Front Mission Evolved
Skrevs 2010-10-11 10:21:00 av P-A Knutsson
Squares hyllade strategiserie Front Mission gör comeback, denna gång som ett actionspel i tredjeperson.
Att härja runt med kraftfulla robotar är en av mina favoritsysselsättningar i spelens värld. Om de är snabba och smidiga som i Zone of the Enders eller stora och klumpiga som i Armored Core spelar ingen större roll, bara de har tillgång till en stor arsenal av roliga och kraftfulla vapen är jag nöjd. Av den anledningen faller jag inledningsvis pladask för Front Mission Evolved.
En lovande start
Året är 2171 och människan har börjat bygga hissar (!) till enorma radar- och forskningsstationer utanför atmosfären. När en av dessa hissar attackeras dras ingenjören Dylan Ramsey ofrivilligt in i striden. Sittandes i en nyutvecklad Wanzer-prototyp är Ramsey dock ingen liten forskarmes från Uppsala, utan visar sig snabbt vara en viktig pusselbit för att kriget ska vinnas.
   Upptakten till Front Mission Evovlved är oväntat lovande och att klampa runt som en mäktig Wanzer är riktigt skoj. Med alltifrån missiler till knogjärn och hagelgevär i arsenalen finns det inte mycket som kan stoppa ens robot. Fienderna sprängs på löpande band och det är med ett stort leende på läpparna som jag tar mig till banans slut.
Med fötterna på jorden
Ibland får spelaren även chansen att kontrollera Ramsey utanför roboten – då med mänskliga soldater som motstånd. Dessa delar påminner löjligt mycket om en mängd andra generiska actionspel, men erbjuder en trevlig variation. Det är dock trist att dessa banor inte putsats till lite mer. Grafik- och kontrollmässigt är allt godkänt, men bandesignen är hemsk och vapnen saknar all form av rekyl och respons. Inte ens när man själv blir skjuten märks det – förrän hälsomätaren plötsligt är tom. Inte blir det bättre av att en hagelbössa gör ungefär samma skada som ett raketgevär. Totalt sett är denna variationsskapare ändå positiv, men mer finslipning hade inte skadat.
screen3_large
Spelets grafik gör sitt jobb utan att glänsa.
Uppgraderad förvirring
Oavsett om man strider tills fots eller i en Wanzer fås en summa pengar för varje fiende som besegras. Valutan används sedan för att köpa nya delar till sin robot. För den late går det att köpa förutbestämda paket där det förklaras hyfsat tydligt vilka för- och nackdelar ens Wanzer får, men det är klart roligare att själv gå in och försöka snickra ihop något som fungerar exakt som man vill. Fyra olika vapen, armar, ben, tillbehör och energikärna är vad som kan ändras, så det finns en hel del byggalternativ. Det gäller dock att hela tiden balansera robotens vikt med energin som kärnan drivs av.
   Robotbyggandet är dock fyllt med underligheter. Om man till exempel råkar gå över maxvikten på sin robot går det inte att bara plocka bort ett vapen, utan man måste slösa pengar på att köpa loss delen. Inte heller får man någon vettig förklaring på vad alla siffror och förkortningar betyder, vilket gör att man köper många uppgraderingar i blindo. Dessutom är vissa komponenter inkompatibla med andra, något man inte får reda på förrän delen är inköpt och man ska lämna byggmenyn. Då är det bara att byta ut eller köpa loss den nya delen. Gör man något riktigt dumt går det att återgå till huvudmenyn utan att spara, men det känns som en onödigt omständlig och tidsödande lösning.
Genomkorkade korkar
Något annat som drar ner spelkänslan rejält är den minst sagt usla AI:n. Fiendernas främsta taktik verkar vara att undvika skydd och istället skjuta rakt fram från första bästa plats. Alternativt springa rakt in i en vägg tills du ställer dig precis bredvid dem. Visst, ibland fungerar deras skjut som en galning-taktik alldeles utmärkt tack vare det stora antalet fiender, men för det mesta framkallar deras planlösa skjutande enbart djupa suckar.
