 |
||||||
|
 |
Uncharted 3: Drake's Deception
Skrevs 2011-10-25 17:29:00 av Erik Hansson Nathan Drake fortsätter vara spelvärldens Indiana Jones.
Jag har haft ett något märkligt förhållande till Uncharted-serien. Första delen var jag kritisk mot, medan jag tokhyllade del två. Trean är i stort sett en rak fortsättning av tvåan och borde rimligtvis leda till fler hyllningskörer.
 Fantastiska vyer
Mycket med Uncharted 3 är fantastiskt. Grafiken har nämnts i varenda del i serien och förtjänar ett särskilt omnämnande här också. Det är utan tvekan ett av de snyggaste konsolspelen någonsin med mjuka, följsamma animationer, mängder av små detaljer och imponerande vyer. Jag hör inte till dem som brukar stanna upp i spel för att studera grafiken om jag inte känner mig tvungen, men i Uncharted 3 är det lätt att bli stående och bara imponeras av hantverket. Det gäller de levande marknaderna i mellanöstern och det gäller de Indiana Jones-liknande slagsmålssekvenserna som är märkligt roliga trots att de är utformade som "quick time events". Sällsynt personkemi
Uncharted 3 innehåller också skådespelarinsatser och repliker som få andra spel når upp till. Kemin mellan huvudpersonen Nathan Drake, hans mentor Sullivan, kärleken Elena och medhjälparen Cutter är imponerande även med filmmått och deras ständiga repliker till varandra under spelets gång passar in utmärkt. Alla matinéingredienser
Förutom de småhumoristiska replikerna mellan huvudpersonerna finns så gott som alla andra välkända ingredienser från en äventyrsfilm med stor budget på plats. De storslagna och varierade miljöerna, de onda fienderna, de kenpiga problemen och de till synes hopplösa oddsen.  Smarta problem med stressande ledtrådar
Spelmekaniken i Uncharted 3 balanserar på tre pelare: Strider, problemlösning och klättrande. Av dessa är problemlösningen det som står ut som mest positivt, men också det som används minst. Jag vet inte om jag någonsin varit med om smartare problem i ett spel tidigare. De är så varierade att du ständigt tvingas tänka i nya banor och även om vissa är lite för simpla så finns det andra som är så kluriga att lösningarna känns som segermål när de väl uppenbarar sig. Tyvärr använder sig spelet av ett hjälpsystem som kickar igång automatiskt efter ett tag och det hände mig flera gånger att jag precis börjat förstå mig på ett problem när Sullivan börjar berätta hur jag ska lösa det. Det förstör vissa sekvenser totalt och jag förstår inte varför det inte kunde vara upp till spelaren att fråga om hjälp. Problemen är tyvärr också väldigt få till antalet och briljerar framför allt i mitten av spelet. Klättra lite för variationens skull
Klättrandet tillhör det moderna och välskriptade slaget där du bara behöver hålla spaken i rätt riktning och trycka lite på X så hoppar Nathan mellan de markerade avsatserna. Det fungerar för det mesta bra, men ibland kopplas fel animation samman med omgivningen och leder till att Nathan istället för att hoppa över ett stenblock ställer sig och hoppar lodrätt för att försöka greppa någon osynlig avsats. Det är kanske inte det mest spännande speluppläggen, men det fungerar som ett vettigt alternativ till striderna. Slagsmål med symboler
Att besegra de hundratals, om inte tusentals motståndarna sker antingen med vapen eller i närstrid. Slagsmålen består av fyrkant för att slå och cirkel för att greppa, samt när det dyker upp symboler på skärmen: trekant för att undvika. För det mesta räcker det att hamra på fyrkant för att spöa upp en motståndare och vara beredd på att trycka på cirkel eller trekant när en symbol visas på skärmen. Tack vare att det är så snygga animationer och någorlunda varierat blir dessa styrda rallarslagsmål roliga och jag fann mig ofta söka upp närstrider istället för att skjuta på avstånd.  Visst antal träffar per motståndare
Det berodde delvis också på att avståndsstriderna har sina problem. Precis som i tidigare delar så tål varje motståndare ett visst antal träffar innan de plötsligt faller ihop och siktet är lite för sladdrigt för att ge den precision som jag personligen uppskattar. En kul detalj är att det går att kasta tillbaka granater om du tajmar det rätt. Striderna är som bäst när de är lite utmanande och det rekommenderas att ni åtminstone inte spelar på lägre svårighetsgrad än "normal". För mycket animationer
Animationerna är som sagt väldigt snygga och verklighetstrogna, men de är också lite för långa och för frekventa. Den skarpa, exakta kontrollen infinner sig sällan när Naughty Dog lagt in lite extra animationer för att visa när Drake springer för nära en vägg och tar spjärn med handen eller tar några steg på sig att stanna. I de ganska frekventa jaktsekvenserna känns det mer som att springa i färdiga spår än att ha total rörelsefrihet. De sladdriga och alltför frekventa animationerna blir även komiska i små utrymmen när ens medhjälpare är i närheten och man ständigt knuffas runt mellan dem. Följ John igen
Mina största problem med Uncharted 3 är att handlingen som börjar lovande och håller sig någorlunda intressant ungefär halva spelet sedan urartar något och tappar fokus. Det blir mest en massa flängande mellan olika områden och actionsekvenser utan att den övergripande berättelsen eller karaktärerna ges tillräckligt med utrymme. Sedan har vi det numera så vanliga Följa John-symptomet. Så länge du gör det Naughty Dog tänkt sig att du ska göra så ser det mesta fint ut. Rör dig åt fel håll eller försök vara listig så upptäcker du antingen att det inte finns något i den riktningen eller att fienden inte fattar var du är.  Dela skärm eller tävla online
Vi har skrivit en hel del om flerspelar- och samarbetsläget tidigare och jag ska bara tillägga att de är väldigt välgjorda och faktiskt känns motiverade. Jag trodde inte jag skulle spela samarbetsläget på delad skärm eller online så mycket som jag redan gjort och även om onlineläget inte ens kommer bli mitt femteval i höst så är det gjort med fingertoppskänsla. Framför allt är det att låsa upp nya utseenden och köpa nya förmågor och vapenförbättringar som lockar. Samarbetsläget bjuder dessutom både på ett "horde"-läge med ändlösa motståndare och enskilda uppdrag. Nian räddas av fler spelare
Uncharted 3 är ett fantastiskt äventyr som regisserar en bombastisk upplevelse åt dig. Men jag uppskattade handlingen och upplägget mer i tvåan och det finns delar i trean som jag tyckte var alldeles för svaga för att det här ska vara i närheten av tian. Nian räddas av starka flerspelarlägen. Vi fick spelet av Nordisk Film.
1 kommentar
• Level 7 på Facebook.
|
||||||||||||||||||
Facebook
Twitter
E-post
erik
 |
|
 |
|
 |
SlutsatsNaughty Dog har skapat ett synnerligen välgjort äventyr som ständigt leder dig mot nästa halsbrytande actionsekvens. Det är snyggare än det mesta du stött på och med ett roligt samarbetsläge och innehållsrikt onlineläge finns här innehåll så det räcker och blir över. Jag uppskattar dock inte handlingen eller upplägget lika mycket som i tvåan och Naughty Dog håller mig lite för hårt i handen äventyret igenom. |
Prisjämförelser
