Marvel vs Capcom 3 Fate of Two Worlds
Skrevs 2011-02-16 18:49:00 av P-A Knutsson
Fyrverkeri eller beat em up?
Marvel vs Capcom-serien har alltid varit Street Fighter-spelens flashiga syskon, där häftiga och färgglada combos har prioriterats framför realism och extrem fingerfärdighet. Därmed inte sagt att MvC är en lättspelad knapphamrare, snarare det motsatta. I denna trea hittas dock flera förändringar – frågan är om de är negativa eller positiva?
Slagsmål på röda mattan
Vi är vana att se Chris Redfield försöka tända eld på Albert Wesker eller Ryu slunga en hadouken mot Chun-Li, men att Dante från Devil May Cry får smisk av Spindelmannen är inte fullt lika vanligt. För att inte tala om när ett pratande huvud med armar i öronen slänger iväg Amaterasu från Okami.
   Oavsett om man är ett stort fan av både Marvel och Capcom, eller knappt vet vilka alster som företagen ligger bakom, kommer karaktärsutbudet i MvC 3 att ringa många igenkännande klockor. Med karaktärer från flera stora Capcom-serier och de största seriehjältarna från Marvels universum innehåller MvC 3 något för alla smaker.
   I vanlig ordning kan karaktärerna delas in i klassiska roller som svag men snabb och långsam men stark. Något som sticker ut är deras attacker som oftast är hämtade rakt från spelen de hör hemma i. I klarspråk betyder detta till exempel att Chris har tillgång till alltifrån en kniv till en eldkastare, medan Haggar från Final Fight gärna plockar upp ett stålrör att misshandla motståndaren med.
29
Tvåsiffriga slagkombinationer är vardagsmat för duktiga spelare.
Snabba epilepsianfall
Det som ger en käftsmäll på alla utstickande hakor i genren är det smått absurda tempot. Med fighter som bäst beskrivs som ett fyrverkeri av välanimerade karaktärer, färgsprakande kombinationer och serieinspirerade ljudtexter bjuder MvC 3 på en unik spelupplevelse.
   Inledningsvis kan det kaotiska tempot verka avskräckande för ovana MvC-spelare, men trots alla galna attackkombinationer som kan kedjas ihop i en halv oändlighet har spelaren alltid full kontroll över sin karaktär. Eller karaktärer rättare sagt. Precis som i föregångarna ska spelaren skapa ett lag bestående av tre karaktärer som kan taggas in och ut ur matcherna. Det är därför viktigt att tänka taktisk och bygga ett team som väger upp varandras svagheter, för att på så sätt skapa en möjlighet att vända matcher genom att byta in en karaktär som motståndaren har svårt för.
Vända på steken
Ett annat sätt att vända matchbilden är den nytillkomna funktionen X-factor. Genom att hålla in de fyra huvudslagknapparna samtidigt aktiveras ett läge där en del av hälsan sakta återfås, attacker blir kraftfullare och försvaret blir bättre. X-factor kan bara aktiveras en gång per match och varar längre om ens lagkamrater är besegrade, så det gäller att använda funktionen vid rätt tidpunkt. Generellt sett är jag inget jättefan av denna finess, även om den ger fighterna ett extra lager av taktik.
thwonk
Thwook!! gör ont.
Nu för alla
Det mest anmärkningsvärda med MvC 3 är dock hur välanpassat det är för både beat ’em up-fanatiker och slöspelare med hyfsad koll. Tack vare den smidiga kontrollen och det överlag genomtänkta utbudet av slagskämpar är det lätt att starta en match och ha riktigt kul.
   För ovana (eller dåliga) spelare som vill se många häftiga attacker finns det dessutom ett simpelt kontrolläge som gör att specialattacker bara ligger ett knapptryck bort. Kul i början, trist i längden – men ett utmärkt sätt att bli introducerad till genren.
   Om en slöspelare möter en veteran får den förstnämnda däremot förbereda sig på storsmisk. Precis som det ska vara med andra ord. Om två duktiga spelare möter varandra är det en wow-framkallande njutning, även om Super Street Fighter 4 och BlazBlue: Continuum Shift passar bättre för riktigt seriösa tävlingar tack vare karaktärsbalansen.
Mindre är mer
Något noterbart är att karaktärsutbudet har krympt en hel del sedan del två, från 56 till det något mer blygsamma 36. Det positiva med det minskade utbudet är att de valbara karaktärerna nu känns mer genomarbetade och relativt balanserade. Tyvärr finns det ett par figurer som är lite väl starka, något som blir extra uppenbart online eller när tre av dessa används i samma lag. Som tur är lever vi i en värld av uppdateringar, så det mycket möjligt att vissa attacker balanseras under de närmaste veckorna.
eld
Bild:Med tanke på hur DLC-kära Capcom är så lär vi dessutom snart se en handfull nya kämpar för en extra slant. Redan nu är Jill Valentine bekräftad.
Ytligt djup
Tyvärr står ett ganska tomt spel vid sidan av det lyckade fightingsystemet. Förutom en riktigt välfylld sektion med extramaterial innehåller huvudmenyn endast de grundläggande alternativen man kan förvänta sig av ett beat ’em up. Det går att spela ett simpelt storyläge ensam eller möta en kompis, eller spela online.
   Vid sidan av arkaddelen finns det även ett uppdragsläge. Detta kan dessvärre bäst beskrivas som ett glorifierat träningspass där olika attacker och kombinationer ska utföras på en i regel stillastående motståndare. Användbart, javisst – men det kunde lika gärna ha varit en del av det alternativ i huvudmenyn som heter just träning.
   Även innehållet i onlineläget lämnar en del att önska, även om det som finns med fungerar mycket bra. Det går att spela rankade och vänskapsmatcher och se mängder med statistik, men det är inte möjligt att se andras matcher eller repriser – inte ens om man sitter i en lobby och väntar på sin tur att slåss. Trevligt nog verkar nätkoden i alla fall vara klockren och jag har varken stött på lagg eller problem att hitta motståndare.
En underhållande epilepsichock
Marvel vs Capcom 3 är snabbt, snyggt och utmanande. Men framförallt är det kul, riktigt jäkla kul. Oavsett om jag spelar online, mot vänner eller ensam är det riktigt underhållande att se alla kända ansikten och deras absurda specialattacker.
   Att huvudmenyn ekar tom och att vissa karaktärer är obalanserade är irriterande brister som hindrar MvC 3 att nå de högsta betygen, men titeln är ändå ett måste för alla som har minsta intresse av beat ’em up – oavsett om ni är proffs eller nybörjare.
Vi fick ett exemplar av spelet från PAN Vision.
2 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • member_male
    Dante Trevligt! Till skillnad ifrån mig som... 2011-02-24
    • zombie5
      cmd Onlinedelen är ett stort problem när ... 2011-02-25
zombie5

