Infamous 2
Skrevs 2011-06-06 20:54:00 av P-A Knutsson
Cole MacGrath återvänder i en välbekant men ändå lysande uppföljare.
Efter en imponerande inledning där en gammal bekant kommer på besök tvingas Cole MacGrath fly från Empire City. Istället tar han sig till New Marais, en framtida version av New Orleans. Där måste Cole hitta en forskare som kan hjälpa honom att bli stark nog att besegra The Beast – ett monster som nu är på god väg att ödelägga halva Amerika.
Samma gamla visa
Trots miljöbytet har Infamous 2 i stort sett exakt samma upplägg som sin föregångare. En stor stad står till den klättervana och eluppladdade huvudpersonens förfogande, och det är upp till spelaren att bestämma vad och hur saker ska göras. Runt om i staden finns det utropstecken som symboliserar olika uppdrag. Vissa för handlingen framåt, medan andra frigör stadsområden från fiender. För att få en inblick i hur spelets grundläggande element fungerar kan ni läsa Eriks recension av ettan.
Ond eller god
Precis som i föregångaren spelar karmamätaren en stor roll i Infamous 2. Beroende på vilka moraliska val spelaren gör i vissa situationer belönas Cole antingen med god eller ond karma. Likt ettan är valen fortfarande väldigt svartvita, men skulle man ändå bli tveksam står det i regel ”good” eller ”evil” med stora bokstäver efter varje alternativ. Fjantigt, men inget som störde mig nämnvärt.
   Det finns även en rad valfria miniuppdrag som höjer eller sänker ens karma. För den som vill vara snäll står bland annat bombdesarmering, rånavvärjning och helning på schemat. Elaka personer får istället underhålla sig med att grilla gatumusikanter, bråka med polisen och stjäla kraftgivande blast shards från civila. Jag spelade igenom äventyret som god, men kan erkänna att jag kanske eventuellt råkade skjuta lite fel ibland när en människa med en blast shard i famnen sprang förbi.
   Beroende på vilken karmaväg som tas utvecklas både historien och ens krafter olika. Exempelvis gör god karma att civila tar mycket mindre skada av Coles attacker, medan elak karma gör att erfarenhetspoäng delas ut när stadsbor attackeras. Att försöka variera sitt agerande är inget som rekommenderas eftersom fler krafter låses upp beroende på hur god eller ond Cole är.
cole
Det går nu att sväva direkt från start.
Stackars stackare
Fast vem kan vara elak mot New Marais stackars invånare. Likt sin verkliga förlaga har svåra översvämningar drabbat staden, vilket även har lett till en monsterinvasion i träskområdet. Precis som på riktigt med andra ord. För att skydda staden har en milis startats upp, en milis som anser sig stå över lagen och behandlar stadens invånare därefter.
   En annan anledning till att vara snäll är själva staden; man vill helt enkelt inte att den ska förfalla. New Marais är inte lika välbyggt på höjden som Empire City, men variationen och detaljrikedomen överväger detta med råge. Stadens olika distrikt är både väldesignade och fyllda med roliga detaljer. Exempelvis hittas en porrklubb som visar Assassins Need, samt elektronikaffären Red Ring Electronics som utlovar en reparationstid på endast 16 veckor.
   Dessutom har grafiken putsats till en hel del och ljuseffekterna är bland det bästa jag sett i spelväg. Att klättra högst upp på kyrktornet och beundra spelvärlden är en mäktig upplevelse som slår det mesta på fingrarna.
Parkour på steroider
En positiv detalj med New Marais är att den känns bättre planerad än Empire City, vilket gör det till en fröjd att hoppa, sväva och svinga sig runt i miljöerna. Tack vare en förfinad kontroll är det dessutom lättare och smidigare att klättra jämfört med föregångaren. Ibland strular dock klättringsmekaniken och Cole vägrar ta tag i vissa uppenbart klättervänliga föremål.
   Överlag verkar denna tvåa innehålla fler småproblem jämfört med det första spelet. Framförallt tenderar Cole att fastna i omgivningen relativt ofta, vilket enkelt kan lösas med ett litet skutt. Att dö direkt av att stå för nära fiender som gräver ner sig, eller att dö av att bli nedtryckt under marken av anfallande fiender kan däremot inte förlåtas lika lätt. Det förstnämnda är extra irriterande eftersom den fiendetypen inledningsvis måste besegras med närstridsattacker. Jag råkade emellertid endast ut för dessa buggar en handfull gånger.
monster
Det krävs taktik och rätt attacker för att besegra de största fienderna.
Avstånd är bästa taktik
En av de större nyheterna i Infamous 2 gäller just närstridsattackerna. Cole har nämligen utrustats med en sorts elektrifierad batong som är väldigt användbar – i teorin. I praktiken har de flesta fiender kraftfulla avståndsvapen som gör det svårt att komma dem nära. Dessutom har Sucker Punch lagt in en närstridskamera som gör att striderna ser häftiga ut, men som gör det svårt att hålla reda på vart fienderna håller hus. Av den anledningen är det bättre att hålla sig till elskjutandet i den mån det går – även om känslan i närstridandet är mycket bra.
