The Baconing
Skrevs 2011-09-07 10:06:51 av Emil Andersson
Deathspank är tillbaka för en tredje omgång. Fortsätter spelserien att övertyga eller har idéerna tagit slut?
Deathspank gör misstaget att samtidigt ta på sig alla dygdens stringkalsonger, vilka han erövrade i spelets föregångare. Kaos utbryter och Anti-Spank föds, en mörk och farlig kopia av spelets protagonist. Vår hjälte blir tvungen att söka upp de mytomspunna baconeldarna och bränna upp de mäktiga underbyxorna för att på så vis bringa ordning till världen. Handlingen passar väl in i den galna värld som utvecklaren Hothead Games skapat, även om den röda tråden ibland lyser med sin frånvaro.
420x177
Roligt manus
Spelets verkliga styrkor ligger i det humoristiska manuset och de skruvade karaktärerna. Humorn genomsyrar verkligen allt, och ibland balanserar det farligt nära tröttsamma parodifilmer som i sin jakt på ständiga skratt, ofta ter sig krystade. Här blir resultatet dock mestadels väldigt roligt. Det är inte alls ovanligt att spel får mig att le, eller kanske fnittra lite. The Baconing lyckas bättre än så, och jag finner mig ganska ofta skratta högt åt Deathspanks drygheter.
   I ett uppdrag som jag får av en prinsessa ska bajs stoppas i hennes rivals fontän, för att på så vis skrämma bort friare. Deathspank tar sig med glädje an uppgiften, och verkar inte alls förstå varför det skulle kunna betraktas som omoraliskt. Även miljöerna bör lyftas fram. Allt presenteras i en stil som härmar pop-up-sagoböcker och innehåller ett flertal omväxlande områden. En mörk och vriden version av ett nöjesfält innehållandes kärnkraft och kloner sticker ut, tillsammans med ett ålderdomshem för gudar.
the-baconing-aliens
Repetitiva strider
Om The Baconings styrkor ligger i manuset, hittas svagheterna i spelmekaniken. Trots att en del nya finesser tillkommit i stridssystemet, såsom förmågan att skydda och attackera med en sköld, lyckas striderna aldrig engagera. Det känns grunt och finesslöst redan i öppningen. När inga nya förmågor heller introduceras under spelets gång blir striderna mest ett nödvändigt ont i jakten på lustigheter. Dessutom är svårighetsgraden rejält ojämn. I perioder känner jag mig oövervinnelig och mosar ned allt i min väg, för att strax därefter plötsligt duka under efter ett fåtal träffar. Någon egentlig medelväg existerar knappt, vilket leder till ömsom tristess, ömsom frustration.
   Likt dess föregångare kan The Baconing ses som en hybrid av ett actionrollspel och ett äventyrsspel. Ett välkommet avbrott i det repetitiva slaktandet av pysslingar, cybernetiska orcher och getter är de äventyrsinspirerade pusslen. Föremål kan kombineras och användas på objekt i omgivningen och ibland blir resultaten riktigt snillrika. Det är lite synd att dessa inslag inte är mer framträdande. Jag hade gärna sett att de fick en utökad plats, och att striderna istället tonats ned.
Rörigt gränssnitt
Rent rollspelsmässigt så är det en ganska grund upplevelse. Fällda fiender släpper ifrån sig föremål, såsom helande drycker, vapen och rustningar. Det bör nämnas att både design och namn på framförallt rustningarna ofta är riktigt underhållande. Något som dock inte är det är gränssnittet där de hanteras. Det är svårhanterligt, rörigt och svårt att få en överblick på. Flera timmar in känns det fortfarande onaturligt att leta upp uppdrag i menyer, eller strukturera om i sitt inventory.
The_Baconing
Samarbeta med en vän
När som helst under kampanjen finns möjligheten för en vän att hoppa in och delta i ditt underliga uppdrag. Samarbetsläget är välkommet och bjuder på fyra valbara karaktärer, med sina egna specialförmågor. Två av följeslagarna är återkommande från föregångarna, medan de andra är nya. Tyvärr är samarbetsläget endast tillgängligt för lokalt spel, och kan alltså inte spelas med vänner online, vilket är synd.
   Trots den överdrivna fokusen på de enahanda striderna drivs jag framåt. Jakten på skratt och nyfikenheten på vad för udda karaktärer nästa område kommer att bjuda på, får mig att spela vidare. Kan du inte få nog av Deathspanks vitsigheter är det här ett spel för dig. Är du ny till serien är nog den första titeln Deathspank, ett bättre val.
Vi fick spelet av Johnny Atom.
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst
visning_level7

online Pempa

Är ursprungligen från Hudiksvall, men har flyttat till Gävle för studier inom filmvetenskap.
f22d9a51559780256b78f1b60d3a740f
Genre
Action,Rollspel
Utvecklare
Hothead Games
Plattform
PC, Xbox 360, Playstation 3
Release
2011-08-30
Sammanfattning
plus
  1. Skön humor
  2. Karaktärerna
  3. Problemlösningen
  4. Miljöerna
minus
  1. Gränssnittet
  2. Repetitivt
  3. Strider utan finess
  4. Ojämn svårighetsgrad
  5. Samarbetsläget är endast lokalt
6

Slutsats

The Baconings styrkor ligger i dess humoristiska manus och de omväxlande omgivningarna. Jag skrattar gärna och högt åt Deathspank och de andra skruvade karaktärerna. Striderna är den stora svagheten, och tyvärr har utvecklaren gett denna del alldeles för stort utrymme. De blir aldrig speciellt underhållande och plågas dessutom av en svårighetsgrad som inte känns korrekt balanserad. Om bara den underfundiga problemlösningen istället lyfts fram, hade The Baconing kunnat vara desto mer angenämt.
#inlineditbutton