Twisted Metal
Skrevs 2012-03-27 16:20:00 av P-A Knutsson
Mordiska clowner i exploderande bilar
Twisted Metal är en serie om ligger mig varmt om hjärtat. Det är egentligen ganska ologiskt med tanke på att det endast är del två som jag har spenderat många timmar med. Å andra sidan har jag lagt ner väldigt många timmar på den delen – speciellt i flerspelarläget på delad skärm. Sedan dess har serien dragits med problem såsom extrem censurering (TM: Black) och knasiga kontroller (TM: Head On). Kan PS3-debut ställa allt till rätta?
twistedflash
En ond clown
En mörk och makaber introsekvens hälsar spelaren välkommen i enspelarkampanjen. Den stackars (?) clownen Sweet Tooth berättar med sorgsen röst om hur ett barn lyckades fly från hans blodtörstande klor. Ett misslyckat mord som den morbide clownen inte kan glömma. En vinst i Twisted Metal-turneringen betyder dock en ny chans att flå sitt förlorade barn – om den mystiske Calypso håller sitt ord. Kampanjens andra två huvudkaraktärer, Mr Grimm och Baby Doll, har liknande historier.
   Upplägget i kampanjen påminner med andra ord i mångt och mycket om ett fightingspel. Motståndare ska, utan större anledning, besegras en efter en och mellan vissa rundor väntar en liten filmsekvens. Det handlar så klart inte om några tankekrävande filmsnuttar, men tack vare en läcker Grindhouse-inspirerad stil och bisarra berättelser lockas jag hela tiden att fortsätta spelandet. Även om den största dragkraften kommer från själva tävlingarna.
tm3
Ett sällsynt tillskott
Majoriteten av tävlingarna går ut på att spränga motståndarna och deras bilar, men olika regler skapar oväntat god variation. Exempelvis ska spelaren i ett läge hålla sig inom ett inhägnat område som flyttas med jämna mellanrum, medan en annan speltyp går ut på att jaga en stor lastbil som regelbundet släpper ut nya motståndare. Det finns även relativt regelrätta race att ta sig igenom.
   Egentligen är spelsätten inte överdrivet varierade, men upplägget känns fräscht ändå. Till viss del beror det på att lyckade fordonsbaserade stridsspel är en stor bristvara, men omväxlade och välbalanserade vapen tillsammans med genomtänkt bandesign och välfungerade kontroll gör mycket för upplevelsen.
   Ett annat stort plus för ensamma spelare är att svårighetsgraden är näst intill perfekt. Varje tävling är utmanande och ibland förbannat svår, fast det känns aldrig orättvist. Speciellt bossarna är riktigt tuffa, men med tungan rätt i mun kommer de att falla. Överlag kräver hela spelet betydligt mer taktiskt tänkande än vad man kan tro.
Delbara banor
Större delen av speltiden spenderas på arenaliknande banor. Dessa är fyllda till bredden med interaktiva föremål som antingen kan krossas, exploderar eller rör sig och ändrar miljöernas förutsättningar. Det hjälper till att skapa ruskigt intensiva strider där en högtliggande ramp kan rasa ner till marknivå, medan ett till synes säkert gömställe plötsligt kan jämnas med marken.
   Det finns även gott om hemligheter och gömda områden på banorna, likt det klassiska Eiffeltornet i seriens andra del. Dessutom kan banorna skalas på smarta sätt. Det finns handfull huvudbanor, men samtliga kan delas upp i mindre områden på flera olika sätt, vilket passar de som vill ha mer intensiva strider eller möta ett fåtal motståndare.
tm2
Den fula ankungen
För att allt detta kaos och interaktivitet ska kunna levereras med hög och stabil bilduppdatering har det yttre tvingats ta ett kliv tillbaka. Jag skulle inte klassa spelet som fult, men miljöerna är gråa och imponerande effekter saknas i stort sett helt. Inte heller fordonen är överdrivet detaljerade. Det är dock ett pris som är väl värt att betala för att tekniska bekymmer inte ska störa de kaotiska striderna; det är extremt sällsynt med haltande bilduppdatering eller plotter. Inte ens med en fyrdelad skärm strular tekniken.
Fler spelare, mer glädje
Även om enspelardelen är oväntat underhållande är det i sällskap med andra som Twisted Metal glänser. Flerspelarläget fungerar självklart online, men trevligt nog är det även möjligt för upp till fyra spelare att kriga mot varandra på delad skärm. Dessutom går det att ta sig an motståndare via ett lokalt nätverk.
   Oavsett om man väljer att spela online, via LAN eller på delad skärm finns det mängder med inställningar och alternativ tillgängliga. Exempelvis går det att fylla striderna med upp till tio datorstyrda motståndare, sätta tids- och områdesgränser, bestämma vilka vapen och fordon som får användas med mera.
   Vid release hade onlinedelen vissa problem med anslutningar, men de gånger jag hoppade online var det inga större svårigheter att hitta välfyllda matcher som fungerade felfritt.
tm4
En bortglömd favorit
Att fylla bilar fulla med bly, raketer och bomber är en syssla som jag aldrig direkt har saknat. Efter ett par minuter med Twisted Metal kan jag inte förstå varför. Trots att spelet till stor del kör i gamla spår med få nyheter har jag fruktansvärt kul. Mestadels på delad skärm, men även enspelardelen underhåller mig stort.
   Twisted Metal är inte ett spel för alla. Grafiken är blek, körfysiken extremt orealistisk och upplägget begränsat. Personligen har jag dock inga som helst problem att se förbi dessa bitar; spelglädjen väger upp allt. För alla som någon gång har haft kul med ett bilskjutarspel är Twisted Metal ett måsteköp.
Vi fick spelet av Nordisk Film.
4 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • mario
    Mackan (originalet) >Bara tre karaktärer i kampanjen Hah... 2012-04-07
    • zombie5
      cmd Mm, det är trist. Förarna är dock obe... 2012-04-08
  • l_70464_54d8a20f
    Roq Jag hade verkligen skitkul med det fö... 2012-03-28
75e14baaf385e21ed4f083aceac6003b
Genre
Action,Racing
Utgivare
SCEA
Utvecklare
Eat Sleep Play
Plattform
Playstation 3
Prisjakt
Release
2012-03-07
Sammanfattning
plus
  1. Utmanande kampanj med läckra filmsekvenser
  2. Mycket bra bandesign
  3. Ruskigt kul för flera spelare
  4. Tonvis med flerspelaralternativ
  5. Bra soundtrack
minus
  1. Inte speciellt snyggt
  2. Kontrollen tar en stund att lära sig
  3. Bara tre karaktärer i kampanjen
8

Slutsats

Twisted Metal-seriens senaste tillskott kör på i säkra men saknade spår. Att gasa runt i tungt bestyckade bilar och jaga motståndare är precis lika roligt nu som för sexton år sedan. Spelet gör sig klart bäst i flerspelarläget, men den enkla men utmanande enspelarkampanjen underhåller oväntat mycket. Bilskjutargenren har gjort en storstilad comeback.
Bilder
twistedmetal_le
tm5
tm1
tm2
#inlineditbutton