Ett farväl till ett favoritrollspel.
I den sista expansionen till Fallout New Vegas kontaktas huvudpersonen av en man vid namn Ulysses. Han påstår sig vara en kurir som vägrade lämna platinumchipet som det istället blev spelarens uppgift att leverera. Lonesome Road är ett sorts avslut till historien, men är en flummig historia på grund av att Ulysses gillar att prata och uttrycka sig luddigt. Det är inte helt givet att du kommer bli klokare på spelvärlden av Lonesome Road och själva spelandet är mer skjutande av ungefär samma varelser och mer letande i ungefär samma sorts miljöer. Men det gör inte så mycket.

En av de få nya varelser som dyker upp i expansionen.
För även om Lonesome Road innehåller en del nya vapen, skyddsrustningar, ett nytt nivåtak och nya fiender så är det varken dessa eller Ulysses som gör expansionen spelvärld. Istället är det precis som i resten av spelet robotarna som ges de intressanta personligheterna och som ger berättelserna antingen en befriande humor eller ett välbehövligt djup.
Den här gången är det en massproducerad version av följeslagaren ED-E som slår följe med spelaren och som har en nyckelroll genom hela expansionen.
Jag ska inte avslöja för mycket, men sättet som nya detaljer om ED-E ständigt framträder är väldigt smart och gör en annars ganska standardmässig expansion betydligt mer intressant. Det är robotarna som jag kommer minnas bäst i Fallout New Vegas och även om spelet hade sina brister så kommer jag, bland annat tack vare karaktärer som ED-E, Yes Man och Dr. Dala, minnas det som ett av de senaste årens bästa rollspel.
Lonesome Road når inte upp till det lysande
Old World Blues, men det är lätt att rekommendera till alla som uppskattar Fallout New Vegas värld.