Amy
Skrevs 2012-01-25 07:42:00 av Emil Andersson
Inte skrämmande, men skrämmande dåligt.
Redan efter några sekunder med Amy inser jag att något inte står rätt till. Bilden hackar betänkligt redan under introt och när jag väl får kontrollen blir det än tydligare. Huvudpersonen Lana är seg. Kontrollen är inte responsiv och kameran beter sig märkligt. Värre ska det bli.
amy-420x177
Olycka med zombies
Men låt mig backa tillbaka lite så att ni får en välbehövlig översikt. Kort efter att barnskötaren Lana befriat den autistiska flickan Amy från en institution inträffar en olycka. Den sveper över landet och medför en hemsk smitta som förvandlar människor till zombies. Amy visar sig vara immun mot smittan och besitter dessutom mystiska krafter. Så fort Lana skiljs åt från flickan påbörjas hennes förvandling. Endast genom att hålla sig nära Amy håller hon sig frisk. Premissen med det omaka paret är intressant, liksom mekaniken med zombiefieringen. Det är bara synd att utförandet är vedervärdigt.
Tekniska problem
Rent tekniskt återfinns förvisso några välskapta karaktärer men på det hela taget är det mest lågupplösta texturer, usel optimering och sega och fula animationer. Skärmuppdateringen dyker ordentligt med jämna mellanrum och tydlig ”tearing” är ständigt återkommande. Det som fungerar på ett övertygande sätt är när smittan sprider sig i Lanas kropp. Hennes kropp förfaller, synfältet blir pulserande rött och viskningar spelas upp. En annan effektiv detalj är att flickans puls uppfattas genom Lana när de håller varandra i handen. Att hålla handen är dock svårt då greppet ofta tappas och sedan är svårt att återfinna.
Imponerande långsam karaktär
Pusslen har sin botten i karaktärernas olikheter. Lana kan krypa på smala avsatser och klättra på stegar, medan Amy kan ta sig igenom små hål. När de skiljs gäller det att skynda sig så att inte förvandlingen går för långt. Det kan ske genom att först klättra upp för en stege, hasa sig förbi en smal avsats och därefter ducka sig igenom ett minfält. Alla dessa sysslor utför Lana imponerande långsamt. Ta för lång tid på dig utan frisk luft eller motgift och du förvandlas. Lyckas du hålla dig frisk, men tar ännu lite för god tid på dig är det stor risk att du ändå misslyckas, eftersom Amy har en ovana att kuta rakt mot zombies när hon lämnas ensam för länge. Det känns som om utvecklarna har ansträngt sig för att allt ska gå så långsamt som möjligt, vilket förstås leder till att dessa sträckor blir outhärdliga.
Amy_-_1
Om bara Lana insett att hon också med lätthet skulle kunna ta sig igenom hålen kunde merparten av spelets pussel ha skrotats.
Telekinetiska krafter
Förutom sin helande förmåga besitter Amys telekinetiska krafter. Hon kan till exempel omsluta sin närhet med en ljudsäker bubbla, eller knuffa bak motståndare med tankekraft. Användningsområdena för krafterna är inte alltid självklara och de är dessutom rätt svåra att sikta med.
Usla strider
Striderna hanteras på likaledes uselt vis. Huvudpersonen kan bara attackera med tillhyggen som plockats upp. Dessa vapen går sönder med användning och Lana kan bara bära ett i taget. Slagsmålen blir mest en historia om att träffa först. Rörelserna är stora, yviga och långsamma och börjar du missa är det lätt hänt att fastna i en loop av sega animationer. Det är repetitivt och riktigt osmidigt. Dessutom har kameran en ovana att klippa till ett annat perspektiv mitt i slagsekvenser på ett obegripligt sätt. Detta högst märkliga tilltag upprepas också vid avklarade pussel då en närbild på en glad Amy gärna sätts in mitt i spelsekvenser.
Amy-2
Indikatorn på Lanas rygg talar om hur smittad hon är. Grön = frisk, gul = fara och röd = död
Värdelöst sparsystem
