Alan Wake
Skrevs 2010-05-11 18:58:42 av P-A Knutsson
Efter fem års väntan är Alan Wake äntligen här.
"Stephen King once wrote that nightmares exist outside of logic...". Redan efter spelets inledande mening blir det uppenbart vad Remedy vill att Alan Wake ska vara. Eller ville att det skulle vara i alla fall. Efter fem år kantade av utvecklingsproblem och uppskjutna releaser har spelet ändrat form många gånger, så trots att jag har haft ögonen på titeln under flera år visste jag inte vad som väntade mig i det mystiska samhället Bright Falls.
alanflash1788989938
Välkommen till Bright Falls
En ensam bil kör snabbt fram på en mörk, enslig väg. Författaren Alan Wake sitter bakom ratten. Plötsligt står en liftare mitt framför bilen, krocken är oundviklig – men vart tar kroppen vägen?
   Efter denna inledande, och inte helt originella, mardröm står Alan tillsammans med sin fru Alice på en bilfärja på väg mot Bright Falls. När båten närmar sig samhället är det svårt att inte bli hänförd av den mäktiga vyn som målas upp. Sol, himmel, berg och vatten skapar tillsammans en inbjudande miljö som jag ser fram emot att spendera många timmar i.
   Tyvärr blir det inte riktigt så. Istället för att få vandra runt i staden förflyttas spelaren direkt till ett fik, där en mer än lovligt mystisk dam ger Alan nyckeln till hans stuga. Efter att ha lämnat caféet transporteras Wake automatiskt till stugan där det mörka äventyret tar sin start.
Fejkad frihet på rätt sätt
Spelupplägget i Alan Wake är med andra ord väldigt låst. Större delen av speltiden går ut på att ta sig från punkt A till punkt B i mörka skogar fyllda med besatt lokalbefolkning, och förutom ett par kortare utflykter för att hitta gömda ammunitionslådor, manuskriptsidor eller kaffetermosar (!) är vägen framåt väldigt begränsad – även om det sällan upplevs så.
   Tack vare den smarta designen känns skogen betydligt större än den egentligen är. Eftersom miljöerna i regel är mörka och hotfulla lockas man aldrig att vandra bort från den ”trygga” upptrampade stigen, vilket skapar en illusion av att man kan vandra ut i skogen om man vill – men varför skulle man vilja det? Om man samlar modet att ta ett par steg utanför den tänka vägen förstörs dock illusionen när stup eller bergsväggar snabbt sätter stopp för utflykten.
wakeel
I stort sett alla svårigheter Alan ställs inför löses genom att hitta och starta en generator. Det blir så absurt att spelet lika gärna skulle kunna klassas som en generatorsimulator.
Friheten som försvann
Det finns dock ett antal områden som vittnar om att spelet en gång i tiden hade en mer öppen planlösning. Jag tänker främst på de lite större, men ack så tomma, platserna där exempelvis små stugor, utkikstorn och ett motell kan undersökas. Detaljarbetet i dessa små byggen är fruktansvärt bra och ökar inlevelsen enormt. Jag skulle till och med vilja påstå att dessa besök var min personliga höjdpunkt i spelet, trots att byggnaderna bara var en liten parantes i spelvärlden.
   En annan detalj som känns som en kvarleva från en svunnen tid är bilkörandet. Visst ger det en småtrevlig variation till spökdödandet, men sekvenserna är malplacerade och tillför inget till varken handling eller stämning. Även i denna del är friheten starkt begränsad och man ska i stort sett bara åka rakt fram på en väg för att nå sitt mål.
Från fult till snyggt
Även det yttre tyder på att grafikmotorn är uppbyggd för att klara stora områden, eller så är den helt enkelt föråldrad. I dagsljus syns mängder med skavanker på både karaktärsmodeller och miljöer. Inte ens Alan Wake ser bra ut på grund av blockig frisyr och stelt ansiktsuttryck. Dessutom har han en konstig pixelklump i bakhuvudet som jag blir galen på. Överlag ser samtliga texturer lite konstiga ut; lågupplösta och med lite flimrig kantutjämning. I dagsljus pendlar Alan Wake mellan godkänt och riktigt fult.
