White Knight Chronicles 2
Skrevs 2011-06-14 09:42:00 av P-A Knutsson
Kan den vita riddarens återkomst bli sommarens stora äventyr?
Japanska rollspel har minst sagt varit på dekis den här konsolgenerationen. Det finns ett par toppar, men om de hade släppts under förra eller förrförra generationen skulle de antagligen ha klassats som mediokra. Det första White Knight Chronicles var ett typiskt japanskt rollspel som skulle kunna placeras i detta fack. Lyckas denna uppföljare råda bot på bristerna? En uppföljare som dessutom innehåller en förbättrad version av seriens första del.
Tillbaka till framtiden
När White Knight Chronicles startas får spelaren välja mellan att i rollen som den unge Leonard ta sig an äventyret från början, eller hoppa på del två med huvudkaraktärerna på nivå 35. Eftersom det var ett och ett halvt år sedan jag spelade seriens första del, och då bara i ett par timmar, valde jag att uppleva den vite riddarrustningens äventyr från start. I alla fall inledningsvis.
   Som sagt är denna version av ettan förbättrad. För närvarande finns det ingen information om exakt vad som har slipats till. Utvecklarna har endast sagt att spelet har omarbetats för att dra nytta av förbättringarna som har gjorts i uppföljaren. De skillnader jag la märke till rörde främst striderna och grafiken. Bland annat har huvudkaraktärerna fått förändrade utseenden, och är nu mer lika människor än plastdockor. Även miljöerna och deras texturer ser skarpare ut.
   I övrigt är äventyrets första del en trevlig men lite väl intetsägande bekantskap. Det finns gott om saker att göra och världen är stor och inbjudande, men handlingen och karaktärerna faller ofta platt. Dessutom lider spelet av en stundtals usel utplacering av sparplatser; räkna med att ibland möta både två och tre bossar innan det finns en chans att spara. Att ta sig igenom den första delen innan tvåan rekommenderas dock starkt.
Hopp till två
När berättelsens andra del sätter sin anfang kastas spelaren in i hetluften direkt. En kort sekvens visar de viktigaste händelserna från ettan, och därefter är det dags att dra fram svärdet och besegra alla fiender som står i ens väg. För de som inte spelade äventyrets första del eller har glömt bort hur stridssystemet fungerar väntar en förvirrande upplevelse.
wkc1
Mot fiender i den här storleken kan det vara bra att ta hjälp av riddarkraften.
Kombinerade anfall
Stridssystemet är egentligen inte särskilt avancerat; spelaren har kontroll över en av vanligtvis tre karaktärer och väljer olika attacker och magier i en lista. De övriga karaktärerna sköter sig själva, men det går att skapa regler och rutiner för hur de ska bete sig. På grund av ett relativt högt tempo och möjligheten att röra sig fritt på slagfältet kan stridandet ibland bli lite rörigt, men överlag fungerar det bra.
   Det som skapar förvirring är istället attackmenyn, eller hur den sätts ihop rättare sagt. Likt andra rollspel kan karaktärerna lära sig olika slag och magier när de går upp i nivå. Dessa kan sedan kombineras i en speciell meny för att skapa mer kraftfulla attacker. Att använda sådana specialattacker drar dock mycket energi, energi som även används för att förvandla huvudkaraktären till den mäktige vita riddaren. En förvandling som gör det betydligt lättare att besegra större fiender. Det är därför viktigt att tänka taktiskt och knåpa ihop en lista bestående av energisnåla attacker, magier och egenbyggda kombinationer – något som är minst sagt tidsödande och pilligt.
   Spelaren har dessutom stora möjligheter att utveckla karaktärernas egenskaper precis efter eget tycke. Exempelvis går det att skapa en karaktär som både drar till sig fiendens uppmärksamhet och samtidigt helar gruppen, även om det är en sällsynt korkad kombination. Det är med andra ord enklast att följa de klassiska karaktärsrollerna såsom krigare och magiker, men för den som vill trassla in sig i karaktärsbyggandet är möjligheterna stora.
wkc2
Striderna underhåller, även om de kan bli för många.
Gamla minnen…
Det avancerade stridsupplägget till trots är White Knight Chronicles 2 ett urtypiskt japanskt rollspel. Ögonen är stora, berättelsen banal och städernas invånare blir bara glada om någon kommer in i deras hus och öppnar skattkistor på löpande band. Något som jag personligen tycker är oväntat kul. På grund av bristen på vettiga rollspel från öst känns det både nostalgiskt och fräscht att vandra runt i medeltida städer och magiska skogar och besegra sötfula monster. Att kunna utforska världen relativt fritt istället för att följa en hårt inramad stig som i Final Fantasy XIII är även det ett stort plus.
   Vad gäller handlingen är den egentligen i samma klass som föregångaren, men eftersom karaktärerna inte ser ut som dockor längre, levererar sina repliker bättre och har ett mer levande rörelsemönster lyfts helheten.
…gamla bekymmer
Dessvärre dras spelet med ett par irriterande missar som är typiska för genren, eller var det förr i alla fall. Det mest uppenbara problemet är att sparplatserna ibland är riktigt snålt utplacerade, vilket innebär att långa passager och till och med bosstrider kan få spelas om på grund av ett misstag eller liknande. Detta problem var vanligare i föregångaren, men det är riktigt illa att det inte har försvunnit helt i denna tvåa.
   Det går även att gnälla på att antalet strider är för många, samt att det krävs en del meningslös grinding (döda mängder med monster enbart för att gå upp i level) för att besegra vissa bossar. Klassiska genreproblem som aldrig kommer att få ett nostalgiskt skimmer över sig.
wkc3
Flera karaktärer känns igen från föregångaren, men de känns lite mer levande nu.
Onlinerollspela i egna städer
Det främsta som särskiljer White Knight Chronicles från övriga japanska rollspel är ett enkelt onlineläge samt möjligheten att skapa egna byar. Dessa funktioner hittades även i föregångaren och fungerar i stort sett på samma sätt nu.
   I onlineläget kontrollerar spelaren en egenskapad karaktär och beger sig ut på uppdrag tillsammans med vänner. Inte helt olikt Monster Hunter med andra ord. Spelets handling förs inte vidare i onlinedelen, men upphittade föremål och rustningar får behållas.
   Bybyggandet i sin tur påminner starkt om den liknande funktionen som hittades i Level 5:s Playstation 2-spel Dark Cloud. Diverse material som samlas runtom i världen kan användas till att anlägga alltifrån stora hus till staket och affärer. Därefter gäller det att locka invånare till ens lilla samhälle och på så sätt få tillgång till ett fungerande jordbruk och affärer. Självklart går det även att knata runt i sin skapelse.
Ett rollspel på japanska
White Knight Chronicles 2 är ett typiskt japanskt rollspel – med allt vad det innebär. Likt många andra titlar från öst är flera detaljer hopplöst föråldrade, men det hindrar inte spelet från att vara ett utmärkt val till de som är sugna på ett rollspel av den gamla skolan. De som inte fastnade för föregångaren eller har tröttnat på en genre som inte vågar gå framåt har dessvärre inget att hämta här.
Vi fick spelet av Nordisk Film.
3 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • member_male
    Dante Lite upprepande på något ställe sådär... 2011-06-20
  • l_70464_54d8a20f
    Roq Jag skulle vilja återkomma till jrpgn... 2011-06-15
    • zombie5
      cmd Det kan mycket väl hjälpa. Jag försök... 2011-06-16
zombie5