cmd

Spelar just nu!
c521b6a742d43a8186c8cb9276b03c78
Genre
fighting,Sidscrollande
Utgivare
Capcom
Utvecklare
Capcom
Plattform
Playstation 3, Xbox 360
Prisjakt
Release
2011-02-18
Sammanfattning
plus
  1. Snabba och läckra strider
  2. Smart kontrollupplägg
  3. Lyckad grafisk stil
  4. Välfungerande online
  5. Kul extramaterial
  6. Bra karaktärsutbud
minus
  1. Outvecklat uppdragsläge
  2. Vissa balansproblem
  3. Extremt tomma menyer
8

Slutsats

Marvel vs Capcom har alltid varit Street Fighter-spelens flashiga syskon, där häftiga och färgglada combos har varit viktigare än realism och extrem fingerfärdighet. Därmed inte sagt att MvC är för okunniga knapphamrare, snarare det motsatta. Denna trea är däremot oväntat snäll mot nybörjare – samtidigt som det finns ett stort djup för de som verkligen vill bemästra spelsystemet. Marvel vs Capcom 3 är med andra ord ytterligare ett suveränt tillskott i en genre som har växt till sig rejält på senare åt.
Bilder
marvelvscapcom3fateoftwoworldsplaystation3ps3052
marvelvscapcom3fateoftwoworldsplaystation3ps3053
marvelvscapcom3fateoftwoworldsplaystation3ps3054
marvelvscapcom3fateoftwoworldsplaystation3ps3055
marvelvscapcom3fateoftwoworldsplaystation3ps3057
marvelvscapcom3fateoftwoworldsplaystation3ps3058
marvelvscapcom3fateoftwoworldsplaystation3ps3059
marvelvscapcom3fateoftwoworldsplaystation3ps3060
marvelvscapcom3fateoftwoworldsplaystation3ps3061
marvelvscapcom3fateoftwoworldsplaystation3ps3062
marvelvscapcom3fateoftwoworldsplaystation3ps3063
marvelvscapcom3fateoftwoworldsplaystation3ps3064
marvelvscapcom3fateoftwoworldsplaystation3ps3065
#inlineditbutton