Jag blir irriterad, förvirrad och otålig. Istället för rädsla känner jag en oro över bristen på checkpoints. De är för få och för långt ifrån varandra, varpå oron infinner sig över att en gång till få uppleva samma slätstrukna och tråkiga element. I ett av de sex kapitlen drabbas jag av en bugg som innebär att jag kommer att få spela om halva kapitlet igen. I raseri blandat med frustration är jag på väg att stänga av spelet, men möts då av en i 2012 års spelvärld anakronistisk rad text. Texten förklarar att om jag stänger av spelet nu, kommer inte mina framsteg i kapitlet sparas. Det är alltså omöjligt att avsluta mitt i ett kapitel för att sedan återuppta det. Jag var beredd att kasta in handduken, men bet i det sura äpplet och tvingade mig själv att fortsätta. De ologiska designvalen slutar dock inte här. Om Lana dör förlorar hon sina föremål. Detsamma gäller vid avancemang till nästa kapitel. Spelet är proppat med liknande underliga beslut och omöjliga missar. Detta stämmer in både på utvecklarna, men också på karaktärernas handlande. Vid ett kapitels slut är Amy och Lana i säkerhet, vid starten av nästa befinner sig Amy istället i panikartad flykt, utan att någon tid har förlupit.
Inte skrämmande
Alla dessa inslag är förstås medvetna val av utvecklarna för att skapa en skräckfylld upplevelse, eller? För vad vore ett spel i survival horror-genren med en övermäktig hjälte, perfekt fightingkontroll och med avsaknad av utmaning? Det kan man tro, men så är det inte. Amy är ett högst ickeskrämmande spel. Jag är en lättskrämd spelare som aldrig vågat mig på Silent Hill eftersom jag blev vettskrämd av Resident Evil 4 och tycker att delar av Gears of War 2 är läskiga. Jag har inte ens slutfört Dead Space eftersom jag inte klarade av när de äckliga monstren dök fram ur ventiler bakom mig i mörkret. Min skräcktröskel är kort sagt låg. I Amy är det dock lugnt, med några sällsynta undantag. Den krypande känslan infinner sig aldrig, mycket på grund av ointressant ljuddesign och skräpigt regisserade skrämselsekvenser. Jag blir förstås inte rädd när jag kan se faran väl upplyst, orörlig och tyst på flera meters håll.
Frustrerande och tråkigt
Amy är frustrerande, repetitivt och tråkigt och lyckas inte vara skrämmande. Nu har jag inte ens benat ut varför kameran är så dålig, hur värdelösa smygsekvenserna är och hur ologiska vissa pussel är, men det behövs inte heller. Det här är en smärtsam upplevelse som inte är dålig på ett bra sätt. Här finns inget att hämta.
Vi fick spelet av Vector Cell.
5 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • mario
    Mackan (originalet) De flesta verkar tycka att spelet int... 2012-01-26
  • comment
    galveston "Överlevnadsskräck ...ärt bajsnödigt. :) 2012-01-25
  • l_70464_54d8a20f
    Roq Överhuvudtaget fattar jag inte att de... 2012-01-25
visning_level7

offline Pempa

Är ursprungligen från Hudiksvall, men har flyttat till Gävle för studier inom filmvetenskap.
Amy
99a9399e4445ca8059863a7bf23624d1
Genre
Action,skräck
Utvecklare
Vector Cell
Plattform
PC, Xbox 360, Playstation 3
Release
2012-01-11
Sammanfattning
plus
  1. Intressant premiss
  2. Några bra idéer
  3. Förvandlingen till zombie görs bra
minus
  1. Seg kontroll och dålig kamera
  2. Sega animationer som gör att man lätt fastnar
  3. Världens långsammaste klättring
  4. Hackar betänkligt
  5. Fult
  6. Inte skrämmande
  7. Oförklarligt händelseförlopp
  8. Värdelöst sparsystem
  9. Långt mellan checkpoints
  10. Inte så dåligt att det blir bra
  11. Konstig "klippning" i spelsekvenser
  12. En orgie i omöjliga designmissar
2

Slutsats

Trots en del intressanta idéer är utförandet på en så pass låg nivå att Amy endast är frustrerande. Dåligt tekniskt, tråkig design och repetitivt, här lyser spelglädjen med sin frånvaro. Inte skrämmande, men skrämmande dåligt. Undvik!
#inlineditbutton