   Eftersom Cole har fått behålla ett antal krafter från det första äventyret är det inledningsvis lätt att känna sig kaxig. Mot några enstaka fiender är det ingen större fara att anfalla först och tänka senare, men mot lite större grupper slutar sådana anfall ofta med en snabb död eller reträtt.
Variationsskapande fantasi
Med lite tanke bakom anfallen går det däremot att överraska och slå ut fienderna på en mängd olika sätt. När kraftarsenalen växer sig större blir möjligheterna dessutom ännu större. Exempelvis går ett uppdrag ut på att slå ut en karavan med fiendesoldater och deras bilar. Ett alternativ är att på säkert avstånd prickskjuta fienderna och sedan ta hand om bilarna, ett annat är att glida förbi på elledningar och fylla deras väg med granater. Min personliga favorit är dock att ställa Cole mitt framför karavanen och dra iväg en extremt kraftfull superattack som utplånar allt i närheten.
   Det är just denna variation som lyfter Infamous 2. Ett vanligt klagomål på föregångaren var uppdragsvariationen, något som till viss del har rättats till nu. Vid sidan av de valfria miniuppdragen är det få uppdrag som upprepar sig, även om de flesta i grunden går ut på att ta sig till en plats och besegra alla fiender där. Variationen kommer istället ifrån hur spelaren väljer att tackla uppdragen. På så sätt är det spelarens fantasi som avgör hur underhållande och varierat Infamous 2 blir.
   Något som däremot irriterar med uppdragsdesignen är allt springande. Vissa uppdrag är riktigt korkat upplagda vad gäller startplatsen och vart det ska utföras. Överlag är det ingen fara, men när ett uppdrag som startas på västra sidan av kartan går ut på att ta bilder på stadens östra del kommer irritationen krypande.
ugc
Det egenskapade innehållet kan skilja sig rejält från de vanliga uppdragen.
Flummigt extrajobb
Något som förbättrar både underhållning och variation är det så kallade UGC-läget. Här kan spelare över hela världen skapa och ladda upp sina egna uppdrag. Verktyget är dessvärre oväntat avancerat och det krävs en hel del tid för att skapa något imponerande. De provuppdrag som Sucker Punch har lagt med på skivan bådar dock gott då de tack vare sin humoristiska ton skiljer sig stort från spelets regelrätta uppdrag. Efter att ha utfört ett UGC-uppdrag kan man betygsätta det, lägga till i favoriter och rekommendera det till andra.
Mer och bättre
Bigger, better, more badass – ett töntigt amerikanskt uttryck som passar väl som beskrivning på Infamous 2. Spelet är väldigt likt sin föregångare, men bättre på allt. Grafiken är snyggare, spelvärlden roligare, kontrollen smidigare, karaktärerna mer levande och Coles krafter häftigare. Äventyret är dock lite ojämnt. Inledningen och avslutningen inget annat än lysande, men vissa delar av mellanpartiet går på tomgång. Dessutom går det att klaga på uppdragsvariationen om man är gnällig.
   Totalt sett är Infamous 2 en lyckad uppföljare som är ett måste för alla som gillade föregångaren, eller superhjältespel för den delen. De som hade svårt för det första spelet kommer med all sannolikhet inte tycka om Coles äventyr nu heller, men personligen hade jag inte en enda tråkig minut i San Marais.
Vi fick spelet av Nordisk Film.
2 Kommentarer
Kommenterar som gäst
5fa50a1aa24bb341166d76f49d582fa1
Genre
Action
Utgivare
SCEA
Utvecklare
Sucker Punch
Plattform
Playstation 3
Prisjakt
Release
2011-06-08
Sammanfattning
plus
  1. Härlig stad
  2. Enorm frihet
  3. Häftiga krafter
  4. Förfinad kontroll
  5. Imponerande ljuseffekter
  6. Snygga mellansekvenser
  7. Huvudkaraktärerna har blivit djupare
minus
  1. Svartvita moralfrågor
  2. En del transportsträckor
  3. Ett par onödiga krafter
  4. Ogenomtänkta närstrider
  5. Småbuggigt
8

Slutsats

Infamous 2 är en väldigt säker uppföljare som inte gör några drastiska ändringar jämfört med ettan. Lyckligtvis håller upplägget från det första spelet fortfarande, och tack vare bättre grafik, en roligare och mer varierad värld, häftigare krafter och smidigare kontroll blir Infamous 2 en underhållande resa för alla som gillade föregångaren. Spelet är egentligen långt ifrån felfritt, men tack vare det höga underhållningsvärdet är det lätt att se förbi problemen.
Bilder
infamous2playstation3ps31301500030067
infamous2playstation3ps31301500030068
infamous2playstation3ps31301500030069
infamous2playstation3ps3032
infamous2playstation3ps3033
infamous2_1
infamous2_2
infamous2playstation3ps3008
infamous2playstation3ps3009
infamous2playstation3ps3011
infamous2playstation3ps3010
infamous2playstation3ps32
infamous2playstation3ps33
infamous2playstation3ps34
infamous2playstation3ps35
infamous2playstation3ps36
infamous2playstation3ps37
infamous2playstation3ps38
5407655635_236fe37d70_b
5407656799_b41b7f0f8b_b
5408269158_5ddeaa6faa_b
5408267914_d1368c5a9d_b
5407660187_a30b3f3901_b
5407657505_b9cc3f5d5b_b
#inlineditbutton