 |
Batman: Arkham City Skrevs 2011-10-31 21:13:00 av Andreas Eklöv
Lyckas Rocksteady återigen med ett superhjälte-spel?
Batman: Arkham Asylum släpptes som en bomb och förvandlade utvecklaren Rocksteady från en fullständig doldis till en av de största namnen på utvecklarhimlen. Att deras uppföljare är en av de största lanseringarna på den fullspäckade spelhösten 2011 är en bedrift, och lyckligtvis faller Arkham City inte i många av de fallgropar som uppföljare lider av. Mer av allt som en typisk uppföljare, men med få undantag leder detta till en smått fantastisk spelupplevelse.
Öppen stad i kaos
Till skillnad från Arkham Asylum utspelar sig Arkham City in en öppen stadsdel, en avgränsad del av Gotham City där de värsta fångarna placerats. Dessa fångar innefattar inte bara vanliga busar och andra kriminella element utan flera av Batmans gamla antagonister, bland annat Jokern, Harvey Two-Face och Pingvinen. Att samla alla dessa faror på ett och samma område låter som en dålig idé, och mycket riktigt bryter det ut kravaller i Arkham City vid spelets inledning och Batman blir själv intagen.
Gothams samlade kriminella sfär bildar snabbt gäng innanför fängelsets murar. Detta, ska det visa sig, är inte en slump. En mystisk figur vid namn Dr Strange ger tidigt antydningar om en diabolisk plan och den bevingade detektiven får börja nysta i vad det är som ligger bakom kaoset som uppstår.
Handlingens yin och yang
Handlingen i Arkham City är både väl berättad och rena smörgåsbordet för den som gillar Batman-"mytologin". Förutom kända karaktärer som Jokern, Pingvinen, Harvey Two-face, The Riddler och Catwoman finns här en veritabel uppsjö av karaktärer som dyker upp, i flera fall är de bara med i en scen för att sedan lysa med sin frånvaro. Detta är både på gott och ont då det är kul att känna igen och få uppleva många karaktärer, men samtidigt tappar helheten lite fokus av att inte ha ett färre antal karaktärer som får komma till sin rätt.
De många hoppen mellan karaktärer får även huvudhandlingen att bli något otydlig på sina ställen, och logiken i några förklaringar bakom huvudhandlingen går stundtals förlorad. Som helhet är handlingen ändå mästerligt utförd och allt från röstskådespelare till berättarteknik gör Arkham City till en upplevelse du inte lär glömma. Särskilt inte slutet som är något uppseendeväckande, milt sagt.
 Batman-entusiasten får sitt lystmäte i karaktärer, men mängden inhopp är också handlingens enda stora brist.
Det ligger i detaljerna
Föregångaren var vacker och Rocksteady har bara finslipat det visuella i Arkham City. Grafikmotorn är återigen Unreal Engine 3 och med Rocksteadys kompetenta designers målar den upp ett detaljerat Arkham City som, trots sin mörka olycksbådande atmosfär, är vackert realiserat. Designmässigt är både Arkham Asylum och City en kompetent tolkning av serietidningarna där en storvuxen Batman kombineras med den mörka och allvarliga stilen från Dark Knight-filmen.
Arkham City använder sig inte av minnesvärda musikslingor utan förlitar sig istället på atmosfäriskt bakgrundsljud för att skapa bra stämning. Detta i kombination med det gedigna röstskådespeleriet och den imponerande presentationen skapar ett helhetsintryck som bara känns helt rätt.
Innehåll till tusen
Tiden det tar att spela igenom handlingen kan variera beroende på hur mycket att sidomaterialet du tar dig an. Om du bara kör igenom handlingen och endast gör minimala utspel kommer du säkerligen att klocka in strax över tio timmar, en längd som känns bra då spelets handling både är väl temposatt och intressant. Även om du får för dig att göra mycket av det extramaterial som finns är det högst sannolikt att du blir överraskad över hur liten del du faktiskt klarat av.
