Gran Turismo 5
Skrevs 2010-12-02 18:24:00 av P-A Knutsson
Vår GT-expert har detaljtestat Polyphonys femma.
Fem år, trettiosju förseningar och sexhundrasextio miljoner kronor senare är Gran Turismo 5 äntligen här. Frågan är om spelet ens har en chans att motsvara de enorma förväntningar som har byggts upp ända sedan PS3:an utannonserades.
gtflash
Sunday Cup
Gran Turismo Life. 20 000 krediter ska spenderas på ett lagom vråligt åk. Jag väljer en begagnad Hyundai Tiburon för 10 000 kr och trimmar upp den med lite nya delar. Med en nostalgisk tår i ögat tar jag mig till Sunday Cup, där det visar sig att min koreanska plåtburk oväntat nog rullar fram riktigt bra. De andra sju bilarna i startfältet körs om redan efter en kurva eller två. Enkel vinst.
En trög start
Fast det känns inte helt rätt. Eller rättare sagt; det känns precis som förr – på ett negativt sätt. Körkänslan är tveksam och det härliga racingsuget saknas till stor del. Dessutom syns tydliga ”köra i led”-tendenser hos motståndarna. Det inledande intrycket av GT5 är med andra ord en besvikelse.
   Denna känsla sitter kvar ett litet tag, men efter att ett antal race är avverkade och bättre bilar införskaffade och upptrimmade växer spelet rejält – och fortsätter att växa i många timmar framöver.
   Till skillnad från exempelvis inledningen i Forza 3 är GT5 bökigare, inte lika strömlinjeformat. Man får leta upp tävlingar, bilar och uppgraderingar själv istället för att få allting serverat på ett silverfat som i Microsofts simulator. För GT-fans är det här inget större problem, men för mer ovana förare kan startsträckan vara jobbig.
gt1
Större delen av min speltid spenderades med en handkontroll, vilket fungerade alldeles utmärkt. Däremot är spelet helt klart ett snäpp vassare med ratt, synd bara att det är så bökigt att använda.
Snurriga menyer på fel plats
Den höga starttröskeln blir inte bättre av spelets virriga och sega menyer. Att klicka fram och tillbaka i menyerna för att välja en bil, trimma upp den och starta ett race är onödigt omständligt och tidsödande.
   Att Polyphony inte har lagt in genvägar till tävlingarna, trimmandet och garaget på varje skärm är ett mysterium.
   Dessutom hittas vissa inställningar och alternativ inte alls där man förväntar sig, jag fick till och med fråga om hjälp för att hitta menyn där körhjälpen stängs av. Efter ett par timmar är menyproblematiken dock glömd – vilket är i samma veva som GT5 börjar klättra upp på tronen som det bästa racingspelet hittills.
En bilsimulator i högsta klass
Trots den struliga inledningen lyfter GT5:s trumfkort, bilfysiken, spelet mot toppen. Varje bil känns unik och det är en stor skillnad mellan att ratta runt en Renault Clio och en Subaru Impreza. För att inte tala om racingmonster som en topptrimmad Dodge Viper.
   Det intressanta är att till och med pluttbilar som mm-R Cup Car har en helt egen fysik. Sedan har vi olika specialtävlingar som go-kart, Nascar och rally. Rally-delen är tyvärr lika tveksam som vanligt, men den är ändå ett trevligt tillskott. Nascar-delen är däremot till och med bättre än de renodlade Nascar-spel som finns, vilket i och för sig inte är någon större bedrift.
   Tack vare den stora variationen i bilarna och de olika bilsporterna bjuder GT5 hela tiden på något nytt och blir aldrig långtråkigt – snarare det motsatta. ”Jag ska bara”-faktorn är mycket hög och mina spelsessioner blir ofta längre än tänkt.
gt2
För den som inte vill lägga ner massor med tid på GT-läget finns ett enkelt arkadläge. Fast håller man till där är det bättre att köpa något annat spel, Barbie Island Princess till exempel.
Förbättrade reliker
Vid sidan av den lysande bilfysiken är det framförallt motståndarnas AI som har slipats till i denna femma. Jag har alltid gillat GT-serien, men det går inte att försvara det led av kylskåp som föregångarna stoltserade med.
