Rutiga strider
I grunden består det av strider som utspelar sig på ett ganska stort rutnät där din grupp av enheter ska besegra fienden i turordningsbaserade strider. Varje enhet styrs för sig och kan förutom att flytta sig runt på rutorna ett bestämt antal steg också utföra handlingar som att attackera med närstridsvapen eller avståndsvapen, använda magier, föremål eller specialförmågor.

Vapen kräver färdighet
Det finns gott om regler och funktioner i spelet som inte alltid är så logiska eller lätta att ens uppfatta. En krigare är till exempel helt värdelös på att hantera alla vapen om inte han eller hon har den färdigheten. Det gäller med andra ord att planera striderna noga och med en mindre armé till ditt förfogande så kan det bli svårt att hålla koll på vem som är bra på vad och vilken sorts utrustning de har för tillfället.

Menyer och handling
Förutom strider med mängder av olika enheter med ännu fler olika förmågor och för- och nackdelar består spelet av två saker: mellansekvenser där handlingen berättas i textform och menybläddrande. Handlingen håller en ganska hög nivå och jag lever mig in i berättelsen om de olika fraktionernas kamp och de unga huvudpersonerna.

Fast som jag
Svårighetsgraden är också ganska högt uppskruvad och om du inte lär dig systemet ganska snabbt så kommer det bli tufft för dig när dina enheter dör på slagfältet och du har att välja mellan att offra dem eller starta om en strid som redan pågått i 20 minuter. Här gäller det ibland att snabbt använda "chariot"-systemet som låter dig bläddra upp till 50 händelser bakåt i tiden. Väldigt trösterikt i långa, hårda strider.
   Om du är beredd på att det är tidskrävande och lite svårt och inte blir avskräckt av allt menybläddrande så finns det en chans att du blir lika fast i Tactics Ogre som jag blivit. Jag stör mig på att det tar sådan tid att spela och menyerna hade verkligen kunnat göras smidigare och mer intuitiva, men det är en omfångsrik spelupplevelse som är värd din tid.