Neverdead
Skrevs 2012-02-22 09:42:00 av Andreas Eklöv
Konami och Rebellion presenterar en hopplös soppa till spel.
Vid en första anblick kan Never Dead se någorlunda tilltalande ut. Kaxiga karaktärer, ostig dialog och rockmusik kan, om rätt utfört, bli en charmig och underhållande kombination. Spelmekaniken som fokuserar på en konstant lemlästning av protagonisten har också potential till att underhålla. Tyvärr faller alla dessa löften om underhållning knappa timmen in i spelet och vad som återstår är en repetitiv soppa som inte kan rekommenderas till någon.
neverdead420
Ostigt på fel sätt
Handlingen i spelet tar sin början i en förklaring till varför spelets klassiska anti-hjälte Bryce Boltzman blivit odödlig och jagar demoner. En tämligen vag historia spelas upp om att hans fru mördas av en demon som dessutom förvandlar Bryce själv till en demon. Bryce blir naturligtvis ganska putt över detta och tar upp jakten. Under tiden som han letar efter sin fru börjar han ta frilansuppdrag för en demonjägarorganisation där hans partner Arcadia Maximille är den stereotypa japanska kvinnliga karaktären med våpiga kommentarer och rejält urringad utstyrsel. Att Bryce sedan rotar igenom hennes underkläder i spelets början gör bara saken ännu värre. När den usla inledningen är genomliden får du som spelare ta dig an ett uppdrag åt organisationen som en introduktion till spelmekaniken och det är här som upplevelsen tar en vändning söderut på allvar.
Tappa huvudet
En förmåga, eller snarare förbannelse beroende på hur man ser på det, som Bryce fick på köpet när han förvandlades till demon är att hans kropp kan lemlästas å det grövsta utan att han stryker med på kuppen. När fiender attackerar Bryce förorar han inte hälsa utan tappar istället kroppsdelar. För varje attack fienden får in tappar du en kroppsdel och till slut styr du enbart Bryce huvud. Genom att rulla över dina kroppsdelar samlar du på dig dem igen. Detta kan leda till hyfsat humoristiska syner där Bryce hoppar runt på ett ben utan armar, men det är en underhållande aspekt som försvinner ytterst snabbt.
1
Spelets huvudpersoner är stereotypa karaktärer utan några som helst underhållande egenskaper.
Repetition får ett nytt ansikte
Konceptet med att tappa kroppsdelar är en central spelmekanik i Never Dead. Utöver det faktum att du kan tappa samtliga kroppsdelar i strid ska du även navigera banorna genom att förstöra din kropp och rulla huvudet genom smala passager eller slita av huvudet och kasta upp det på en svåråtkomlig avsats. Att konstant hamra på två knappar för att attackera fienden och rulla eller kasta ditt huvud är i princip det enda du kommer göra under spelets gång. Är du då helt odödlig? Nej, om ditt huvud sugs in i en speciell sorts fiendes munnar ska du trycka på knappar i rätt tid. Misslyckas du är det game over, men det är så pass svårt att misslyckas att du i princip är odödlig. Många gånger misslyckades jag frivilligt för att få slut på eländet. Grafiken håller hygglig nivå men är även den oinspirerande och matchar spelets repetitiva natur.
5
Att tappa kroppsdelar och slåss mot demoner må låta lovande, men verkligheten är en helt annan i Neverdead.
Simpla strider
Två olika typer av närstridsattacker och distansattacker med vapen är det du har att välja på. Olika fiender kräver att du använder de två attackerna på olika sätt, och bossarna kräver att du anstränger dig lite mer, men i princip finns här ingen som helst variation. Vissa bossar kräver dessutom en kombination av strider och plattformselement vilket är en mardröm i sig i denna titel. Du kan förvisso uppgradera dina attacker och lägga till med nya förmågor genom det uppgraderingssystem som finns på plats, men det är ärligt talat få av dessa som gör striderna mer underhållande. Att kontrollerna är något sega och buggar ut lite då och då och att dina lemmar kan fastna i omgivningen ökar frustrationen ytterligare. Kort sagt, spelmekaniskt en skrämmande soppa.
2
Olika fiender kräver marginellt olika strategier, men de är precis lika repetitiva som resten av spelupplevelsen.
Samarbeta
Om du inte kan få nog av spelets handling, vilket jag skulle ge dig en eloge för, kan du även sätta tänderna i tretton olika uppdrag i samarbetsläget. Vad får du då hitta på här? I princip samma tankelösa gnetande som i handlingen, fast utan handling då förstås. Att samarbeta runt de repetitiva striderna är marginellt roligare än att spela själv, men det är ändå så otroligt repetitivt att du snarare bör leta upp reabacken där betydligt bättre kooperativa spelupplevelser finns tillgängliga för en fjärdedel av kostnaden för den här soppan.
Undvik för bövelen
När jag lyssnade på titellåten av Megadeath och såg den överdrivna spelmekaniken trodde jag att jag skulle bjudas på överdriven underhållning i stil med Bayonetta. Vad jag fick var en illa berättad, tramsig historia med urusel dialog och design där spelmekaniken repeteras till den absurda grad att jag efter två timmar kämpar för att inte kasta skräpet. Denna titel är ytterligare ett exempel på förfallet hos utvecklaren Rebellion.
Vi fick spelet av Nordic Game Supply.
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst
Eken_NJD

loevet

En inbiten spelfantast som gick ner sig i spelträsket under de glada NES-dagarna. Spelar det mesta i spelväg men är extra svag för rollspel och actionäventyr. Är för övrigt helt besatt av Final Fan...
b4a9c7a5067449e4775230ae95267658
Genre
Action,skräck
Utgivare
Konami
Utvecklare
Rebellion
Plattform
Xbox 360, Playstation 3
Prisjakt
Release
2012-02-02
Sammanfattning
plus
  1. Metal, om du gillar genren.
minus
  1. Spelmekaniken
  2. Presentation
  3. Dialog och handling
  4. Karaktärerna
  5. Repetition till oändligheten
  6. I princip det mesta
3

Slutsats

När jag lyssnade på titellåten av Megadeath och såg den överdrivna spelmekaniken trodde jag att jag skulle bjudas på överdriven underhållning i stil med Bayonetta. Vad jag fick var en illa berättad, tramsig historia med urusel dialog och design där spelmekaniken repeteras till den absurda grad att jag efter två timmar kämpar för att inte kasta skräpet. Denna titel är ytterligare ett exempel på förfallet hos utvecklaren Rebellion.
#inlineditbutton