Alpha Protocol
Skrevs 2010-06-10 14:52:00 av Magnus Enarsson
Stealth-Action korsat med rollspel? Är Obsidians skapelse en god blandning eller Frankensteins nya monster ?
Obsidian Entertainment har lagt kvalitetsribban ganska högt genom prestationer som Star Wars: Knights of the Old Republic II och Neverwinter Nights 2. I deras senaste skapelse, Alpha Protocol, försöker de injicera sina rollspelskunskaperna i den något bortglömda agent-genren. Spelet blev försenat ett antal gånger, vilket förmodligen berodde på att det helt enkelt inte var färdigt, men det är det fortfarande inte. Obsidians ambitioner är goda, men de når inte riktigt fram och faller en bra bit innan målsnöret den här gången.
alpha420
Den förrådda agenten
Berättelsen handlar om Mike Thorton, en superhemlig agent som jobbar för en lika hemlig amerikansk organisation kallad Alpha Protocol. På jakten efter stulna missiler i mellanöster, snubblar Thorton över information som avslöjar en konspiration ledd av vapentillverkaren Halbech. I samma veva utsätts han för ett mordförsök av sin egen organisation och därmed börjar livet som agent utanför systemet, där allianser inom den kriminella världen blir ett måste. Tyvärr överaskar varken berättandet eller historien, som nästan enbart består av ”talking heads” och stora textmassor i informationsbanker och e-mail. Det blir kort och gott långtråkigt och för babbligt. En god berättelse i ett bildmedium kan inte bara framföras via dialog. Detta gör att jag till slut inte alls bryr mig om historien, utan vill bara ut på nästa uppdra så fort som möjligt.
Uppgradera färdigheter
Alpha Protocol är liksom Metal Gear och Splinter Cell ett stealth-actionspel. Istället för att springa rätt på, är det effektivast att smyga sig fram och ta ut fiender från skuggorna. Det som gör spelet mer rollspelsbetonat är att man via erfarenhetspoäng kan gå upp i level och därmed lägga poäng på olika områden som vapengrupper och färdigheter. Ju mer poäng du lägger på färdigheterna, ju fler och bättre förmågor låser du upp. Vissa förmågor är konstant aktiverade när du är på uppdrag, andra måste användas manuellt, och då tar det precis som i ett onlinerollspel ett antal sekunder innan du kan använda förmågan igen. Du kan även köpa och modifera dina vapen, prylar och rustningar när du inte är ute på fältet.
alphaprotocol02
Interiörerna är ofta för tråkiga och upprepande. Då är det bra att ha en hagelbrakare som kan lätta upp stämningen.
Den inkompetenta nybörjaren
Själva uppdragen i Alpha Protocol är relativt linjära och har inte allt för många valmöjligheter i form av olika vägar och liknande. Det finns dock en hel del datorer att hacka och kassaskåp att dyrka upp på vägen, vilket görs via olika minispel som alla går på tid. Lyckas du kan du få tillgång till saker som övervakningskameror, information eller pengar som kan vara värdefulla under spelets gång.
   I liknande spel brukar man oftast kunna välja om man vill smyga sig genom en bana eller inte, men i Alpha Protocol blir man många gånger tvingad i att ta itu med fienden på ett eller annat sätt via skjutande. Detta är inte ett problem i sig, men man inser snabbt att spelet inte alls är designat som en traditionell tredjepersons-shooter. Eftersom det är ett rollspel, har din förmåga som spelare att sikta ingen som helst inverkan. Det är färdigheterna som bestämmer, vilket betyder att i början kan du stå en meter från vakterna och missa med pistolen. Träffar du, så är du ändå så dålig att det kräver cirka fyra träffar innan de dör. Det är av naturliga skäl lättare att träffa och döda med ett hagel- och maskingevär, men att smygskjuta med en hagelbrakare så att ingen hör är inte det lättaste. Det blir lite bättre efter ett par timmar in i spelet, då man får förmågan att i gömt läge kunna sikta in sig på en fiende innan man tittar fram och skjuter. Då räcker som tur är ett välriktat skott mot huvudet med den ljuddämpade pistolen. Det går dock inte komma ifrån att det hela känns ogenomtänkt och ofärdigt.
   AI:n är heller ingen stjärna i det här fallet. Fienden är dåliga på att gömma sig och ibland står de bara och tittar på dig utan att reagera. Ser någon dig slår vakterna genast på larmet och då vet oftast alla per automatik vart du är, det spelar ingen roll om de verkligen har sett dig eller inte.
Skapa relationer
Dialogsystemet i spelet påminner starkt om Mass Effect. Här kan du styra berättelsen rätt så mycket och via olika alternativ väljer du hur du ska agera eller vad du vill fråga om. Därmed kan du också påverka din relation till karaktärer, vilket ibland resulterar i fördelar som tillgång till fler vapen eller vital information. Vid ett par tillfällen får du till och med chansen att välja om karaktärerna ska få leva eller ej. Skillnaden mot Mass Effect är att dialogvalen alltid sker under tidspress, så man måste vara vaken och kvick.
   I början av spelet måste du utföra ett par påtvingade uppdrag innan spelet öppnar upp sig mer. När väl den första biten är avklarad kan du helt fritt välja mellan tre olika ställen i världen där du kan utföra olika uppdrag i den ordningen du själv önskar. Vissa uppdrag är också alternativa, vilket kan leda till att du inte träffar vissa personer, men det skapar en större känsla av att du faktiskt bestämmer hur berättelsen ska utveckla sig.
alphaprotocolinteraction
Dialogsystemet låter dig göra många och olika intressanta val. Tyvärr backas systemet upp av en rätt så tråkig historia.
Daterat rent tekniskt
Rent grafiskt känns spelet väldigt daterat. Texturerna laddas långsamt och bilduppdateringen svajar till då och då. Miljöerna känns också livlösa och man tröttnar snart på alla sterila och tråkiga interiörer som är på tok för lika varandra för sitt eget bästa. Animationerna är även de slarviga och stela. Det är svårt att känna sig cool när man smyger runt och ser ut som puckelryggen Quasimodo. Ljudet är heller inte av toppklass. Jag stör mig på smådetaljer som att oavsett var jag står på för underlag, så hör jag hur hylsorna från pistolen skramlar mot ett golv. Ibland ekar också dialogen på ett väldigt märkligt vis i vissa miljöer. Musiken är oftas ok utan att vara märkvärdig, men ibland känns även den malplacerad och helt fel. Speciellt den klassiska musiken som alltid spelas när man besöker kulturella platser som muséer och dylikt.
En svajig start med potential
Allt är inte botten med Alpha Protocol. Det har sina stunder och det är oftast rätt kul att smyga omkring i korridorerna även om det känns lite väl primitivt och opolerat. Gillar man den här sortens spel och kan stå ut med bristerna, så har man riktigt roligt långa stunder. Obsidian har helt enkelt velat för mycket och istället för att berika stealth-action genren med något nytt, blir samtliga moment av spelet istället halvtaskigt utförda. Rollspelsmomenten ger ett nytt djup och känns fräscht och intressant, men samtidigt upplevs det ändå plattare än vad exempelvis Metal Gear Solid 4 är, som fortfarande erbjuder dubbelt så många moves, häftiga prylar och taktiker under själva spelmomenten.
2 Kommentarer
Kommenterar som gäst
jag

