Bodycount
Skrevs 2011-09-06 08:02:00 av P-A Knutsson
Från Black till katastrof
Black till PS2 och Xbox utmärkte sig aldrig rent spelmässigt, men tack vare en urläcker presentation, förstörbara miljöer och ett högt tempo blev det ett av förra generationens bättre FPS. Mest på grund av bristen på motstånd i och för sig. Bodycount är en spirituell uppföljare till Black, men räcker det med förstörbara miljöer från att sticka ut i dagens actionhav?
Ett, två, tre – fel
Jag siktar på en fiende och trycker in R1 för att skjuta. En granat flyger iväg från min karaktärs hand. Med en förvånad min försöker jag igen – ännu en granat. Efter någon sekund inser jag att R2 används för att skjuta, något som brukar vara ett säkert tecken på en usel PS3-version.
   Det första intrycket av Bodycount är med andra ord allt annat än bra. Detsamma gäller det andra och tredje intrycket med för den delen. Efter att klickat sig förbi en hemskt designad meny kastas spelaren rakt in i skjutandet utan någon begriplig förklaring. Därefter är det bara att panga ner alla korkade fiender som befolkar de gräsliga miljöerna. Någon större anledning att döda fienderna verkar inte finnas. Inte heller finns det någon logisk förklaring till vart man ska och vad som ska göras.
Poäng utan finess
Bodycount ska föreställa ett poängbaserat actionspel, som Bulletstorm ungefär. Skillnaden är att Bulletstorm hade en rätt läcker presentation och häftiga attacker, medan Bodycount har hemsk grafik och trög kontroll.
   Just det sistnämnda ställer till stora problem i ett spel där det är tänkt att man ska skjuta snyggt och precist. Fiender väller in från alla håll och kanter medan siktet far över hela skärmen. Tack vare det stundtals absurt starka autosiktet är det relativt lätt att panga elakingar, men att få headshot handlar mer om ren tur än skicklighet.
   Att över huvud taget lyckas träffa någon eller något som tänkt är även det mer tur än skicklighet. Kontrollen är nämligen full med klumpiga lösningar som måste ha knåpats ihop på en kafferast. Vad sägs till exempel om att karaktären stannar till helt när man försöker sikta mer precist genom att hålla inne L2. Det går att röra sig och sikta samtidigt, men då måste L2 hållas intryckt ungefär en fjärdedel – vilket är smått omöjligt.
bodycountplaystation3ps31292518094031_596796270
De destruktiva miljöerna utmärker sig positivt.
Vilse i pannkakan
Något annat som jag trodde var omöjligt är att framställa grafik så ful som den är här. Visst är det kul att se en färgkavalkad där det mesta kan skjutas sönder, men allt ifrån design till upplösning och grafiska effekter är underkänt. Det yttre hade varit godkänt för fem år sedan, men absolut inte idag.
   Även nivådesignen lämnar mycket att önska och det är ingen ovanlig syn med trappor som leder in i återvändsgränder, bottenlösa hål som inte fyller något syfte förutom att skapa irriterande dödsfall (höhö), samt förvirrande rutter där det nästan alltid är oklart vart man kan gå.
Glada semesterminnen
Trots alla problem och missar har jag ett antal roliga minnen av mina timmar med Bodycount. Exempelvis verkar huvudkaraktären vara en riktigt läckerbit eftersom ett flertal fiender bara springer fram, ställer sig bredvid huvudpersonen och stirrar på honom.
   Vid ett tillfälle stod jag och beundrade en sönderskjuten hårddisk eftersom den innehöll flera individuellt modellerade komponenter. Medan jag förundrades över detta tekniska underverk hade en fiende tagit sig in i huset, men han lät mig vara. Inte förrän jag hade hoppat framför honom i några sekunder började elakingen skjuta mot mig.
   Vid ett annat tillfälle sköt jag sönder de övre delarna av benen på ett bord, bara för att få se bordet sväva kvar på sin plats. När jag sedan sköt sönder en benstump som stod på golvet brakade allt samman. Någon enstaka bugg verkar det inte handla om eftersom svävande bråte är en vanlig syn. Det där med gravitation är svårt ibland – ska saker falla nedåt, uppåt eller fastna i luften? Utvecklarna borde ha ringt Newton och frågat.
bodycountplaystation3ps31292518094035_600752893
Så här snyggt är spelet så klart aldrig.
Högljudda ljuspunkter
Allt är dock inte dåligt i denna soppa. Det är framförallt ljudet som utmärker sig positivt och det dånar och smattrar rejält när vapnen avfyras. PS3-versionen har begåvats med ljudspår i DTS och 7.1 LPCM, vilket faktiskt lyckas rycka in mig skjutandet ibland. Det tar inte många minuter, snarare sekunder, innan inlevelsen rasar samman av buggar och korkade fiender – men stundtals glimmar eldstriderna till. Under dessa stunder är faktiskt Bodycount ett fullt godkänt spel.
Panga på ingen
Likt de flesta andra FPS innehåller Bodycount ett onlineläge. Här hittas dödsmatcher, lagbaserade dödsmatcher och ett co-op-läge där spelarna ska försöka överleva så länge som möjligt. Att hitta folk online är dessvärre/lyckligtvis inte det lättaste. De få gånger jag lyckades var matcherna fruktansvärt tråkiga.
Fem år för sent
Bodycount får mig att tänka på halvdanna actiontitlar som Turok, Timeshift, Haze och en hel drös andra spel som jag har lyckats förtränga. Dessa titlar var egentligen godkända när de släpptes – för fem år sedan. I dagsläget är de föråldrade reliker som inte har mycket att sätta emot genrens giganter. Ändå är de snäppet bättre än Bodycount.
   Alla som har en stark förkärlek till att skjuta på röda tunnor tills de exploderar (får gärna läsas som syftningsfel) kanske har något att hämta här. Vissa eldstrider underhåller smått i sitt högljudda kaos, och att se scenerierna flyga all världens väg är alltid kul. Men det finns väldigt många mycket bättre spel än Bodycount, speciellt i en spelhöst som denna.
Vi fick spelet av PAN Vision.
3 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • mylittleguy2_copy
    SlanT Tycker att du går väl hårt fram med b... 2011-09-07
    • zombie5
      cmd Jag har sett att spelet har fått halv... 2011-09-07
  • av4979
    Alexander "Det där med gravitation är svårt ibl... 2011-09-06
db5fbeb9bdaa01de284e9b5e3ad9307f
Genre
FPS
Utgivare
Codemasters
Utvecklare
Codemasters Studios Guildford
Plattform
Xbox 360, Playstation 3
Prisjakt
Release
2011-09-02
Sammanfattning
plus
  1. Förstörbara miljöer
  2. Mäktigt vapenljud
minus
  1. Föråldrat från början till slut
  2. Hemsk grafik
  3. Svajig kontroll
  4. Usel AI
  5. Fyllt med buggar
3

Slutsats

Bodycount är ett actionspel av den gamla skolan. Fienderna väller in från alla håll och det gäller att skjuta dem snabbt och snyggt för att få extra mycket poäng. Det hade kanske varit en underhållande upplevelse om grafiken, kontrollen och AI:n hade varit acceptabel istället för usel. Ibland glimmar spelet till, men de tillfällena är få. För fem år sedan hade Bodycount varit godkänt, idag är det bara dåligt.
bodycountplaystation3ps31292518094033_3456413831
bodycountplaystation3ps31292518094030_3101788602
bodycountplaystation3ps31292518094032_1433885267
bodycountplaystation3ps31292518094034_3099404329
#inlineditbutton