   Lyckligtvis utspelar sig större delen av äventyret i mörker – och där imponerar grafiken stort. När skavankerna döljs i skuggorna hamnar fokus istället på de fenomenala effekter som skapas när ficklampan och andra ljuskällor kastar sitt sken över miljöerna. Att vandra runt i skog eller övergivna byggnader samtidigt som ljuset dansar över buskar och väggarna är en upplevelse som suger in spelaren totalt i Alan Wakes värld.
alanful
Figuren bakom Wake är inte ett monster, utan hans fru.
Rädslan blev rädd och försvann
Av den anledningen är det oerhört tråkigt att Alan Wake inte tar tillvara på den inlevelse som skapas. Visst börjar handlingen riktigt bra, men efter några timmar tappar berättandet fokus och hamnar i skymundan av actionsekvenser. Det börjar som en intresseväckande skräckthriller, tappar snart till en dålig skräckfilm och går slutligen över till action. Trots den lovande inledningen blev jag inte rädd en enda gång under de tiotal timmar som spelet varade.
   Att spelets fokus ligger på action istället för skräck är inget minus i sig, men när både strider och spelupplägg lämnar en del att önska uppstår problem. Det är främst spelupplägget som är alldeles för oinspirerat; spelaren forslas spelaren mellan spökskjutande, hårt scriptade sekvenser och patetiska pussel som är avklarade innan hjärnan ens är påkopplad. Spelandet blir aldrig direkt tråkigt tack vare ett välavvägt tempo, men minnesvärda ögonblick saknas nästan helt.
En fantastiskt usel strid
Striderna i sin tur är likt grafiken en tudelad historia. När de besatta invånarna befinner sig framför Herr Wake är skjutandet smått fantastiskt och kräver både list och snabba fingrar. Innan spökena kan dödas måste de nämligen belysas med Wakes trogna ficklampa tills ett skyddande mörker försvunnit. Därefter är det bara att trycka vapenmynningen mot deras pannor och avlossa ett skott eller två.
   Om fienden däremot attackerar bakifrån blir spelet en mardröm – av helt fel anledning. Eftersom kameran ligger så tätt inpå Alan är det lätt hänt att fiender slinker bakom hans rygg. Då är det bara att titta på medan hälften av hälsomätaren försvinner samtidigt som en hjälplös huvudperson fumlar runt på marken. Samtliga dödsfall som jag ådrog mig under äventyret berodde på fiender som anföll bakifrån.
   Ett annat problem med striderna är duckknappen. Genom att trycka på LB vid rätt tillfälle gör Wake en snygg undanmanöver. Problemet är att knappen inte alltid fungerar, samt att Wake ibland får för sig att ducka rakt in i en anfallande fiende.
   Trots missarna är striderna överlag underhållande. Jag gillar verkligen feedbacken som både ficklampan och de regelrätta skjutvapnen ger, men det är framförallt de snygga och effektiva flashbang-granaterna som sticker ut. Den raketgevärsliknande signalpistolen är inte helt fel den heller.
alanstrid
När fiender attackerar framifrån är striderna smått fantastiska. Det är synd att antalet fiendetyper är oerhört begränsat dock.
Slutet gott, allting inte gott
Medan jag spelar Alan Wake stör jag mig hela tiden på småsaker. Trots detta kunde jag inte sluta spela förrän slutet var nått. Väl där hade jag en trevlig men ganska intetsägande resa i bagaget.
   Det är inte mina inledande förväntningar som gör mig besviken på Alan Wake, utan snarare de förväntningar som byggs upp under spelets första timmar. När slutet sedan nås lyckas Remedy inte knyta ihop säcken, utan lämnar spelaren med en mängd frågetecken. Antagligen kommer det mesta att redas ut i nedladdningsbara episoder och en eventuell uppföljare, en lösning som jag enormt skeptisk till.