offline Magnus Enarsson

En trevlig grabb från Skövde som nu mera bor i Stockholm efter en tid som reporter för Sveriges Radio P4 - Skaraborg. Jobbar som klippassistent på Digitala medier inom TV4, men är även utbildad man...
5ccd32860affe6e41de81c4b1da7be4b
Genre
Action,stealth,rollspel
Utgivare
Sega
Utvecklare
Obsidian Entertainment
Plattform
Xbox 360, Playstation 3, PC
Prisjakt
Release
2010-05-28
Sammanfattning
plus
  1. Dialogsystemet
  2. Rollspelelementen
  3. Uppdragsstrukturen
minus
  1. Daterad grafik
  2. Korkad AI
  3. För babbligt
  4. Tråkig historia
6

Slutsats

Obsidian Entertainment har många goda idéer som hade kunnat förgylla stealth-actiongenren. Tyvärr har de velat för mycket, vilket har bidragit till att de olika spelmomenten är halvtaskigt utförda och inget känns klockrent. Kan man ha överseende med bristerna i tekniken och berättandet, så finns det ändå timmar av hyfsad stealth-action med nya och fräscha idéer.
Bilder
1212325674APJuneScreen001
137202
137203
137204
137205
137206
137207
137208
137209
137210
137211
137212
alphaprotocol1
alphaprotocol2
alphaprotocol3
alphaprotocol4
alphaprotocol5
alphaprotocol6
alphaprotocol7
alphaprotocol8
alphaprotocol9
alphaprotocol10
alphaprotocol11
alphaprotocol12
#inlineditbutton