Castlevania: Lords of Shadow
Skrevs 2010-10-05 00:00:00 av Magnus Enarsson
Klarar spanjorerna på Mercurysteam av att förvalta den klassiska piskan?
Mörkrets fasor är tillbaka. Varulvar, zombies och blodsugande vampyrer ska återigen få smisk av den klassiska piskan, ett vapen som figurerat som symbol för Castlevania-spelen genom alla tider. Den här gången är dock inget sig likt, för trots en hel del nickningar åt föregående delar, så är det egentligen bara vapnet och namnet Belmont som återknyter till den gångna Castlevania-sagan.
420
Desperat äventyr
Efter att ha fått sin fru mördad är Gabriel Belmont (Robert Carlyle) själsmässigt vilsen. Samtidigt verkar världen falla i ett påträngande mörker där ondskans makt ökar för varje timme. Människorna börjar innerst inne befara att Gud har övergivit mänskligheten, att hoppet är ett minne blott. Gabriel är medlem i en order kallad ”The Brotherhood Of Light”, en grupp religiösa krigare som svurit att bekämpa ondskans makter i Guds namn. De misstänker att någon av de tre härskarna som kallas för ”The Lords Of Shadow” ligger bakom världens förfall och Gabriel ger sig därför iväg för att försöka stoppa utvecklingen. Innerst inne drivs han dock av något annat. Det sägs att de mörka härskarna har en mäktig artefakt i sin ägo, en mask som enligt sägnen ska kunna föra människor tillbaka från de döda.
Den anonyma hjälten
Berättelsen i Lords Of Shadows är stämningsfull och ödesmättad, men överraskar sällan rent storymässigt. Dialogen är oftast välskriven och välspelad, tyvärr är huvudpersonen Gabriel den mest anonyma av alla karaktärer. Han är tråkigt tyst och nedstämd hela tiden och visar sällan några riktiga känslor. Istället ser vi berättelsen genom ögonen på Zobek (sir Patrick Stewart), en vän inom ordern som observerar Gabriels resa och utveckling på avstånd, vilket många gånger ökar distansen till huvudkaraktären ytterligare. Som tur är lyfts allt upp av den otroliga resan som spelet bjuder på.
medium_3594098970_2c8716a014_o
Vackra miljöer är genomgående, från början till slut.
Som taget ur sagans värld
Med ständiga miljöombyten, många häftiga varelser och en nattsvart atmosfär, känns fantasyvärlden trovärdig och kommer säkerligen slå knockout på fans av genren. Scenerierna, ljussättningen och designen imponerar gång på gång och man lånar friskt från filmer som Sagan om ringen och Pans Labyrint med stor framgång. Likt filmerna är det alltså det vida fantasilandskapet som står i fokus, de klassiska slottsmiljöerna har snällt fått gå åt sidan och nöja sig med att vara en liten del av helheten.
   Bilduppdateringen klarar sig överlag bra, med ett fåtal dippar som oftast sker i mellansekvenserna och inte när man spelar. För de som testat demot och blivit tveksamma, kan jag försäkra om att det är betydligt bättre i den färdiga versionen, i alla fall i recensionskoden till PS3.
   