   Jämfört med ens kamrater är dock fienderna genier. En ärrad krigsveteran som i mellansekvenser plockar ner elaka robotar som flugor, blir totalt värdelös när spelandet drar igång. Då kan han stå och peppra på en fiende i en halvminut utan att något händer. En fiende som man själv kan skjuta sönder med två välriktade skott. Dessutom har han och ens övriga medhjälpare en förkärlek till att springa rakt in i väggar. Väggar som de sedan försöker komma bort ifrån genom att hoppa baklänges. Front Mission kan innehålla den sämsta AI:n jag har stött på sedan PS1-tiden.
   Inte heller bossarna visar någon form av intelligens. De klampar runt, skjuter och repeterar one liners i en halv oändlighet. Bosstriderna bjuder dock på rejält med motstånd, men det beror inte på avancerade och svårundvikliga attacker. Istället är det deras enorma hälsomätare som gör dessa strider kniviga.
screen4_large
Att springa runt till fots är småtrevligt, men betydligt bättre vapenkänsla och bandesign hade inte varit helt fel.
Grundkurs i spelutveckling
Överlag verkar Double Helix Game var en ganska usel utvecklare, något som i och för sig stod klart redan när Silent Hill Homecoming och speciellt GI Joe släpptes. Trots deras tidigare misstag blev jag ändå förvånad över hur mycket buggar och konstigheter som smugit sig in i Front Mission.
   Exempelvis har jag fastnat i marken ett par gånger, där jag fick sitta tills min Wanzer exploderade. Vid ett annat tillfälle skulle jag hämta en ammunitionslåda, men ramlade ner och fastnade mellan två bergskanter – vilket ledde till att jag fick spela om hela banan. Sedan har vi alla de gånger då man inte ser ett dugg på grund av träd och andra bakgrundsdetaljer som hamnar mitt framför kameran, samt alla stegar som man får leta efter i en halv evighet eftersom de både är gömda och malplacerade. Slutligen måste jag nämna bosstriden där den stora elaka besten frös fast med halva hälsomätaren kvar. Heja!
För alla som gillar våldsamma plåtburkar
Denna text blev rejält gnällig mot slutet, något som tyvärr speglar Front Mission Evolved väldigt väl. Inledningsvis hade jag ruskigt kul med robotskjutandet, även om det självklart fanns en del irritationsmoment. Tyvärr växer problemen i samma takt som nöjet med att skjuta robotar avtar. Trots detta underhöll spelet stundtals, så robotälskare med stort tålamod kan absolut ta en titt på denna titel. Front Mission Evolved är långt ifrån perfekt, men gör ändå tillräckligt mycket rätt för att det ska vara värt en provtur.
Vi fick ett recensionsexemplar av spelet från Ubisoft
3 Kommentarer
Kommenterar som gäst
a78ecf61be1afbded226e46e114c16d7
Genre
Action
Utgivare
Square Enix
Utvecklare
Double Helix Games
Plattform
PC, Playstation 3, Xbox 360
Prisjakt
Release
2010-09-16
Sammanfattning
plus
  1. Roligt att klampa runt och strida
  2. Stora uppgraderingsmöjligheter
  3. Många roliga vapen
  4. God variation
minus
  1. Dåligt förklarade menyer
  2. Meningslösa kompanjoner
  3. Kass handling
  4. Usel AI
  5. Buggigt
5

Slutsats

I Front Mission Evolved får spelaren chansen att kontrollera en mäktig krigsrobot, en så kallad Wanzer. Inledningsvis är det ruskigt kul att klampa runt och spränga fiender på löpande band, men ganska snart kvävs underhållningen av usel AI, dålig bandesign och en hel del buggar. De som gillar actionspel med robotar i huvudrollen har ändå en del att hämta här, men en stor dos tålamod rekommenderas.
screen8_large
screen1_large
screen5_large
screen9_large
screen10_large
screen6_large
#inlineditbutton