Assassins Creed Brotherhood
Skrevs 2010-11-24 00:00:00 av Joakim Magnå
Ezios äventyr fortsätter med bravur i Rom.
Assassin's Creed II avslutas med att Ezio de Auditore famlar efter ytterligare svar efter finalens dramatiska avslöjande. Som de flesta spelare vill han helt enkelt ha mer. Nya Brotherhood tar också vid på ungefär samma ställe där föregångaren satte punkt och är just den direkta fortsättning många av oss hoppats på.
ACRomeSPS02RomeColliseumPassionPlay_1357543963
Desmond Miles, ättling till Altaïr och Ezio, har flytt från Abstergo och tempelriddarna tillsammans med sina kamrater i den nutida lönnmördarorden. De upprättar ett nytt gömställe på en historisk plats väl bekant för renässansens Ezio, vars minnen Desmond alltså återupplever.
   Den vid det här laget något grånade Ezio befinner sig i Rom. Sköna Florens och Venedigs polerade fasader och romantiska gondolfärder har i och med det fått stiga åt sidan för en förfallen och sliten stad präglad av sina otaliga antika ruiner. Där i de kantstötta stenpelarnas huvudstad ger sig Ezio in i en ny uppgörelse med tempelriddarna och den mäktiga familjen Borgia som kontrollerar staden.
Ännu bättre
Det förra spelet var på många sätt en exemplarisk uppföljare, som både lyckades bevara själen från Assassin's Creed och utplåna dess skavanker. Brotherhood bygger med bravur vidare på detta med små men lyckade justeringar.
   Bland annat har striderna slipats till en del. En framgångsrik kontring kan exempelvis nu följas upp med en rad dödliga attacker som gör det möjligt att i ett svep avverka en stor mängd fiender. Därmed elimineras de ibland utdragna bataljerna från tidigare spel i serien. Samtidigt går det inte längre att blockera attacker som kommer bakifrån. Fienderna är också ettrigare och har blivit bättre på att avbryta anfall. Vissa är nu även beridna.
   Känslan i övrigt är den samma. Kontrollen växlar fortfarande mellan att vara underbar och frustrerande när Ezio ibland inte alls gör som man vill.
   Stämningen är som alltid på topp och staden Rom, där merparten av spelet utspelas, är en fantastisk plats i sin karga charm. Ytan är enorm och det är nu möjligt att ta sig runt på hästryggen längs gator och gränder.
   Handlingen i sin tur är välskriven, rappt berättad och har ett skönt driv. Den omtalade och diskuterade framtidstwisten börjar dessutom kännas mer och mer motiverad. Att Ezio är en perfekt huvudperson ska heller inte glömmas. Ena stunden charmör och i den andra hänsynslös mördare, men i slutändan är han lätt att tycka om och framför allt känna med.
8424620100819_162224_4_big_3670222044
Brotherhood flörtar både med Metal Gear Solid och Uncharted när det gäller smyg- och plattformsmomenten.
Massor av vettigt innehåll
Brotherhoods största förtjänst är kanske ändå mängden av vettigt innehåll. Förutom att följa huvudhandlingen finns det nämligen massor av kul att göra. Det går att spendera timmar bara med att vandra omkring och insupa omgivningarna, lösa pussel, samla flaggor och skatter eller utföra några av alla de sidosysslor som finns överallt. Det som skiljer mot andra så kallade open world-spel är att allt har en naturlig koppling till handlingen.
   Möjligheten att sätta ihop och träna en samling lönnmördare blir till exempel en förlängning av vad spelet i stort går ut på, att befria Rom från tempelriddarnas inflytande. Rekryterna kan också kallas in i strid eller för att röja bort vaktposter.
   I samma anda blir de befästa Borgia-tornen som finns runt om i Rom till små äventyrsplatser med unika utmaningar. Där gäller det att osedd smyga in, döda befälhavaren och till sist bränna ner tornet för att på så sätt befria kvarteret. På platsen kan Ezio sedan bygga upp butiker och finansiera verksamheter. Det är smart och belönande speldesign.
   Och det samma kan sägas om både de uppdrag man utför åt Leonardo da Vinci samt de underjordiska Romulus-tillhållen. Här visar utvecklarna upp talanger för att konstruera snillrika smyg- och plattformssekvenser av oerhört hög klass.
Ingen utfyllnad
Resultatet är ett spel där kvantitet, bredd och variation är presenter och kvalitet omslagspapper. Visst går vissa uppdrag på rutin och det är frustrerande när tempot blir för högt för vad kontrollschemat egentligen klarar av. Även tekniskt brister det ibland med en jojoliknande bilduppdatering, grafikbuggar och objekt som laddas in alldeles för långsamt.
   Men det är småsaker i ett spel som trots en ständig ström av intryck och innehåll nästan saknar utfyllnad. Det är en prestation där utvecklarnas iver att skapa ständigt lyser igenom, igen och igen. För att vara ett så fritt och massivt spel är Brotherhood i det avseendet unikt. Bara det är en bedrift.
8424620100819_162224_1_big_1486038367
Genom att hjälpa trakasserade romare kan Ezio hittade rekryter till sin lönnmördarorden. De kan sedan kallas in direkt i strid eller för att röja undan hinder i Ezios väg.
Intressant för flera
Den enda pusselbit som inte känns oumbärlig är flerspelarläget. Det är inget större fel på det. Tvärtom bygger det på intressanta och uppfriskande idéer som andra utvecklare borde låta sig inspireras av. Men frågan är om det har tillräckligt djup för att vara något mer än ett tillfälligt tidsfördriv.
   Det som bjuds är i alla fall några varianter på ett spelläge som, i korthet, går ut på att mörda varandra. I grunden är det en tämligen enkelspårig katt och råtta-lek för åtta spelare, alla mot alla eller i lag. Det gäller att smälta in i folkmassan samtidigt som man söker efter sina egna måltavlor. Tanken är inte alls dum och jag gillar verkligen att upplägget gynnar intelligent passivitet med poäng. Men för att det ska vara roligt krävs det att spelarna är med på noterna och ägnar sig åt en viss mängd skådespeleri.
Seriens mästerverk
Assassin's Creed-serien, som för bara några få år sedan debuterade som ett ambitiöst men stelbent projekt, är idag spelunderhållning av allra bästa sort. Intressant är att det aldrig blir tråkigt eller segt trots det fria upplägget. Oavsett om du kämpar mot slutsekvenserna eller bara lallar runt i Roms utkanter och letar renoveringsobjekt är spelet briljant.
   Förmodligen är Assassin's Creed Brotherhood årets mest kompletta spel. Det är definitivt seriens främsta och riktigt sanna mästerverk. Jag tackar och bockar för föreställningen.
Vi fick ett exemplar av spelet från Ubisoft
22 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • image
    ninja x Detta lär nog bli m...tor upplevelse. :) 2010-11-24
  • comment
    Arsenik Bra recension och jag håller med om a... 2010-11-24
    • image
      ninja x Är flaggorna som fjädrarna? 2010-11-24
      • 080cutsmall
        suspekt Flaggor fanns väl i tvåan med? Men ja... 2010-11-24
        • image
          ninja x Nej, det fanns 100 ...karta fick man. :( 2010-11-24
        • comment
          Arsenik Ja det var väl ungefär 500 flaggor ha... 2010-11-24
    • 080cutsmall
      suspekt Jag är ganska klar men har avslutning... 2010-11-24
      • comment
        Arsenik Kör du förresten på att få 100% synk ... 2010-11-24
        • 080cutsmall
          suspekt Just Leondardos maskiner har jag rätt... 2010-11-24
      • comment
        Arsenik Va, finns det kartor för flaggorna? J... 2010-11-24
        • Bild_111
          Niq För mig är fortfarande RDR bättre. Me... 2010-11-24
        • 080cutsmall
          suspekt Kartor dyker upp för både fjädrar och... 2010-11-24
          • comment
            Arsenik Hur fan har jag kunnat missa de karto... 2010-11-24
    • member_male
      Schism Vlad mynt hittar man b.l.a i kistor, ... 2010-11-24
      • comment
        Arsenik Jo jag vet att man kan hitta dem på d... 2010-11-24
  • member_male
    Schism Vill bara tipsa om att byta spoken la... 2010-11-23
080cutsmall