I en härva av förvirring
Tyvärr har det stora fokus som lagts på grafiken gjort att andra delar blivit lidande, för Lords Of Shadow är många gånger oförlåtligt oslipat på andra punkter. Spelet ses ur tredjeperson och lånar God Of War-mallen rakt av, spelet har därför en fast kamera som aldrig går att påverka. Detta är inget fel i sig, men då är det ytterst viktigt att utvecklarna ser till att kameran sköter sig smidigt på egen hand, här blir det istället en härva av förvirring. Vid ett flertal tillfällen spenderar man långa stunder åt att försöka förstå vart man ska ta vägen. Ibland leder det till att man prövar allt, dör på kuppen och får spela om vissa strider helt i onödan. Vissa gånger känner man även irritation över att kameran är placerad så att Gabriel försvinner bakom fienderna.
castlevanialordsofshadowscreen600x337
Förödande combos är vackra att titta på, men ej så effektiva i strid som man skulle önska.
En blandning av goda ting
Rent spelmässigt är Lords Of Shadow en blandning av många olika storspel. Förutom God Of War får vi en portion plattformshoppande och pussel från Uncharted och en dos Shadow Of The Colossus när man dräper jättar.
   Genom att förgöra monster samlar du på dig erfarenhetspoäng som sedan kan bytas ut mot nya slag och combos åt piskan. Under spelets gång hittar man även nya artefakter som hjälper dig under äventyret. Den magisk bepansrad handsken till exempel, gör att du kan slå väldigt hårt och trycka på vissa knappar som du inte kunde göra tidigare. Även dessa går att uppgradera genom erfarenhetspoäng.
   Personligen är jag inget stor fan av långa knappkombinationer, vilket det finns gott om i spelet. Det känns som att de tagit i lite för mycket, för när jag väl hittade mina effektiva, men enkla combos, så höll jag mig till dem i resten av spelet. Många av de andra slagen kändes överflödiga och onödigt svårt att bemästra. Framför allt eftersom knappkombinationerna inte hämmar fienden, de kan klippa till dig när som helst under en pågående combo, vilket gör längre slagserier ytterst värdelösa.
Två balanserande magier
Kroppar från krigare som dött under sina resor finns utspridda runt om i världen. På sig har de antingen ett pergament med sina sista ord i livet, eller en grön, blå eller röd kristall. Pergamenten ger dig ofta information om omgivningen eller hur du ska ta dig an vissa monster. De kan även ge ledtrådar på kluriga pussel som måste lösas, men du kan också skippa pusslet helt om du är beredd på att offra erfarenhetspoängen du annars skulle ha belönats med.
   Kristallerna motsvarar två olika magier, samt din hälsa. Hittar du tillräckligt många gröna, så ökar stapeln med liv. Den blå och röda magin är två motsatta krafter. Aktiverar du den blå får du tillbaka hälsa när du skadar en fiende, medan den röda gör mer skada. Effektivast är att kombinera dessa under striderna, vilket också skänker stridssystemet en del extra djup. Magierna är också begränsade till var sin stapel och dessa går också att utöka genom att samla på sig kristaller i motsvarande färg.
   För den som gillar att samla på saker finns det även uppgraderingar till vapnen, som endast kan nås med hjälp av artefakterna du finner senare i spelet. Det finns med andra ord en hel del godis att hämta vid en andra genomspelning. Banorna i sig går enkelt att hoppa hur som helst i mellan på världskartan.
CastlevaniaLordsofShadow
Att balansera på saker är en vanlig företeelse, både på det ena och det andra...
Akta kontrollen
Kontrollen i sig är ett problem i vissa stunder, och i kombination med konstiga kameravinklar blir plattformshoppandet ibland onödigt svårt. Gabriels egna skutt är dessutom sega och ganska oprecisa. Oftast behöver man igen större precision, det går fint att gå bärsärk på fienderna och bara rulla undan deras attacker. När spelet håller sig till den här formen funkar det väldigt bra, striderna är både snabba och rättvisa då det lönar sig att inte trycka på alla knappar samtidigt, utan slåss taktiskt. Det finns dock plattformsinslag där man både måste vara snabb och precis med sina steg, vilket kan leda till avgrundsvrål av hopplöshet.
Både fantastiskt och frustrerande
Castlevania: The Lords Of Shadow är fantastiskt på många punkter, men riktigt frustrerande i andra. Tyvärr stör dess kontroll- och kameraproblem så pass mycket att hela spelet blir lidande. Gillar man episka äventyr med fantastisk grafik och en hel del guldkorn då det gäller storslagna boss-strider, så är detta i slutändan ett bra val. Det är en resa värd att ta trots sina irritationsmoment.
   Produktionsvärdena är som sagt skyhöga, tyvärr valde de inte att slipa denna diamant tillräckligt mycket. Istället för att bli en klar kandidat till årets spel, blir det MercurySteam och Kojima Productions vackra men ofullständiga kärleksbarn. Saker och ting tyder dock på att ett syskon kan vara på väg, förhoppningsvis då ett mer välskapt sådant.
Vi fick ett recensionsexemplar av spelet från Konami.
7 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • member_male
    Dante Jag tror inte jag kommer att sluta bl... 2010-10-19
  • n8415701739705633090
    farbrorpappa lite komiskt dock att de valt att ha ... 2010-10-06
  • member_male
    nanashi-11 "Förödande combos är vackra att titta... 2010-10-06
  • 1
    coffin lords of shadow = disney-versionen d... 2010-10-05
jag

online Magnus Enarsson

En trevlig grabb från Skövde som nu mera bor i Stockholm efter en tid som reporter för Sveriges Radio P4 - Skaraborg. Jobbar som klippassistent på Digitala medier inom TV4, men är även utbildad man...
b0ca6414b3711382c25f367840a5989b
Genre
Action
Utgivare
Konami
Utvecklare
Mercury Steam
Plattform
Xbox 360, Playstation 3
Prisjakt
Release
2010-10-07
Sammanfattning
plus
  1. Grafiken
  2. Atmosfären
  3. Variationen på banorna
  4. Många häftiga karaktärer och monster
minus
  1. Kameran
  2. Kontrollen
  3. Lite för anonym huvudkaraktär
7

Slutsats

Castlevania: Lords Of Shadow är en oslipad diamant som bjuder på ett fantastiskt äventyr med ständiga miljöombyten, vacker grafik och hejdlöst episka strider. Tyvärr är kontrollen och kameran ibland så oförlåtligt klumpig att den drar ned helheten ett par snäpp.
Bilder
35940989702c8716a014o
35932894195fd5d09191o
359328962967ca4ac830o
35932896894828b9a2e7o
359328984994d5b6d072o
359409873804295fa1f9o
3594098800fb78e12409o
3594098878ee18cdcf38o
castlevanialords017
castlevania022
castlevania021
castlevania020
castlevania019
castlevania018
castlevania016
castleiwillnotfailyoumarie
castlecastlevania
castleconfoundedbythechromaticobservatory
castlegabrielconfrontsagreaterlycanthrope
castlegabrieldeliversretributiontoagreaterlycanthrope
castlegabrielroamsthecastle
castlegabrielwalksthequietstreetsofwygol
castleripouttheirsoulstodefeatthem
clospreview1
#inlineditbutton