   Även om motståndarna gärna håller sig till racinglinjen är de märkbart smartare än tidigare. De gör inga överdrivna manövrar för att försöka blockera, köra om eller tackla dig, men de använder slipstream och försöker köra om varandra när det finns tillfälle. Ibland tar de även i för mycket och gör misstag, vilket resulterar i avåkningar och krockar. De ökända leden finns till viss del kvar, men körfältet är betydligt mer levande än förr.
Tveksamma val
Däremot finns det en rad tveksamma designbeslut kvar i spelet, plus att ett par nya har tillkommit. Exempelvis går de första racen fortfarande mest ut på att hitta en tillåten bil och sedan trimma upp den tillräckligt mycket för att vinna.
   Problemet är att det är väldigt svårt att få en bil som är jämbördig med motståndarna, så loppet är i regel vunnet efter en kurva med en bra bil. Detta problem försvinner lite senare i karriärläget då det inte räcker med en topptrimmad bil för att vinna.
   En ny tveksamhet är nivåsystemet. Det fungerar på så sätt att varje avklarat race ger erfarenhetspoäng, och ju högre nivå man når desto fler race och bilar blir tillgängliga. Systemet fungerar egentligen bra, förutom ett par korkade beslut som att skademodelleringen inte låses upp förrän på den högsta nivån.
gt3
GT5 innehållet ett djupt fotoläge där bilder kan tas i både repriser och i ett speciellt fotorum. Bilderna kan sedan exporteras till datorn via USB-minne, Facebook eller Picasa.
Grafik i topp- och mellanklass
Vad gäller grafiken imponerar och sviker GT5 på samma gång. Banornas utseende är inte särskilt fantasirikt, men eftersom de till stor del är baserade på riktiga racingbanor är det dumt att klaga. På stadsbanorna är det dock svårt att inte tappa hakan över hur otroligt detaljerade omgivningarna är. Även specialtävlingar som nattrace i Italien och rallyåkande i snö är fruktansvärt läckra.
   Det yttre är dock något ojämnt. Det är framförallt de nygjorda banorna som ser fantastiska ut, medan vissa partier från ett par äldre banor mest verkar vara upputsade PS2-miljöer. Detta märks knappt när det går snabbt, men saktar man ner är det inte helt ovanligt att se en del lågupplösta och platta texturer.
   Det är uppenbart att bilarna stått i fokus. Spelets 200 premiumbilar slår alla konkurrenter med råge och är nästan överdrivet detaljerade. Steget ner till standardbilarna är märkbart, men inte särskilt störande. Det finns ett par riktigt risiga modeller och lågupplösta detaljer, men överlag står sig även standardbilarna bra jämte fordonen i andra bilspel.
Ett välfyllt museum
Något som kommer att tilltala alla bilfantaster är det jättemuseum som Polyphony har lagt in i spelet. Här hittas till exempel bilder och information om världens första bilannons från 1888, den gamle japanske kejsaren Hirohitos bil, Japans officiella bil till OS i Mexico 1968, gamla tävlingsbilder från 1930-talets Nürburgring med mycket mera.
   I vanlig ordning finns det även en absurd mängd information om varje bil i själva speldelen. Dessutom berättar Sebastien Loeb och Jeff Gordon om vad som utmärker deras respektive bilsporter. GT5 är helt enkelt en utmärkt uppslagsbok.
gt4
Skillnaden mellan standard- och premiumbilarna är märkbar – men inte störande.
Ett lovande men ofärdigt onlinesystem
GT5 är seriens första riktiga onlinesteg, vilket tyvärr märks. Onlinemenyn består av en bunt lobbys där man får hoppas att den man hoppar in i har vettigt folk i sig och att ett nytt race snart är på gång. Det går att se hur många som är i ett onlinerum och hur deras uppkoppling är, men inte mycket mer än så.
   Det går att skapa egna rum, men lösenordsskydd och kompisinbjudningar saknas. Däremot går det att ställa in vilka bilar som får användas, bestraffningar och bestämma vilken körhjälp som ska vara inställd. Självklart går det även att välja bana och antal varv, samt om man vill köra ett regelrätt race eller bara åka fritt.
   Det som imponerar mest med onlinebiten är dock communityfunktionen. Det går att skicka bilar till ens kompisar, samt se hur alla på ens vänlista ligger till i spelet; hur långt de har kört, vilken nivå de ligger på, vilka tävlingar som är avklarade med mycket mera.
