Saints Row The Third
Skrevs 2011-11-21 06:39:00 av P-A Knutsson
Osmakligt, sexistiskt, vulgärt - och fruktansvärt underhållande.
Där det första Saints Row var en ganska överdriven men ändå ordinär GTA-kopia blev del två betydligt galnare. Galenskap som sedan multiplicerats med 120 i denna trea. Frågan är om kombinationen av dvärgar, jättar, kloner, livsfarliga dildos, försäkringsbedrägerier och mordiska energidrycker blir underhållande eller bara tramsigt.
srflash
Vem vet inte du, vem vet inte jag
Som de flesta andra har jag glömt bort handlingen i de två tidigare Saints Row-spelen. Med tanke på den text som spelaren möts av i treans inledning minns nog inte ens utvecklarna den. Å andra sidan så lär ingen komma ihåg handlingen i denna trea om en vecka eller två. Fast det spelar ingen roll. Det som istället kommer att etsa sig fast i minnet är alla galna händelser och uppdrag som fullständigt väller över spelaren.
Skrev möter ansikte
Efter en lite tradig inledning trycker Saints Row 3 gasen i botten. De inledande timmarna spenderade jag bland annat med att flyga och spränga helikoptrar, åka häst och vagn med en S&M-klädd man som häst, skapa kaos med en pansarvagn, styla om bilar, eskortera en tiger, klä om mitt gäng till ninjor, köpa en porrklubb, delta i TV-shower och streaka.
   Den scen som framkallade överlägset mest skratt var dock när jag från en helikopter sköt en raket på en bil tillhörandes ett annat gäng. Raketen träffade rakt på motorhuven, vilket gjorde att bilen tvärstannade och de två passagerarna flög ut ur framrutan, upp i luften, träffade sidan av min helikopter och dog.
   Några andra minnesvärda dödsfall skedde när en naken jätte, som jag precis räddat, sprang igenom en byggnad full med elaka gängmedlemmar. Stackarna som stod i vägen fick då huvudet krossat av ett skrev i full fart. Kan det vara den värsta döden någonsin?
screen19_large
När GPS:en är aktiverad syns tydliga pilar som visar rätt väg i korsningar.
Lyckade sidosysslor
Vid sidan av kampanjuppdragen som för handlingen framåt finns det en stor mängd sidosysslor att spendera tid på. Genom att utföra dessa fås pengar och respekt, samt att ens gäng tar över en liten del av staden. Det är dock inte belöningen som är den största anledningen till att utföra sidouppdragen. Istället är det den stora variationen och fantasirikedomen som gör dem till ett nöje att utföra.
   Min favorit bland sidosysslorna är till exempel försäkringsbedrägerierna. Denna syssla kan närmast beskrivas som kraschläget i Burnout, fast med din egen kropp istället för en bil.
Inget för känsliga
Det är lätt att kalla Saints Row 3 osmakligt, sexistiskt och vulgärt – eftersom det stämmer. Men då allt är gjort med en enorm glimt i ögat har jag svårt att irritera mig på den överdrivna bröstfysiken, alla lättklädda karaktärer och det onödigt vulgära språket. Istället kan man nästan hylla Volition för sitt slag mot jämlikheten – det är gott om lättklädda sexobjekt bland båda könen. Dessutom finns det en sexighetsmätare när karaktären skapas. Hos kvinnorna blir brösten större, medan männen får ett större paket. Är det spelvärldens första penisförlängarmöjlighet månne?
   Även om jag tog det mesta med ett stort skratt (blandat med vissa suckar) kan jag förstå om folk tycker att Saints Row 3 är både löjligt och osmakligt. De som vet med sig att de kommer att ta illa upp av att springa runt naken, skjuta ihjäl halvnakna elakingar och rädda mängder med prostituerade bör helt enkelt hålla sig väldigt långt borta från Saints Row 3.
screen13_large
Det går att skapa en ny huvudkaraktär med ett besök hos plastikkirurgen. Till och med kön och röst kan ändras.
Gamla problem och nya lösningar
För alla andra är spelet däremot en underhållande resa – även om missar finns. Själva spelmomenten har flera av de problem som plågade de tidiga GTA-spelen. Här hittas exempelvis riktigt korkade fiender och invånare, problem att gå in genom vissa dörrar och sätta sig i bilar, en lite rörig karta och många transportsträckor. Dessutom känns staden ganska död och många kvarter är helt intetsägande. Halvvägs in i kampanjen blir spelandet även lite repetitivt, fast precis då tar det hela en oväntad vändning och spelandet blir fräscht igen tack vare nya vapen och fordon.
Lyckade känslor
Något annat som överraskar positivt är känslan i bilkörningen och skjutandet. Ingen av delarna når upp till fullfjädrade action- respektive bilspel, men sett till sandlådespel tillhör Saints Row 3 toppskiktet. Med tanke på hur klen körningen och skjutandet var i föregångarna är det extra kul att de delarna imponerar smått nu.
   En annan detalj som jag gillar skarpt är de förbättringar och bonusar som går att köpa. Ju högre respektnivå ens karaktär når desto fler förbättringar blir tillgängliga, men eftersom pengar är en bristvara (relativt sett) så gäller det att prioritera sina val. Personligen la jag ner lite väl mycket pengar på fordonsdelar och plastikoperationer, men det var inget som ställde till min framfart.
screen4_large
En vanlig dag i Saints Row 3.
Sidosatta extrasysslor
I övrigt går det att spela igenom kampanjen i ett lyckat co-op-läge. Det går att hoppa in och ut ur spelet när som helst, och för två personer finns det några unika bonusuppdrag.
   För ensamma spelare hittas det lustigt/löjligt namnsatta Whored Mode i huvudmenyn. Här ska allt mellan prostituerade till zombies dödas på löpande band – helst med ett galet vapen i händerna. Efter ett fåtal rundor blir det dock enbart tröttsamt.
Inte för alla
Förutom ett par lysande undantag har jag varit trött på sandlådespel i flera år nu. Inte ens GTA IV, Red Dead Redemtion och L.A. Noir orkade jag ta mig igenom. Att jag blev så tagen av Saints Row 3 överraskade mig därför stort. Visst är handlingen löjlig, men tack vare de ofta lysande spelmomenten kunde jag inte lägga ner handkontrollen.
   Med tanke på det ”speciella” och överdrivna innehållet har jag dock full förståelse för de som ogillar spelet. Alla som kan se förbi detta och vill ha ett sandlådespel som skriker överdriven underhållning bör däremot genast inhandla Saints Row 3.
Vi fick spelet av Namco Bandai.
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst
39f48a2b91b0283b4be11c1d79d61a3e
Genre
Action
Utgivare
THQ
Utvecklare
Volition
Plattform
Playstation 3, Xbox 360, PC
Prisjakt
Release
2011-11-18
Sammanfattning
plus
  1. Mängder med innehåll
  2. Underhållande uppdrag
  3. Lysande sidouppdrag
  4. Bra känsla i vapnen
  5. Bra körkänsla
  6. Roliga fordon
  7. Suverän karaktärsskapare
minus
  1. Meningslösa extralägen
  2. Går för långt ibland
  3. En del transportsträckor
  4. Korkade fiender
  5. En del buggar
8

Slutsats

Saints Row-sagans tredje del är en överdriven och vulgär historia som ständigt går över gränsen. Glimten i ögat är dock (oftast) stark och den klockrena spelbarheten gör spelet till ett solklart val för alla som vill ha ett sandlådespel som skriker överdriven underhållning.
screen12_large
screen17_large
screen18_large
screen1_large
screen2_large
screen6_large
#inlineditbutton