 |
Bakugan: Defenders Of The Core Skrevs 2010-11-25 13:32:00 av Karl Sjöberg
En enformig och halvfärdig upplevelse.
Jag hade faktiskt aldrig hört talas om Bakugan innan jag fick uppgiften att recensera det här spelet. Efter en snabb googling så visade det sig att jag måste vara både blind och döv. Det är nämligen ännu ett jättefenomen med filmer, spel, leksaker och serier från Japan.
Har vi hört den förut?
Du gör din egna karaktär och ger dig ut i ett äventyr för att stoppa en ond organisation som tar över världen. För att göra det måste du använda Bakugans som är monster av olika slag. Genom att slåss med dessa så löser man viktiga konflikter.
Under resans gång så stöter du på nya vänner och hittar nya Bakugans och det finns olika sorters typer: eldtyper, vattentyper osv. Olika typer är starka mot vissa, och svaga mot andra. Efter ett tag så har de växt sig starkare och kan utvecklas vilket gör det lättare för dig om du vill stoppa den onda organisationen som tar över världen, de är nämligen också hejare på det här med Bakugan (prova att ersätta ordet "Bakugan" med "Pokemon" i föregående stycket så får du ett annat jättefenomen).
 "Bakugan Brawl!"
Kräver kunskap
Efter att du har gjort en karaktär så kastas du hastigt in i handlingen och jag är lika konfunderad över spelet nu i slutet som jag var i början. Handlingen är egentligen väldigt simpel, men den berättas och framförs på ett konstigt och förvirrande sätt och det händer alltför många saker som inte har någon förklaring samtidigt som den intetsägande dialogen inte gör mycket för att få dig att förstå. Det framgår tydligt att spelet lämpar sig till Bakugan-fans och ur en främmandes perspektiv så är handlingen ointressant.
 Din nemesis Spectra gör sitt bästa för att göra livet surt för "The Resistance".
Åldrad grafik
Grafiken är också riktigt tråkig. Vissa Bakugans är ganska välgjorda och den cel-shadade grafiken kan göra sig bra ibland men de flesta detaljer, texturer och animationer är riktigt dåliga. Vissa miljöer skulle nästan kunna vara från förra generationens konsoler.
Ljudet är inte heller bra. Vissa ljudeffekter, i synnerhet i strid, känns malplacerade och volymen på de olika ljuden i spelet är oftast dåligt mixade. Rösterna överröstas nästan av musiken i filmerna och vissa ljudeffekter låter högt när det borde låta lägre och vice versa. Det går att mixa om ljudvolymer i spelet, men det känns ändå som att någon borde ha lagt märke till det här.
 Stealth-momenten är som en parkpromenad, en synnerligen lugn och ointressant sådan.
Trista promenader
Själva spelandet är en mixad historia. För att besegra den onda organisationen Nexos kan du behöva samla dig lite. Då fungerar din grupps flygplan som en plats där du kan träna dina färdigheter, byta kläder och frisyr, se vad du har samlat på dig och prata med dina virtuella vänner.
Spelet är uppdelat i olika banor och för att ta dig till striden på respektive bana så måste du ta dig igenom en drös med nexospatruller. Du måste smyga runt i Metal Gear Solid-stil och kasta din "Bakugan-ball" för att distrahera vakter och stänga av säkerhetsapparater. Det är inte lika kul som det låter. Det är otroligt lätt och om du blir fasttagen så har du oftast hittat tillräckligt många pass för att du ska gå fri.
I städerna du vandrar omkring i kan du också prata med stadsborna. De klagar framförallt på hur Nexos skapar diverse problem för dem, och på så sätt kan du upptäcka hur roliga fördomar utvecklarna har gentemot spelets olika nationaliteter.
 Det kan vara en bra strategi att först förstöra fiendens Nexos-kristaller i en strid.
Givande strider
Men i ett spel som Bakugan så är det ändå striderna som är själva höjdpunkten. Och striderna har en del riktigt bra idéer. Innan en strid börjar så kan du byta Bakugans så att du har en som passar att använda mot dina motståndare. Du kan också uppgradera dem och sätta ut olika byggnader på slagfältet kallade holograms som helar dig och skadar dina motståndare.
När väl striden börjar så är det traditionell button-mashing som gäller och du kan slå snabba slag, hårda slag, blockera och skjuta. Vissa strider är faktiskt roliga och en del kan vara riktigt utmanande. Tyvärr så betyder inte det alltid att det fungerar helt felfritt. Du märker snabbt att block-systemet inte riktigt fungerar som det borde göra, och det är lätt att bli frustrerad när din Bakugan inte blockar de attacker som den borde göra. Dessutom är motståndares AI inte speciellt bra.
Striderna i spelet är dock spelets starka sida, och det kan bli riktigt roligt att spela multiplayer med en kompis i soffan.
 Nationalitetskarikatyrerna är underhållande.
Inte rekommenderat
Men i slutändan så är det tydligt att Bakugan: Defenders Of The Core för fans och/eller barn. Spelet, i synnerhet utanför striderna, är alltför simpelt och om du inte kan något om Bakugan så förstår du antagligen inte så mycket. Det gör du kanske inte ens om du har Bakugan-kunskap heller. Spelet är fult, enformigt, oengegerande och det känns som om speltestarna tog en rejäl kaffepaus när de skulle testat Bakugan. Men det kan bli riktigt kul med ett gäng kompisar i soffan. Det finns lite olika multiplayer-lägen och de kan bli väldigt roliga. Men i slutändan handlar det mest om hur roligt du själv väljer att göra det.
Vi fick ett exemplar av spelet från Activision.
Tar över världen i Civilization V och väntar på att Steam ska släppa Grim Fandango och The Neverhood. Spelar trummor i bandet Sol.
|
|
Stealth-sektionerna är som en parkpromenad, en synnerligen lugn och ointressant sådan. |
|

|
 |