Övergulligt plattformsspel baserat på garn. Ja, garn.
Gulliga plattformsspel är oftast dömda till att stämplas som barnspel, oavsett om de egentligen är riktade till en betydligt större målgrupp för att de är tillräckligt bra. Kirby's Epic Yarn är tillräckligt bra, men samtidigt extremt barninriktat.
Berättande som Teletubbies
Vad sägs om den här inledningen; Kirby är hungrig och ser ett äpple, men det visar sig vara ett magiskt äpple som sitter fast på en ond trollkarl. Kirby sugs därför in i en strumpa, till en annan värld. I en av de följande mellansekvenserna utspelar sig följande handling: Kirby är hungrig och klättrar i ett träd. Kompisen Flurry skakar i trädet. Kirby ramlar ner från trädet. Kirby blir arg. Kirby jagar Flurry. Slut.
Det är samma sorts upphuggna och meningslösa sekvenser som kan ses i "moderna" barnprogram som Teletubbies.
Nästan för gulligt
Storyn är lika knäpp som upplägget är smart. För Kirby's Epic Yarn är betydligt mer än ett snyggt yttre. Temat med garn och knappar går igenom hela spelet och är inte enbart väldigt gulligt och mysigt, det är också smart implementerat. Alla monster och Kirby själv ser ut att vara gjord av en liten formad garntråd. Banorna är minst lika gulliga som allt annat. Till och med bossarna är gulliga. Den är så mycket pastellfärger och gulligull att det nästan blir för mycket.

Banorna i Kirby är färgrika och för det mesta riktigt finurliga.
Förvandlande garn
Kirby kan, förutom att hoppa, kasta iväg ett liten garnsnöre. Snöret kan användas för att besegra fiender, eller rulla ihop dem till bollar som sedan kan kastas iväg på andra fiender. Kirby kan också svinga sig i snöret eller fästa det vid knappar och dragkedjor, dra i dem och på så sätt ändra banans utseende.
Med två tryck åt höger eller vänster blir Kirby en liten garnbil som kan ta sig framåt lite snabbare och genom att trycka neråt när han hoppar blir han en tyngd som skadar fiender under sig. Ett extra tryck på hoppknappen i luften gör honom till en fallskärm som sakta svävar mot marken.
Dessutom förvandlar Kirby sig ibland till stora fordon som helt förändrar en banas upplägg. En stor stridsvagn som ska skjuta ner fiender, ett tåg som måste få räls utplacerad framför sig eller en bil som ska försöka komma i mål så fort som möjligt.
Lite för enkelt
Det finns gott om olika fiender och faror på banorna, men spelet är väldigt förlåtande och enkelt. Du måste klanta dig ordentligt för att dö under de första timmarna. Det är egentligen framför allt om du försöker hitta allt på banorna eller bestämmer dig för att klara alla de många och roliga minispelen som du får en ordentlig utmaning. Det är annars en av spelets större brister.

På vissa banor kan man komma åt plattformar genom att dra åt snören eller dra i dragkedjor.
Samarbeta med barn
En stor trevlig bonus med spelet är att det kan spelas igenom med en vän i ett samarbetsläge. Vännen styr då Kirbys kompis Prince Fluff som kontrolleras på samma sätt. Det går att plocka upp och kasta iväg varandra och det händer att man råkar ge kompisen en knuff vid fel tillfälle, men över lag är det betoning på samarbete och sällan irriterande att vara två samtidigt. Det blir ännu roligare än att spela själv och gör spelet till ett utmärkt förälder- och barnspel.
Nära nian
Jag gillar den grafiska stilen, de finurliga idéerna och samarbetsläget gör mycket för att det ska ta det där extra steget. Dessutom är det riktigt innehållsrikt med 50 banor och nästan 100 minispel som i de flesta fall är riktigt kul. Det är väldigt nära en nia, men når inte riktigt dit. I slutändan är det lite för dålig utmaning för att engagera.
Vi fick spelet från Bergsala.