Precis som i föregångaren har du en hel del pussel och utmaningar från The Riddler att sätta tänderna i. De är både fler och mer invecklade än i föregångaren. Utöver dessa har du även ett antal andra sidouppdrag av varierande natur, exempelvis utmaningar i virtuella rum, rensa upp gatorna från kriminella, avlägsna giftbehållare med en gammal bekant från föregående spel, med mera. Du får helt enkelt rejält med valuta för pengarna om du investerar i Arkham City.
 Såväl spelmekanik som presentation och detektiv-aspekterna gör Arkham City till en mästerlig upplevelse.
Modifierat spelmekaniskt
Rent spelmekaniskt är Arkham City en evolution av föregångaren. Stridssystemet är i stort sett sig likt. Du attackerar med en knapp och kontrar med en annan. Vad som är nytt är ett par nya möjligheter för kontring av fiendernas attacker som gör det lättare att slå ut flera motståndare samtidigt. Med rätt timing och smarta förflyttningar kan du få till ett snyggt flyt i striderna och i vanlig ordning har du ett antal tillbehör som Batman kan använda, dels i striderna men framför allt för att vinna fördelar mot fienden via omgivningen.
Detta fungerar både bra spelmekaniskt och håller sig troget Batman som karaktär. Att utforska den, någorlunda, öppna staden fungerar även det mycket bra. Du skjuter enkelt ut änterhaken mot punkter på omgivningen och svingar dig fram mellan byggnaderna. I uppdrag som kräver att du tar dig fram på en viss tid blir det extra tydligt hur bra Rocksteady har lyckats med i princip allt, det är inte mycket att klaga på.
Mästerlig uppföljare
Mängden av karaktärer du stöter på under handlingens gång är den enda stora svagheten i denna annars mästerliga upplevelse. Om du gillade föregångaren, eller är ett fan av Batman-universumet överlag, är detta en titel du inte får missa. Slutet lär inte lämna någon oberörd och mängden speltimmar du får lägga ner för att göra allt motiverar spelets prislapp flera gånger om. Rocksteady håller fanan högt och för superhjälte-spel till industrins finrum.
Vi fick spelet av Warner Bros.
En inbiten spelfantast som gick ner sig i spelträsket under de glada NES-dagarna. Spelar det mesta i spelväg men är extra svag för rollspel och actionäventyr. Är för övrigt helt besatt av Final Fan...
En andra åsikt
Jag kan egentligen bara instämma i det mesta som Andreas skriver. Dock hade jag möjligheten att spela som Catwoman och hon kontrolleras i princip identiskt med Batman men hennes roll i Arkham City ska nog ses som en rolig parentes, dock nödvändig för de som jagar 100%.
Miljöerna, grafik- och ljudbilden kan inte få nog med beröm. Som i till exempel Yakuza-spelen belönas man med erfarenhetspoäng för utförda sidosysslor, något som nog får många att utforska lite extra med målet att maxa Batmans attribut.
På minussidan finns stundtals kameran och de saker Andreas redan nämnt. Huvudhandlingen som sagt något kort men den är å andra sidan lysande rakt igenom. Jag känner faktiskt att det totalt sett är så få och små saker som stör att jag inte kan ta ifrån Arkham City, min första utdelade, fullpoängare.
10/10
/Joel Andersson
Osmidig DLC-hantering
Förutom Batman kan du även spela som Catwoman i Arkham City, förutsatt att du har köpt och installerat det nedladdningsbara tilläggspaket som hon följer med. Problemet med Arkham City är att uppdragen som kräver Catwoman är en del av grundspelet, men alltså inte hennes del av spelet. När du försöker ta uppdrag eller gåtor som har med Catwoman att göra blir du bryskt informerad om att det innehållet inte är till för Batman.
Jag fick inte med någon kod för nedladdning av Catwomans tilläggspaket, och har därmed inte testat denna del av spelet. Då detta marknadsfördes som en del av spelet och kopplingarna dessutom är inbyggda i grundspelet känns det som en något osmidig hantering av konceptet med DLC-innehåll.

|

|
 |