offline suspekt

Journalist i Göteborg. Nu nyhetsreporter på GT/Expressen. Har arbetat på bland annat DN, GP och Hallandsposten. Skribent på Level 7 sedan 2004. Gillar rollspel, shooters och indie.
3ae59539bf3afbe4761d8544f88fd626
Genre
Action
Utgivare
Ubisoft
Utvecklare
Ubisoft
Plattform
Playstation 3, Xbox 360, PC
Prisjakt
Release
2010-11-18
Sammanfattning
plus
  1. Vackra omgivningar
  2. Kul strider
  3. Grymma smyg- och plattformsmoment
  4. Bra handling och huvudperson
minus
  1. En del tekniska problem
  2. Kontrollen är nyckfull
  3. Vissa fantasilösa uppdrag
9

Slutsats

Brotherhood bygger vidare på det utmärkta Assassin's Creed II och gör det bra. Striderna är snabbare och därmed roligare. Det finns fler och bättre renodlade smyg- och plattformssegment. Handlingen håller hög klass och Ezio är härlig i huvudrollen. Brotherhood är ett sällsynt genomarbetat spel där nästan alla pusselbitar faller på plats.
Bilder
ACBMPR084Characterssmall_2592367289
ME0001301345_2
8424620100819_162225_5_big
8424620100819_162224_0_big
8424620100819_162224_1_big
8424620100819_162224_2_big
8424620100819_162224_3_big
8424620100819_162224_4_big
8424620100819_162225_6_big
AssassinsCreedLogo
8424620100819_162224_2_big_80044962
#inlineditbutton