Gårdagen på jobbet var skum, alla var på dåligt humör, lättretliga och var helst för sig själva.
Detta var antagligen för att vi skulle ha en tyst minut kl:1200 för att hedra "våran fallna kamrat".

Jag är jävligt glad(kan man använda glad i sånt här inlägg?),att det inte var jag som var tjänstgörande chef då, det är inga roliga förhör som polisen har haft med han som råkade vara chef vid olyckan.
Det är ett enormt mörkt moln som ligger över han nu, och det märks, han är grinig som fan och har taggarna utåt för det mesta.

Ja fy helvete vilken jävla soppa.