligen lite segt i längden (speciellt med tanke på kontrollen), fast tempot är högt och paniken kommer ibland krypande. Men så ska det pratas. Och pratas. Handlingen är visserligen oväntat duglig, men många scener blir på tok för långdragna och stundtals helt ointressanta. Egentligen skiljer sig inte konversationerna särskilt mycket jämte de regelrätta Yakuza-spelen, fast i en zombieslaktare känns allt prat malplacerat.
En trasig men underhållande slaktfest
Det är mycket som luktar ruttet i denna spin-off, inte minst kontrollen, grafiken, ljudet – det mesta egentligen. Trots det underhåller spelet oförskämt mycket. Att meja ner zombies är helt enkelt väldigt kul. Känslan i vissa vapen imponerar stort och det är både underhållande och tillfredsställande att förvandla en grupp zombies till flygande köttslamsor med en välinriktad hagelskur.
   För stora zombie- eller Yakuza-fans kan Dead Souls med andra ord vara värt en rundtur, men det krävs ett stort tålamod för att orka med alla brister. Det är riktigt synd att actionmomenten inte slipats till mer, för i så fall hade Dead Souls varit en lysande blandning av Yakuza och Dead Rising. Istället är det mest en irriterande mix.
Vi fick spelet av Pan Vision
2 Kommentarer
Kommenterar som gäst
zombie5

online cmd

Spelar just nu!
94e6031d63683caf204435e57ccf58ff
Genre
Action
Utgivare
Sega
Utvecklare
Sega
Plattform
Playstation 3
Prisjakt
Release
2012-03-16
Sammanfattning
plus
  1. Tillfredsställande zombiessplatter
  2. Mycket att göra
  3. Härliga karaktärer
  4. Släpps till budgetpris
minus
  1. Fruktansvärd kamera i strid
  2. Klumpig kontroll
  3. Oprecist siktande
  4. Röriga miljöer
5

Slutsats

Yakuza: Dead Souls liknar en blandning av Segas Yakuza-såpa och Capcoms Dead Rising. En udda mix som kunde ha varit lysande, men på grund av en riktigt bråkig kontroll och ojämn presentation är det svårt att njuta av zombieköttfärsen. Fans av Yakuza-serien och de med en förkärlek till att döda odöda kommer dock att underhållas – såvida det finns tålamod nog att se förbi alla problem.
Bilder
yakuzaoftheendplaystation3ps3007
yakuzaoftheendplaystation3ps3008
yakuzaoftheendplaystation3ps3009
yakuzaoftheendplaystation3ps3010
yakuzaoftheendplaystation3ps3011
yakuzaoftheendplaystation3ps3012
yakuzaoftheendplaystation3ps3013
yakuzaoftheendplaystation3ps3014
yakuzaoftheendplaystation3ps3015
screen8_large
screen6_large
screen5_large
screen4_large
deadpuff
#inlineditbutton