Mass Effect-dagboken, del tre Skrevs 2012-04-14 07:10:06 av Alexander Karlsson
Då var man två timmar in i den här rymdsagan. Jag börjar fastna, vilket är roligt och lite oroväckande. I samma takt som jag sugs in i Mass Effect börjar jag tröttna på LA Noire, som jag klarat till en tredjedel. Är det någon som förstått sig på det där spelet? Jag blir bara besviken när jag gång på gång jobbar upp entusiasm under förundersökningen för att sedan misslyckas i slutförhöret och bli utskälld av chefen. Sådär ser det kanske ut i verkliga livet, men inte i spel? Eller?
Lisa Hayes från Robotech.
Men det var ju Mass Effect det handlar om. Just det. Det känns lite som att jag står på tröskeln till något stort, såhär efter att ha klarat av mitt första uppdrag. Striderna har faktiskt blivit lite roligare, nu när jag börjat använda mig av de coola psi-förmågorna. Sedan vete fan om jag inte börjar bli intresserad av den där kvinnliga soldaten som jag hittade på den första planeten. Kanske är det för att hon påminner mig om min barndoms Lisa Hayes/Misa Hayase (Robotech/Macross) som jag var förälskad i när jag var typ sju…
Hur som helst, just nu hoppas jag bara att jag finner tiden att ta mig genom spelen och att det fortsätter vara kul. Jag har läst att musiken blir mer orkestral i senare delar, så jag sörjer redan och försöker njuta maximalt av de John Carpenter-osande syntslingorna innan de byts ut. Dagens bild blir på min barndoms kärlek!