cmd

Spelar just nu!
f263822a1dce32b5e8a0903aae104d2e
Genre
rollspel
Utgivare
SCEA
Utvecklare
Level 5
Plattform
Playstation 3
Prisjakt
Release
Okänt
Sammanfattning
plus
  1. Klassiskt japanskt rollspelande
  2. Två stora äventyr i samma paket
  3. Roliga strider
  4. Mysiga miljöer
minus
  1. Klassiskt japanskt rollspelande
  2. Flera föråldrade detaljer
  3. Mycket onödigt springande
  4. Omständliga stridsförberedelser
7

Slutsats

White Knight Chronicles 2 är ett typiskt japanskt rollspel – med allt vad det innebär. Likt många andra spel från öst är vissa detaljer hopplöst föråldrade, men på grund av senare års rollspelstorka känns det både nostalgiskt och oväntat fräscht att vandra runt i medeltida städer och magiska skogar – i alla fall för alla som gillar genren. De som inte fastnade för föregångaren eller har tröttnat på en genre som inte vågar gå framåt har dessvärre inget att hämta här.
Bilder
whiteknightchronicles2playstation3ps3109
whiteknightchronicles2playstation3ps3081
whiteknightchronicles2playstation3ps3082
whiteknightchronicles2playstation3ps3083
whiteknightchronicles2playstation3ps3084
whiteknightchronicles2playstation3ps3085
whiteknightchronicles2playstation3ps3086
whiteknightchronicles2playstation3ps3087
whiteknightchronicles2playstation3ps3088
whiteknightchronicles2playstation3ps3089
whiteknightchronicles2playstation3ps3090
whiteknightchronicles2playstation3ps3091
whiteknightchronicles2playstation3ps3092
whiteknightchronicles2playstation3ps3093
whiteknightchronicles2playstation3ps3094
whiteknightchronicles2playstation3ps3095
whiteknightchronicles2playstation3ps3096
whiteknightchronicles2playstation3ps3098
whiteknightchronicles2playstation3ps3099
whiteknightchronicles2playstation3ps3100
whiteknightchronicles2playstation3ps3101
whiteknightchronicles2playstation3ps3103
whiteknightchronicles2playstation3ps3104
whiteknightchronicles2playstation3ps3105
#inlineditbutton