   Sjuan som slutbetyg landar på är stark, men det finns lite för många saker att irritera sig på för att Alan Wake ska nå de högsta betygen. Med en mer sammanhängande handling, lite bättre strider och fler utforskningsmöjligheter kunde spelet ha blivit ett mästerverk. Istället blev det ”bara” ett bra äventyr som kan rekommenderas till alla som är sugna på ett stämningsfullt actionspel.
29 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • 1
    coffin det är tråkigt när sånt här händer al... 2010-05-20
  • member_male
    SebbeG Tror detta är den enda recensionen av... 2010-05-19
    • tittarupp2
      frigolit håller fan med. Helt otroligt jävla b... 2010-05-20
    • zombie5
      cmd Tre sexor och åtta sjuor på Metacriti... 2010-05-19
  • image
    Stetch Haha jag visste det :D Mina profetior... 2010-05-16
  • comment
    galveston Luktar Twin Peaks det här. :D Hoppas... 2010-05-12
  • Bild_111
    Niq Ganska väntat betyg. Jag tänker helt ... 2010-05-12
    • comment
      Arsenik Jag är ruskigt kluven. Ska bort i hel... 2010-05-12
      • Bild_111
        Niq Ja, har man inte tid i helgen så är d... 2010-05-12
  • mario
    Mackan (originalet) Andra format "PC"? Sweet, gotta check... 2010-05-11
  • 1530399_230101340447560_1058855294_n
    Raskolnikov Angående screen tearing på 360. Drar ... 2010-05-11
  • comment
    Arsenik Pissigt. Jag tar nog fan och skiter i... 2010-05-11
953a4d721baf33fba4ac625730d9b8ac
Genre
Action,Äventyr
Utgivare
Microsoft Game Studios
Utvecklare
Remedy
Plattform
PC, Xbox 360
Prisjakt
Release
2010-05-14
Sammanfattning
plus
  1. Suverän stämning
  2. Läckra skogspartier
  3. Fantastiska ljuseffekter
  4. Riktigt bra strider när fienden står framför Alan
minus
  1. Trist upplägg
  2. Fantasilösa pussel
  3. Få minnesvärda scener
  4. Saknar omspelningsvärde
  5. Hemsk screentearing i 1080p
  6. Fiender som attackerar utanför bild
7

Slutsats

Fem år efter utannonseringen är Alan Wake äntligen här. Spelet börjar som en lovande skräckthriller, men byter snart form till ett atmosfäriskt actionspel med fokus på skjutande. Dessvärre bjuder striderna på en tudelad upplevelse som är fantastisk och värdelös på samma gång. Detsamma kan sägas om grafiken. Det yttre imponerande på natten, men är ibland knappt godkänt i ljusa miljöer. Spelets svagaste pukt är dock spelupplägget som aldrig lämnar gamla trötta fotspår; gå framåt, skjut och lös löjligt enkla pussel. Den fantastiska stämningen gör dock att Alan Wake är väl värd en provtur, även om det finns en hel del detaljer om kunde ha varit bättre.
Bilder
92800620060510screen001jpg
92800620060510screen002jpg
92800620060510screen003jpg
92800620060510screen004jpg
AlanWake2006007
AlanWake2006017
AlanWake2006024
40006200704090526420bigjpg
40006200704090526431bigjpg
40006200704090526432bigjpg
alanwakethewriterxbox360003
alanwakethewriterxbox360004
alanwakethewriterxbox360005
alanwakethewriterxbox360006
alanwakethewriterxbox360007
alanwakethewriterxbox360009
alanwakethewriterxbox360008
alan5
alan1
alan2
alan3
alan4
alanwakexbox360074
alanwakexbox360075
#inlineditbutton