Det bästa försöket hittills
Inledningsvis känns GT5 som en liten besvikelse. Det är framförallt det trista startutbudet av bilar som gör att körkänslan blir lite platt. En gammal rostig Hyundai är helt enkelt inte särskilt kul att köra. Efter att ha klarat de första cuperna och köpt bättre bilar växer dock spelupplevelsen rejält.
   Det man ska veta är att GT5 inte är något actionfyllt bilspel som passar utmärkt att spela en kvart eller två. För att spelet ska nå sin fulla rätt ska en hel del tid investeras. Väldigt mycket tid till och med. När detta skrivs har knappt nått nivå 20 av 40, trots att jag har spelat en stor mängd timmar.
   Alla som är redo att investera den tiden som Gran Turismo 5 kräver kommer att belönas med den bästa bilsimulatorn hittills. Det finns en rad detaljer som kunde och borde ha varit bättre, men totalt sett väger spelets positiva sidor tyngst.
Vi fick ett exemplar av spelet från Nordisk Film.
12 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • member_male
    mitt hus1 Kollade runt på GT5 forumet och såg e... 2010-12-05
  • member_male
    mitt hus1 Ett 15 årigt GT fan här ;) hoppas at... 2010-12-05
  • image
    ninja x Väl sammanfattat. Dina första meni... 2010-12-05
  • member_male
    Von Flodino Det är vid sådana tillfällen man ångr... 2010-12-04
  • comment
    Seaburger Bilspel är egentligen inte riktigt mi... 2010-12-03
  • n5904254927831528619
    elusive Barbie Island Princess, klockrent! Ha... 2010-12-02
  • bbomolin
    LUTFiSK FoX Härligt P-A. Fick du skriva om GT5 al... 2010-12-02
45363bbc44ec8c0dbd48da8ed69b403a
Genre
Racing
Utgivare
Sony
Utvecklare
Polyphony Digital
Plattform
Playstation 3
Prisjakt
Release
2010-11-24
Sammanfattning
plus
  1. Enormt djup
  2. Fantastisk körkänsla
  3. Sanslöst snygga bilar
  4. Nascar-delen
  5. Gokart-racen
  6. Fotoläget
  7. Bra communitystöd
  8. Museet
minus
  1. Ojämn grafik
  2. Seg start
  3. Halvdan rally-del
  4. Omständliga menyer
  5. Korkat upplåsningsupplägg
  6. Ett par race som bara är jobbiga
9

Slutsats

Gran Turismo 5 är en bilsimulator fylld till bredden med bilar, banor och tävlingar. Spelets främsta egenskap är den lysande körkänslan och de fruktansvärt snygga premiumbilarna, men intrycket dras ned av omständliga menyer och en seg start. GT5 kräver en hel del tid för att växa, men alla som är redo att investera den tid som krävs kommer att belönas med den bästa bilsimulatorn hittills.
Bilder
564814200707112253007big
564814200707112251562big
564814200707112251200big
564814200707112251491big
564814200707112258400big
564814200707112257513big
564814200707112257132big
564814200707112256391big
564814200707112252324big
564814200707112252405big
564814200707112252233big
gt5490639111358f1a31ccco
gt54906391145b0a086466fo
gt54906979050084c310bfeo
gt54906979240eb5926a7e1o
granturismo5playstation3ps3001
granturismo5playstation3ps3002
granturismo5playstation3ps3003
granturismo5playstation3ps3004
granturismo5playstation3ps3005
granturismo5playstation3ps3006
granturismo5playstation3ps3007
granturismo5playstation3ps3008
granturismo5playstation3ps3009
Tekniskt babbel
En stor säljpunkt för GT5 har varit 1080p-upplösning i 60 bilder per sekund, en bedrift som enbart två konsolspel har lyckats med tidigare: Ridge Racer 7 och Wipeout HD.

Nu är det dock så att GT5 inte riktigt klarar av Full HD-upplösning, utan bilden skalas upp något för att nå målet. Grundupplösningen i 1080p är dock ändå 50% högre än 720p-läget, och varken AA eller skärmuppdateringen lider av detta.

För spelaren märks detta främst i en väldigt ren och tydlig bild som i stort sett helt saknar flimriga kanter och ojämn bilduppdatering. Det finns dock vissa problem med screentearing.
#inlineditbutton